På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2014-09-29
Nr 2014:52

Författare

Hans Heggemann

arbetar med ekonomisk välfärdsstatistik på SCB.

019-17 68 10

hans.heggemann@scb.se

Fakta

Ränteavdraget innebär att den som betalar ränta på lån får en skatte­reduktion på 30 procent av ränte­beloppet.

Exempel:

En person har tjänat 350 000 kronor och skatten beräk­nas till 100 000 kronor. Räntorna för personens bolån uppgår till 60 000 kronor. Personen får då en skatte­reduktion på 18 000 kronor och den faktiska skatten blir därmed 82 000 kronor.

Den som har mer än 100 000 kronor i ränte­utgift får 30 procent reduktion på 100 000 kronor och 21 procent på det belopp som över­skrider 100 000 kronor. Det var cirka 80 000 personer som hade ränte­utgifter på över 100 000 kronor, år 2012.

Det finns andra skatte­reduktioner än ränte­avdraget, exempelvis RUT och ROT. Den totala skatte­reduktionen för en individ får aldrig bli större än den beräk­nade skatten. Det var cirka 100 000 personer som hade för låg beräk­nad skatt för att kunna till­godo­göra sig hela det ränte­avdrag som ränte­utgift­erna berättigade till, år 2012.

Barnfamiljer tjänar mest på ränteavdraget

Drygt 70 procent av Sveriges hushåll betalar räntor på lån, i huvudsak bolån. Dessa hushåll fick i genom­snitt nästan 10 000 kronor i ränte­avdrag 2012, men nivåerna varierar kraftigt mellan olika grupper. Högst avdrag har samman­boende med barn som har köpt dyra villor eller bostadsrätter.

Närbild på svenska sedlar

Ränteavdragets vara eller icke vara kommer då och då upp i den politiska debatten som ett resultat av de stigande bostads­priserna och den ökande skuld­sätt­ningen bland svenska hushåll. Bland annat har EU uppmanat Sverige att sänka avdraget. I nuläget finns det inget riksdags­parti som föreslår att ränte­avdraget ska avskaffas omedelbart, men en avtrappning diskuteras.

Ränteavdraget innebär att de som betalar räntor på lån, till exempel bolån, får en skatte­reduktion på 30 procent av ränte­beloppet. Ränte­avdraget är en del av det svenska skatte­systemet och det har sin grund i att man betalar 30 procent i skatt på ränte­intäkter. Den som köper en bostad tar således med ränte­avdraget i kalkylen när utgifterna för boendet beräknas.

Ränteavdraget medför att kostnaden för lånen sänks och att det därmed blir billigare att bo. Man kan också säga att ränte­avdraget blir ett tillskott till hushållets disponibla inkomst.

Storleken på det totala ränteavdraget har varierat över åren. Som högst var det 1992, i samband med den ekonomiska krisen, då räntorna hade skjutit i höjden och var uppe i över 16 procent för ett två­årigt bolån. Då var ränte­avdraget cirka 35 miljarder kronor räknat i dagens penning­värde. År 1999 var det nere under 20 miljarder. Mellan 2010 och 2012 steg såväl priserna på villor och bostads­rätter som bolåne­räntorna. Då ökade de samman­lagda ränte­avdragen med 50 procent till 32 miljarder kronor.

Högst ränteavdrag i 40-årsåldern

Ränteavdrag för låntagare 20–84 år. Genomsnittligt belopp i kronor, efter ålder, år 2012

Linjediagram över ränteavdrag för låntagare 20–84 år. Genomsnittligt belopp i kronor, efter ålder, år 2012

De högsta ränteavdragen har personer kring 40 år. De äldsta och yngsta personerna har i genomsnitt ränteavdrag under 3 000 kronor.

Under 2012 hade nästan 5 miljoner personer ränteavdrag. Snittnivån för dessa låntagare var cirka 6 500 kronor per person, men beloppen varierade kraftigt mellan olika individer. I gruppen 40–50 år var det vanligast att ha ränte­avdrag, och närmare 85 procent omfattades. De högsta ränte­avdragen hade låntagare kring 40 år med ett genom­snitt på drygt 9 000 kronor.

Eftersom ränteavdragets storlek är starkt kopplat till priserna på bostäder har befolkningen i storstads­områden högre ränte­avdrag än de som bor i övriga landet.

Citat: 72 procent av hushållen hade ränteavdrag 2012.Bolån delas ofta mellan två personer i samma hushåll. Väljer man att titta på hushåll istället för individer så hade 72 procent av hushållen ränte­avdrag under 2012. Andelen är lägre bland ensam­stående utan barn, särskilt bland ensam­stående kvinnor, medan samman­boende och ensam­stående med barn oftare har ränte­avdrag. Allra störst andel med ränte­avdrag hittar vi bland samman­boende med barn där 95 procent av hushållen har ränteavdrag.

Sammanboende med barn är också den grupp som oftast har höga ränte­avdrag. Vart tredje hushåll som består av ett samman­boende par med barn hade ränte­avdrag på mer än 20 000 kronor per år och 15 procent, eller cirka 140 000 familjer, hade ränte­avdrag på minst 30 000 kronor. Snitt­beloppet för samman­boende med barn var drygt 16 000 kronor, vilket kan jämföras med snitt­beloppet för samman­boende utan barn som var cirka 7 000 kronor.

