På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2016-10-14
Nr 2016:65

Författare

Helena Månsson

praktikant inom Barn- och familjestatistik på SCB 

För mer information om artikeln, kontakta:

Anna Nyman:

010-479 45 94

anna.nyman@scb.se

Fakta med definitioner

Artikeln bygger på SCB:s barn- och familjestatistik, och information om bostadsarea och boendetyp är hämtad från lägenhetsregistret.

I barn- och familjestatistiken finns också mycket annan statistik ur barns perspektiv, som uppgifter om hur vanligt det är att barn är med om en separation, hur barnens familjers ekonomi ser ut och hur vanligt det att barnens föräldrar har arbete eller inte.

Egna hem, hyresrätt och bostadsrätt

Egna hem avser villor, parhus och radhus med äganderätt. I bostads-typerna hyresrätt och bostadsrätt ingår både flerfamiljshus och enfamiljshus med dessa upplåtelseformer.

Trångboddhet eller bostadsarea per person

Det finns en trångboddhetsnorm som oftast används för att avgöra om ett hushåll definieras som trångbott eller inte (norm 3). Den säger att man är trångbodd om det finns fler än en boende per rum, förutom kök, badrum och vardagsrum. Sammanboende vuxna kan dock dela sovrum utan att räknas som trångbodda.

I artikeln använder vi framför allt måttet bostadsarea per person för att närmare studera skillnader i faktiskt utrymme. Detta mått tar, till skillnad från trångboddhetsnormen, inte hänsyn till hur många vuxna respektive barn hushållet består av och att sammanboende vuxna ofta delar rum.

Inkomst

I artikeln används EU:s definition av inkomstnivå som innebär risk för fattigdom, med gränsvärdet 60 procent av medianinkomsten i ett land. Utifrån denna definition kategoriseras inkomster i tre nivåer: mindre än 60 procent av medianinkomsten, 60 till 200 procent av medianinkomsten och mer än 200 procent av medianinkomsten. För barn vars föräldrar inte var folkbokförda i Sverige under hela 2014 saknas uppgift om inkomst.

Barn i hyresrätt har mindre bostadsyta

Barn som bor i småhus med äganderätt, till exempel en villa eller ett radhus, har större bostadsyta till sitt förfogande än barn som bor i hyresrätt eller bostadsrätt. Av dessa bor barn i hyresrätt allra trängst. Oavsett typ av bostad har barn med utländsk bakgrund mindre bostadsyta än barn med svensk bakgrund. Det visar SCB:s barn- och familjestatistik.

Barn med dammsugare

Totalt är det 60 procent av alla barn under 18 år som bor i småhus med äganderätt. Det kan vara en villa, ett parhus eller ett radhus. I statistiken och i den här artikeln använder vi begreppet egna hem. Barn som inte bor i egna hem bor oftast i flerfamiljshus, av alla barn under 18 år bor 27 procent i hyresrätter och 13 procent i bostadsrätter.

Det finns stora skillnader mellan hur barn bor i olika kommuner, vilket bland annat beror på vilken typ av bostäder som finns i kommunen. I vissa kommuner bor de allra flesta barn i egna hem. Exempel på sådana kommuner är Öckerö, Gagnef, Ydre och Vellinge där nio av tio barn bor i sådana hus. Solna är den kommun i landet där lägst andel barn, 3 procent, bor i egna hem, följt av grannkommunen Sundbyberg där motsvarande andel är 16 procent.

I andra kommuner, särskilt storstäder och större städer samt vissa förortskommuner, bor de flesta barn i hyresrätt eller bostadsrätt. Solna, Stockholm och Sundbyberg är de tre kommuner där störst andel barn bor i bostadsrätt, 66 procent, 39 procent respektive 34 procent. Samtidigt finns det tio kommuner där inga barn bor i bostadsrätt. De flesta av dessa kommuner är relativt små.

Det finns barn som bor i hyresrätt i landets samtliga kommuner, men i mycket varierande omfattning. I Södertälje, Landskrona och Sundbyberg är andelen allra högst, omkring 50 procent. De kommuner som har lägst andel barn boende i hyresrätt är Lomma, Vallentuna och Täby, med 2–4 procent.

