SCB:s seminarium i Almedalen den 5 juli
Urban Mining: Skrot i gatan - en guldgruva för samhället?
Annica Carlsson, utredare på enheten för miljöekonomi och naturresurser på Statistiska centralbyrån, presenterade hur SCB i samarbete med Linköpings universitet kartlägger den outnyttjade metallmängden i infrastrukturen som befinner sig under mark. Samarbetet har använt sig av GIS, geografiska informationssystem, i sitt i arbete.
Projektet har mätt mängden metaller i infrasystem. Det gäller framför allt i system som befinner sig i dvala, det vill säga infrastruktur som inte längre används men befinner sig på sin ursprungliga plats. Projektet har haft Norrköpings stad som fallstudie.
I Norrköping är 25 procent av stadens nedgrävda infrasystem urkopplade, de är:
- Privata kablar för växelström – ur drift.
- Gammalt spårvagnsnät, elinfrastruktur – ur drift.
- Gammalt likströmsnät – ur drift.
- Gammalt stadsgasnät – ur drift.
Infrasystem som fortfarande är inkopplade i Norrköping är:
- Elnätet – i användning.
- Telenätet – i användning.
- Fjärrvärme – i användning.
Projektet har arbetat med flera olika källor för att veta vad som finns under jord. Det har lett till information om det totala förrådet av metaller, det totala förrådet i dvala och kunskap om den rumsliga fördelningen. Man har i första hand arbetat med tre källor:
- Statistik från historiska kartor.
- GIS-data och uppgifter från operatörer.
- Digitaliserade kartor.
Under Norrköping är 25 viktprocent av stadens nedgrävda infrasystem urkopplat. Mängden metaller som befinner sig under jord i Norrköping och som inte längre används motsvarar cirka:
- 5000 ton metaller.
- 4460 ton järn/stål.
- 560 ton koppar.
- 30 ton aluminium.
Mängden koppar i dvala som finns under Norrköping kan användas i exempelvis tillverkningen av 30 000 personbilar eller knappt en halv miljon persondatorer.
Men varför lämnas denna typ av infrastruktur kvar i marken? Det är dyrt att gräva i gator och att återställa mark, det är dessutom trångt i underjorden och det finns inga krav eller rutiner.
I framtiden ska man veta vilka mängder av system som urkopplas som kan förutses. Det kommer att kunna vara möjligt att genom GIS, veta vilka metaller som placeras under mark.
Presentationen (pdf)
Skräpmätningar – skitigt jobb
Skräpmätningar är någonting Statistiska centralbyrån gör tillsammans med stiftelsen Håll Sverige rent. För Håll Sverige rent är det viktigt att veta hur man kan få fram relevant statistik. Det fanns innan 2007 endast fragment i kommuner på statistik om nedskräpning.
Stefan Svanström, GIS-expert på enheten för miljöräkenskaper och naturresurser vid Statistiska centralbyrån, berättade hur man arbetar med att ta fram statistik för nedskräpning. Som exempel tog han upp Borås stad som genomförde sin mätning tidigare under sommaren 2012.
Arbetet startade 2007 och SCB började med ett pilotprojekt på Södermalm i Stockholm. Man tittar på hur städdagar på gator och i parker påverkar mätningen.
Naturvårdsverkets avfallsplan säger att nedskräpningen i städer och stränder ska minska fram till 2017. Arbetet med minskad nedskräpning kräver olika angreppssätt. Man behöver arbeta bland annat med attityder, förebyggande och med utveckling av verktyg för skräpmätning.
Det långsiktiga målet för de kommunala avfallsplanerna är att minska skräpet med 20 procent fram till 2017.
Mätningarna genomförs under sommarmånaderna. Tillsammans med kommunerna gör man avgränsningar av centrala staden. Området brukar vara omkring 1 kvadratkilometer stort. Utifrån vägnätet sätts därefter punkter ut var femte meter.
200 punkter slumpas fram och ordningen man besöker varje punkt randomiseras, så att det inte blir så att flera mätningar sker på en gata som har städats. Varje punkt representerar en mätyta som är fem meter lång och i runda slag tre till fem meter bred på en gångbana. Mätningarna genomförs sedan under en två till fyra veckors period så hänsyn tas till städning, väder och vind.
När vi tittar tillbaka på mätningen i Borås är fimpar den vanligast förekommande skräpmängden. 69 procent av allt skräp är just fimpar följt av snus.
När det gäller tuggummin är de svåra att mäta eftersom de är svåra att få bort. Det kan vara problem eftersom de ligger kvar över tid, man riskerar då att mäta dem flera gånger om. Att få bort tuggummin är svårt, tidskrävande och kostsamt. Arlanda har en årlig kostnad på mellan 300-400 000 kronor för att skrapa bort tuggummin. Tuggummin räknas inte in i skräpmätningen just av ovan nämnda problem. Men tuggummin finns på mer eller mindre alla mätplatser.
När det gäller parker är det svårt att ta fram koordinatorer eftersom det finns träd som skymmer sikten. Vanligt förekommande nedskräpning i parker är engångsgrillar. För att det ska bli enklare att hitta i parker använder man sig av smarta mobiler där koordinater skickas ut i mobilen. Ett pilotprojekt genomförs i tre parker i Stockholm som kommer att utvärderas hösten 2012.
Framöver kommer SCB att genomföra skräpmätningar i mindre kommuner med mindre tätorter och små, ibland obefintliga centrum. En andra del är en maritim mätning längs stränder där det numera finns internationella metoder att mäta dem, dessa har då anpassas till svenska förhållanden.
Gärningsmannaprofilen för den typiska stornedskräparen är en man boende i storstad som är rökare. Men i samhället skräpar alla ner från små barn till äldre, avslutade Joakim Brodal från stiftelsen Håll Sverige rent.
Presentationen (pdf)
Senast uppdaterad 2012-07-05