Förklaringen till att barnfamiljerna har de högsta ränte­avdragen är att det främst är barn­familjer som köper småhus och för dem som har gjort det under de senaste åren har hus­priserna varit höga och därmed har också lånen, ränte­beloppen och ränte­avdragen blivit höga. Bland samman­boende utan barn är det betydligt färre som bor i småhus och bland dem som gör det är det många som har ägt huset länge ­eftersom de köpte det när de hade hemma­boende barn. Då var priserna lägre, och dessa hushåll har också hunnit amortera en större del av lånet än de hushåll som köpt hus under senare år.

Hushåll med hög disponibel inkomst har betydligt högre ränte­avdrag än hushåll med låg disponibel inkomst. Bland samman­boende med barn var medel­beloppet drygt 25 000 kronor för de 25 procent av hushållen med de högsta inkomsterna, vilket var mer än tre gånger så mycket som för de 25 procent av hushållen med de lägsta inkomsterna. Den som har ett stort ränte­avdrag har i de flesta fall köpt en bostad till ett högt pris och för att få låna det som behövs för köpet krävs en hög inkomst. Det betydligt lägre beloppet för hushållen i låginkomst­gruppen beror dels på att de har köpt billigare bostäder, men också på att de i större utsträckning än höginkomst­gruppen hyr sin bostad och därmed inte har några ränteutgifter för bostaden.

Citat: Ränteavdraget medför att kostnaden för lånen sänks och att det därmed blir billigare att bo.Ränteavdraget kan ses som ett tillskott till den disponibla inkomsten. Detta tillskott, räknat i procent, är större för de hushåll som har hög inkomst. För samman­boende med barn innebar ränte­avdraget, både i höginkomst­gruppen och medel­inkomst­gruppen, ett tillskott på nästan 3 procent, vilket var en mer än dubbelt så stor andel som för samman­boende med barn i låginkomst­gruppen.

Man kan också sätta storleken på ränteavdraget i relation till boendeutgiften för hushållen. För de hushåll i höginkomst­gruppen som hade ränte­avdrag motsvarade ränte­avdraget 15 procent av boende­utgiften och för samman­boende med barn med hög inkomst 20 procent. För hushållen i låginkomst­gruppen var andelarna betydligt lägre.

Ränteavdraget har således stor ekonomisk betydelse för många hushåll i Sverige och då främst för barn­familjerna. En återgång från dagens låga räntenivå till en historiskt sett mer normal nivå skulle innebära kraftigt höjda ränte­utgifter för hushållen och som en följd av det skulle givetvis ränte­avdragen stiga i samma takt. Höjd boränta i kombination med att ränte­avdraget avskaffas eller sänks kraftigt skulle framför allt påverka de hushåll i Sverige som har stora bolån och det är det främst barn­familjer som har.

Vanligast bland sammanboende med barn

Andel hushåll efter storlek på ränteavdrag (kronor), olika typer av hushåll, år 2012

01-
5 000
5 000-
20 000
20 000-
Samtliga hushåll28352611
Ensamboende kvinnor4837142
Ensamboende män 3739203
Sammanboende utan barn22392910
Sammanboende med barn 5194333
Ensamstående kvinnor med barn 1946296
Ensamstående män med barn 11344410

Sammanboende med barn är den hushållstyp som i störst utsträckning har ränteavdrag. De är också den grupp som oftast har stora ränteavdrag.

Hushåll med höga inkomster har högre ränteavdrag

Genomsnittligt ränteavdrag i kronor, efter disponibel inkomst, år 2012

De 25 %
med
lägst
inkomst
De 50 %
i mitten
De 25 %
med
högst
inkomst
Samtliga hushåll1 1005 10016 300
Ensamboende kvinnor5001 5005 500
Ensamboende män 9002 7007 900
Sammanboende utan barn2 4006 20013 600
Sammanboende med barn 7 30015 90025 300
Ensamstående kvinnor med barn 1 4004 60011 000
Ensamstående män med barn 3 2007 90016 300

De hushåll som tillhör de 25 procent med högst inkomst har större ränteavdrag än hushållen med lägre inkomster. Bland sammanboende med barn var medelbeloppet 7 300 för hushållen med de lägsta inkomsterna och 25 300 för hushållen med de högsta inkomsterna.

15 procent av boendeutgiften för hushåll med hög inkomst

Ränteavdrag i procent av boendeutgiften för dem med ränteavdrag, efter disponibel inkomst, år 2012

De 25 %
med
lägst
inkomst
De 50 %
i mitten
De 25 %
med
högst
inkomst
Samtliga hushåll1615
Ensamboende kvinnor126
Ensamboende män 1311
Sammanboende utan barn4713
Sammanboende med barn 61620
Ensamstående kvinnor med barn 138
Ensamstående män med barn 21217

Ränteavdraget motsvarade 15 procent av boendeutgiften för de 25 procent av hushållen som ligger högst i inkomstfördelningen och drygt 1 procent av boendeutgiften för de 25 procent av hushållen som ligger lägst i inkomstfördelningen.

Etiketter