Vanligare att bo i hyresrätt när barnen är små

Bland de yngsta barnen, 0–5 år, är det vanligare att bo i hyresrätt eller bostadsrätt än bland äldre barn. 31 procent av de yngsta barnen bor i hyresrätt och 16 procent i bostadsrätt. I åldersgrupperna 6–12 år respektive 13–17 år är andelen som bor i egna hem större än bland de yngsta. Skillnaden vad gäller boendeform mellan åldersgrupper kan delvis förklaras med att många familjer flyttar under barnets första år eller innan barnet börjar skolan. Då är det vanligare, bland sammanboende föräldrar, att flytten går från en hyresrätt eller bostadsrätt till ett småhus med äganderätt än tvärtom.

Boendeform efter åldersgrupp, 2014. Procent

Barn till ensamstående, barn med utländsk bakgrund samt barn vars familjer har lägre inkomstnivå bor oftare i hyresrätt än barn till sammanboende, barn med svensk bakgrund samt familjer med högre inkomst. Bland barn med utländsk bakgrund är hyresrätt den vanligaste boendeformen, och tre av fem barn i denna grupp bor så. Även bland barn som bor med en ensamstående mamma är hyresrätt den vanligaste boendeformen.

Boende i hyresrätt bor trängre än övriga

För att undersöka hur trångt eller rymligt familjer bor kan vi titta på hur stor bostadsarean är per person i bostaden. Medianbostadsarean för barn under 18 år är nära 27 kvadratmeter, men det finns skillnader mellan barn i olika åldrar, boendeformer, och mellan familjer med olika inkomstnivå och bakgrund.

De yngsta barnen har generellt något mindre utrymme, och de äldre något större än medianvärdet för alla barn. En förklaring kan vara att de yngre barnen i större utsträckning än äldre barn bor i lägenhet i flerbostadshus, där den totala arean per bostad generellt är mindre än i egna hem. Barn som bor i egna hem har störst bostadsarea, följt av barn som bor i bostadsrätt. Barn som bor i hyresrätt har över lag mindre utrymme än övriga.

Även bland barn som bor i hyresrätt varierar bostadsarean mellan olika grupper. Familjens ekonomiska situation kan ha inverkan på bostadens storlek – begränsad tillgång till större hyreslägenheter till överkomlig kostnad kan göra det svårt att skaffa större boende när familjer växer.

Barn vars familjer har en lägre inkomstnivå (mindre än 60 procent av medianinkomsten) har generellt mindre bostadsarea än övriga barn. Medianbostadsarean för barn i denna grupp är 20 kvadratmeter, vilket kan jämföras med 28 kvadratmeter bland barn i den mellersta inkomstgruppen, och 36 kvadratmeter i den högsta gruppen (mer än 200 procent av medianinkomsten).

Det finns också skillnader mellan barn med svensk och utländsk bakgrund. Barn med utländsk bakgrund har över lag mindre medianbostadsarea än barn med svensk bakgrund. Detta gäller både barn med sammanboende och ensamstående föräldrar, och oavsett vilken typ av kommun familjen bor i, om det exempelvis är en storstad eller en glesbygdskommun. Barn med utländsk bakgrund bor trängre än barn med svensk bakgrund i samtliga boendeformer. Störst skillnad är det för barn som bor i hyresrätt: barn med svensk bakgrund har i medianvärde 24 kvadratmeter bostadsarea och barn med utländsk bakgrund 17 kvadratmeter.

Medianbostadsarea (kvadratmeter per person) efter boendeform och bakgrund, 2014

Dessa resultat stämmer väl överens med andra sätt att mäta bostadsyta, exempelvis visar resultat från Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC) ett liknande mönster. Personer med utländsk bakgrund är i större utsträckning trångbodda än personer med svensk bakgrund.

Barn som bor med mamma har mindre bostadsarea än de som bor med pappa

För barn som bor med en ensamstående förälder är medianbostadsarean per person större för dem som bor med pappa än för dem som bor med mamma, oavsett inkomstgrupp. Sambandet gäller oavsett hur många syskon barnet har. Barn med många syskon bor i allmänhet trängre än barn med få eller inga syskon.

Diagram 3. Medianbostadarea (kvadratmeter per person) efter boendeform och familjetyp, 2014

Barn med sammanboende föräldrar har minst bostadsarea eftersom ytan delas med det totala antalet personer som bor i bostaden, oavsett om de är vuxna eller barn.

Etiketter