Lägre andel av personer med funktionsnedsättning arbetar

Enligt funktionshinderspolitiken ska alla männi­skor, oavsett funktionsförmåga, ha samma möjligheter att kunna vara delaktiga i samhället och ta del av mänskliga rättigheter. Målen för funktionshinderspolitiken bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I konventionen erkänns rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra. Att ha ett arbete är en förutsättning för goda levnadsvillkor, bland annat eftersom det har stor betydelse för en persons ekonomi.

I Sverige finns idag ingen enhetlig definition av vem som har en funktionsnedsättning. Utifrån Undersökningarna av levnadsförhållanden, ULF/SILC, går det att beskriva levnadsvillkoren för personer som exempelvis har synsvårigheter, hörselnedsättning, nedsatt rörelseförmåga, svåra besvär av astma och/eller allergi eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Med denna definition har 29 procent av befolkningen i åldrarna 16–64 år en funktionsnedsättning.

Lägre andel av personer med funktsionsnedsättning i arbete

Andel personer 16–64 år efter huvudsaklig sysselsättning, 2014–2015. Procent

Hög andel i arbete bland personer med hörselnedsättning

Andel personer 16–64 år som har arbete som huvudsaklig sysselsättning efter typ av funktionsnedsättning, 2014–2015. Procent

Personer med funktionsnedsättning har arbete som huvudsaklig sysselsättning i lägre utsträckning än den övriga befolkningen. Enligt ULF/SILC har 63 procent av personer med funktionsnedsättning i åldersgruppen 16–64 år arbete som huvudsaklig sysselsättning jämfört med 74 procent i den övriga befolkningen. Arbetslöshet, pension samt övriga försörjningsmöjligheter som sjukbidrag och sjuk­ersättning är däremot vanligare bland personer med funktionsnedsättning jämfört med övriga befolkningen.

Precis som i den övriga befolkningen arbetar kvinnor med funktionsnedsättning i mindre utsträckning än män med funktionsnedsättning, 60 respektive 67 procent. Personer med utländsk bakgrund med funktionsnedsättning har arbete som huvudsaklig sysselsättning i lägre utsträckning än personer med svensk bakgrund som har en funktionsnedsättning, 50 respektive 67 procent.

Vilken typ av funktionsnedsättning man har påverkar möjligheten att vara ute på arbetsmarknaden. Det är många gånger svårt att göra jämförelser mellan personer med olika slags funktionsnedsättning då få intervjupersoner ingår i varje grupp, men exempelvis har personer med hörselnedsättning arbete i lika stor utsträckning som den övriga befolkningen medan andelen som arbetar är betydligt lägre bland personer med nedsatt rörelseförmåga, i hög grad nedsatt aktivitetsförmåga samt svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.

När det gäller anställningsform finns inga skillnader mellan personer med funktionsnedsättning och övriga befolkningen. Det är till exempel lika vanligt att personer med funktionsnedsättning har fast anställning som den övriga befolkningen. Det är där­emot vanligare att personer med funktionsnedsättning arbetar deltid. Detta gäller framför allt kvinnor med funktionsnedsättning där 31 procent är deltidsanställda jämfört med 24 procent bland kvinnor i övriga befolkningen.

God utbildning och möjligheter att studera är en viktig förutsättning för att få tillträde till arbetsmarknaden. Risken för utanförskap och marginalisering är därför stor bland ungdomar som varken arbetar eller studerar. Det är vanligare att ungdomar med funktionsnedsättning varken arbetar eller studerar jämfört med övriga ungdomar. Bland ungdomar med funktionsnedsättning i åldersgruppen 16–24 år är det 12 procent som varken arbetar eller studerar. Motsvarande andel för övriga ungdomar är 7 procent.

Det finns anledning att anta att en stor del av de ungdomar med funktionsnedsättning som varken arbetar eller studerar har aktivitetsersättning. Enligt Temagruppen unga i arbetslivet har ungdomar som fått stöd från Försäkringskassan på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning (oftast aktivitetsersättning) den lägsta etableringsgraden på arbetsmarknaden bland ungdomar som deltagit i olika former av stödåtgärder.

Funktionshinderspolitiken:

Målen för funktionshinderspolitiken bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I konventionen erkänns rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra.

Regeringens strategi för funktionshinderspolitiken 2011–2016 anger politikens inriktning samt mål för samhällets insatser. Att genomföra strategin handlar bland annat om att identifiera och undanröja hinder som begränsar tillgänglighet. Myndigheten för delaktighet arbetar för full delaktighet för alla i samhället, oavsett funktionsförmåga. Myndigheten lämnade i juni 2016 ett förslag till regeringen om hur funktionshinderspolitiken kan bli mer effektiv och systematisk. Förslaget är under beredning och en ny politik förväntas finnas på plats under 2017. För att kunna analysera och dra slutsatser om utvecklingen av funktionshinders­politiken är det nödvändigt att ha tillgång till statistik.

Funktionsnedsättning:

I Sverige finns idag ingen enhetlig definition av vem som har en funktionsnedsättning. Denna artikel bygger på Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC), som är en av de undersökningar som ger möjlighet att följa levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Den definition av funktionsnedsättning som används i artikeln omfattar personer som har:

• synsvårigheter
• hörselnedsättning
• nedsatt rörelseförmåga
• svåra besvär av astma och/eller allergi
• svåra besvär av ängslan, oro, ångest
• i hög grad nedsatt aktivitetsförmåga
• stora problem pga. dyslexi och/eller dyskalkyli
• neuropsykiatrisk diagnos

Med denna definition utgör personer med funktionsnedsättning cirka 29 procent av befolkningen i åldrarna 16–64 år.