På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2012-05-24
Nr 2012:68

Författare

Thomas Helgeson

arbetar med social väl­färds­statistik på SCB.

08-506 944 34

thomas.helgeson@scb.se

Fakta

EU:s tre del­mått för att mäta risk för fattigdom eller social ute­stäng­ning

  1. Risk för fattigdom:
    Definieras som att leva på en dispo­nibel in­komst som under­stiger 60 pro­cent av median­inkomsten i landet. I den dispo­nibla in­komsten ingår alla typer av in­komster, både lön och sociala trans­ferer­ingar som pensioner och bidrag. Indi­katorn mäter egent­ligen inte väl­stånd eller fattig­dom, utan låg in­komst i för­håll­ande till andra invånare i landet, vilket inte nöd­vänd­igt­vis behöver inne­bära att indi­viden har en låg lev­nads­standard. Därför vari­erar också inkomst­gränserna för vem som räknas som fattig mellan länd­erna.
  2. Allvarlig materiell fattig­dom:
    Definieras som att inte ha råd med en viss lev­nads­standard. Detta mäts genom att under­söka om personer kan betala oförut­sedda ut­gifter, har råd med en veckas semester per år, har råd med en mål­tid med kött, kyckling eller fisk var­annan dag, har till­räcklig upp­värm­ning av bostaden, har kapital­varor som tvätt­maskin, färg‑TV, telefon eller bil samt kan betala skulder (hypo­teks­lån eller hyra, räk­ningar, av­betal­nings­köp eller åter­betal­ning av lån). I Europa 2020‑målet definieras allvarlig materiell fattig­dom som oför­mågan att kunna betala för minst fyra av posterna. Indi­katorn skiljer mellan indi­vider som inte har råd med en viss vara eller tjänst och de som inte har denna vara eller tjänst av en annan anled­ning, till exempel för att de inte vill eller inte behöver det.
  3. Låg arbetsintensitet:
    Redovisar antalet personer som lever i hus­håll med låg arbets­intens­itet. Med det menas hus­håll där hus­hålls­med­lemmarna i arbets­för ålder arbetat mindre än 20 procent av möjlig arbetad tid. En person i arbets­för ålder är i det här samman­hanget mellan 18–59 år och man har exklu­derat studenter mellan 18 och 24 år.

EU sätter mått på fattigdom

År 2010 levde nästan var fjärde EU-medborgare, 116 miljoner personer, i risk för fattigdom eller social utestängning, enligt EU:s definitioner. För Sverige var motsvarande andel 15 procent eller drygt 1,4 miljoner personer.

Man i slitna kläder

EU har beslutat om en gemensam strategi, Europa 2020, som ska bidra till att skapa vad EU kallar en smart och hållbar tillväxt som ska komma alla till del. Inom ramen för Europa 2020 har EU satt upp fem mål som ska uppnås innan år 2020. Ett av dessa över­ordnade mål är att minska fattig­domen i Europa genom att försöka lyfta åtmin­stone 20 miljoner människor ur vad man definierar som risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning.

Men vad innebär egentligen fattig­dom och social ute­stäng­ning? Enligt EU lever människor under risk för fattig­dom om deras resurser inte räcker till för att de ska kunna leva på en nivå som anses god­tag­bar i samhället. På liknande sätt handlar social ute­stäng­ning om att man av olika skäl inte kan vara delaktig i samhället på ett sätt som de flesta tar för givet.

EU använder tre indikatorer för att mäta risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning. Den första, risk för fattig­dom, beskriver vilka inkomster människor har i relation till andra. Den andra indikatorn, allvarlig materiell fattig­dom, försöker fånga brister i materiell standard. Den tredje indikatorn, låg arbets­intensitet, tar fasta på vilka som hör till hushåll där de som är i arbetsför ålder arbetat mindre än 20 procent av möjlig arbetstid.

Man har alltså breddat måttet på fattig­dom från enbart ett relativt inkomstmått till att även inkludera materiella sidor av fattig­dom och deltagande på arbetsmarknaden. Det EU mäter är således inte hur många personer som faktiskt är fattiga, utan hur många som befinner sig i en situation som innebär risk för fattig­dom och social ute­stäng­ning.

De tre indikatorerna följs upp löpande genom under­sökningen, EU‑SILC (EU Statistics on Income and Living Conditions), som genomförs årligen i alla EU‑länder.

Utsatta för risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning

Sju miljoner EU‑med­borgare ingår i alla tre grupper och 28 miljoner ingår i två av grupperna.

Illustration över antal utsatta för risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning

Källa: Eurostat

År 2010 levde totalt 116 miljoner, eller nästan var fjärde EU‑med­borgare, i risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning, det vill säga de uppfyllde minst ett av EU:s tre kriterier. Den största gruppen var de som är utsatta för risk för fattig­dom. Många personer ingår i två eller alla tre grupper, vilket medför att den totala andelen av befolkningen som riskerar fattig­dom och social ute­stäng­ning inte är lika med summan av de tre delarna. En person som ingår i flera av grupperna räknas bara en gång.

Sju miljoner av EU:s invånare tillhör alla tre delgrupper. Det motsvarar 6 procent av alla som identifierats som utsatta för risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning. 28 miljoner, eller 24 procent av hela gruppen, tillhör två av delgrupperna.

Låg risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning i Norden

Andel av befolkningen som riskerar fattig­dom eller social ute­stäng­ning. EU samt Norge och Island, 2010.

Tematisk europakarta över andel av befolkningen som riskerar fattig­dom eller social ute­stäng­ning. EU samt Norge och Island, 2010.

Källa: Eurostat

Risken för fattig­dom eller social ute­stäng­ning är inte jämnt fördelad över EU. De EU‑länder som hade högst andel personer utsatta för risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning var Bulgarien och Rumänien med drygt 40 procent. Länderna med lägst andel var Tjeckien, Sverige och Neder­länderna där ungefär 15 procent av befolkningen var utsatta för risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning. En del av de nyare medlemsländerna har de högsta andelarna av befolkningen med allvarlig materiell fattig­dom medan andelen med låg arbetsintensitet är bland de högsta i vissa av länderna i västra och norra Europa.

Barn under 18 år ingår i högre utsträckning än befolkningen som helhet i gruppen med risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning i 22 av EU:s 27 länder. Enda undantagen är Cypern, Danmark, Finland, Slove­nien och Sverige. De faktorer som har störst direkt påverkan på barns ekonomiska utsatthet är i hur stor utsträckning föräldrarna arbetar, hur många medlemmar hushållet har och utformningen av de sociala trans­fererings­systemen i landet. Arbets­krafts­del­tag­andet kan i sin tur påverkas av exempelvis tillgången till barn­omsorg.

Andel personer i allvarlig materiell fattig­dom, 2010

Stapeldiagram över andel personer i allvarlig materiell fattig­dom, 2010

Källa: Eurostat

Åtta procent av EU‑med­borgarna levde i allvarlig materiell fattig­dom 2010.

Andra grupper som har högre risk för fattig­dom eller­ social ute­stäng­ning är arbets­lösa, ensam­stående föräldrar, familjer med många barn, studenter, pensionärer, utrikes födda samt personer som på grund av hälso­skäl inte kan arbeta.

De tre olika måtten ger lite olika bild av hur fattig­domen fördelar sig i Europa. Skillnaderna kan förklaras av många olika faktorer, till exempel spelar skillnader i utformningen av sociala trans­ferer­ings‑ och pensions­system stor roll, men även skillnader i löne­struktur, ålders­struktur och kvinnors deltagande på arbets­marknaden.

Andel personer i åldrarna 0‑59 år i hushåll med låg arbets­intensitet, 2010

Stapeldiagram över andel personer i åldrarna 0‑59 år i hushåll med låg arbets­intensitet, 2010

Källa: Eurostat

Ungefär tio procent av EU‑med­borgarna levde i hushåll med låg arbets­intensitet 2010.

Ett exempel är Irland, som utmärker sig som det land i EU där störst andel bor i hushåll med låg arbets­intensitet. Tittar man istället på måtten risk för fattig­dom och allvarlig materiell fattig­dom ligger Irland nära genom­snittet i EU. Irland är ett av de länder där finans­krisen slog hårt mot syssel­sätt­ningen. Man hade dessutom redan innan krisen en lägre syssel­sätt­nings­grad för vissa grupper som exempelvis kvinnor med små barn. Men en kombination av ganska höga median­löner och ett social­försäk­rings­system som omfattar exempelvis stöd till barn­familjer bidrar till att Irland ligger bättre till när det gäller både risk för fattig­dom och allvarlig materiell fattig­dom.

Andel personer som lever med ”risk för fattig­dom”, 2010

Stapeldiagram över andel personer som lever med ”risk för fattig­dom”, 2010

Källa: Eurostat

Ungefär var sjätte EU‑med­borgare uppfyllde 2010 det första kriteriet, risk för fattig­dom, det vill säga de levde på under 60 procent av medianinkomsten i respektive land.

I Spanien är läget ett annat. Tittar man på hur stor andel som riskerar allvarlig materiell fattig­dom är det den mycket liten. Andelen som lever i hushåll med låg arbets­intensitet ligger nära EU‑snittet. Men när det gäller inkomst­måttet risk för fattig­dom är en stor andel i Spanien utsatta. I Spanien är arbets­lös­heten hög. En relativt hög andel av arbets­kraften, var fjärde syssel­satt, är till­fälligt anställda med i genom­snitt lägre löner än de fast anställda. Syssel­sätt­nings­graden är låg jämfört med övriga europeiska länder. Den lag­stadgade minimi­lönen är också låg. De sociala trans­fererings­systemen är inte heller lika omfattande som för EU i genom­snitt.

I Sverige var ungefär 1,4 miljoner människor, eller drygt var sjunde svensk, utsatta för risk för fattig­dom eller social ute­stäng­ning. Av dessa tillhörde cirka 1,2 miljoner eller 13 procent grupper som lever under risk för fattig­dom. 418 000 svenskar i åldrarna 0‑59 år, 6 procent, levde i hushåll med låg arbets­intensitet. När det gäller människor i gruppen allvarlig materiell fattig­dom utgjorde de ungefär 125 000 personer eller drygt 1 procent av befolk­ningen.

Etiketter