På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2016-12-07
Nr 2016:80

Författare

Anna Andersson

arbetar med utbild­nings­statistik på SCB.

010-479 62 52

anna.andersson@scb.se

Fakta

Om undersökningen

I undersökningen ”Elevpaneler för longitudinella studier” följs ett urval av ungefär 10 procent av eleverna i grundskolans årskurs 3 årligen vidare genom grundskolan. För majoriteten av eleverna är det skolår som undersöks detsamma som årskursen och årskurs används således istället för skolår i artikeln.

Till grund för artikeln ligger de urval av elever som var inskrivna i årskurs 3 vårterminen 1992 respektive 2008. Elever som flyttat till Sverige efter årskurs 3, som under grundskoletiden varit inskrivna i särskolan eller flyttat utomlands ingår inte.

I och med att statistiken är baserad på ett urval är de skattningar som presenteras förknippade med en viss osäkerhet. Alla skillnader som går att se mellan olika grupper i diagrammen är inte statistiskt säkerställda.

Skolverkets statistik om stödundervisning

I Skolverkets pm Särskilt stöd i grundskolan läsåret 2015/16 finns mer statistik om stödundervisning. Observera att både population samt de undersökta variablerna skiljer sig en del från dem inom Elevpaneler för longitudinella studier.

Minskning av andelen elever med stödundervisning

Andelen elever i grundskolan som har stödundervisning har minskat sedan början av 1990-talet. Tydligast är minskningen i de lägre årskurserna. I årskurs 3, 4 och 5 har andelen elever med stödundervisning halverats.

Elever skriver på papper

Undersökningen Elevpaneler för longitudinella studier, som har genomförts sedan 1980-talet, följer ett urval av elever från årskurs 3 och vidare genom grundskolan. Vart sjätte år dras ett nytt urval och de elever som ingår i urvalet kallas för en panel. Nu följer undersökningen panel 8 som består av elever som gick i årskurs 3 läsåret 2013/14.

Stor minskning i årskurs 3 till 5

Undersökningen visar att andelen med stödundervisning i årskurs 3 till 5 har halverats från omkring 20 till cirka 10 procent sedan början av 1990-talet. Eleverna som undersöks nu har ännu inte gått ut grundskolan. Det har däremot alla andra elever som varit med i undersökningen. För dem kan vi alltså undersöka elevernas hela grundskoletid. När eleverna från perioden 1992–1998 jämförs med dem från 2008–2014 framgår det att andelen med stödundervisning i årskurs 7–9 inte genomgått motsvarande förändring över tid som i de lägre årskurserna.

Andel elever med stödundervisning, efter skolår och elevpanel, åren 1992–2016. Procent

Urvalet av elever för varje undersökningsperiod kallas för paneler. Årtalen avser den period de undersöktes och då majoriteten gick i årskurs 3–9.

Om vi undersöker elevernas hela grundskoletid, istället för en årskurs i taget, ser vi också en minskning av andelen som har haft stödundervisning. Bland eleverna från 1992–1998 hade runt 40 procent stödundervisning någon gång under årskurs 3–9. Motsvarande andel för gruppen som undersöktes mellan 2008 och 2014 var ungefär 30 procent.

Andel elever med stödundervisning någon gång i grundskolan, efter kön och inrikes/utrikes född, som följts i undersökningen åren 1992–1998 respektive 2008–2014. Procent

Störst minskning av stöd bland pojkar och utrikes födda

Minskningen över tid av andelen med stödundervisning går att se oavsett kön och om eleverna är utrikes eller inrikes födda. Under båda perioderna var stödundervisning vanligare bland pojkar, liksom bland utrikes födda elever och det är också i dessa grupper som minskningen är tydligast. Medan andelen utrikes födda pojkar med stödundervisning någon gång under åren 1992–1998 var omkring 65 procent handlade det för åren 2008–2014 om cirka 45 procent. Detta gör också att skillnaderna utifrån kön och utrikes födda/födda i Sverige var mindre för dem som gick i grundskolan år 2008–2014 än för dem som undersöktes 1992–1998.

Andel elever med stödundervisning, efter stadier med stöd, åren 1992–1998 respektive 2008–2014. Procent

Om vi tittar på när eleverna hade stödundervisning var det vanligast att stödundervisningen sattes in redan i de lägre årskurserna och mer sällan först under högstadietiden.

Andelen som hade stödundervisning endast i årskurs 3 och/eller någon gång i mellanstadiet minskade från cirka 20 procent för åren 1992–1998 till knappt 15 procent för åren 2008–2014. Här går det inte att se någon signifikant skillnad mellan könen vad gäller andelen med stödundervisning eller minskningen över tid.

Vi ser också att en något högre andel bland dem som gick i grundskolan 1992–1998 hade stöd i alla fyra årskurserna (årskurs 3–6). Det var alltså inte bara en större andel som hade stödundervisning bland de eleverna, utan de som endast hade stöd i de lägre årskurserna hade det också under en längre tid.

Ökning av stöd i flera årskurser i högstadiet

Även bland de elever som hade stödundervisning i grundskolans alla tre stadier går det att se en minskning mellan de två urvalen. Det handlar om cirka 10 procent för åren 1992–1998 jämfört med omkring 5 procent för 2008–2014. Minskningen är här tydligare bland pojkar än bland flickor.

För elever med stödundervisning endast någon gång i högstadiet, eller i högstadiet och minst en årskurs i ett tidigare stadium, skedde ingen påtaglig minskning över tid. För dem med stödundervisning enbart i högstadiet hade dock en större andel bland eleverna i grundskolan 2008–2014 stöd i fler än en årskurs. Andelen med stödundervisning i två eller tre årskurser har gått från runt 20 procent för åren 1992–1998 till ungefär 30 procent åren 2008–2014.

För elever med stödundervisning enbart i högstadiet verkar det alltså ha blivit vanligare med stöd i flera årskurser, medan vi för dem med stödundervisning i endast årskurs 3 och/eller mellanstadiet kan se motsatt utveckling.

Fördelning av antal årskurser med stödundervisning för dem med stöd endast i årskurs 3 och/eller högstadiet eller endast i högstadiet, efter stadier med stöd, åren 1992–1998 respektive 2008–2014. Procent

Olika typer av stödåtgärder

I undersökningen delas stödundervisning in i tre olika typer av stödåtgärder:

  • anpassad studiegång
  • särskild undervisningsgrupp
  • specialundervisning på annat sätt

Anpassad studiegång innebär avvikelser från utbildningens timplan, ämnen och mål, medan stöd i särskild undervisningsgrupp avser undervisning i en annan undervisningsgrupp än den eleven normalt tillhör. Specialundervisning på annat sätt kan till exempel vara extra hjälp i klassrummet. Detta är den vanligaste stödåtgärden och under de båda undersökningsperioderna har majoriteten av eleverna med stödundervisning enbart haft denna typ av stöd. Minskningen av andelen elever med stödundervisning mellan 1992–1998 och 2008–2014 är också tydligast bland dem.

Olika förändringar av skolsystemet kan ha betydelse för det resultat vi ser. Detta är inget som analyserats närmre här, men det är tänkbart att det skulle kunna ha betydelse för skillnader i vilken typ av stöd eleverna får. Det kan även vara så att de elever som inte fått stödundervisning enligt denna undersöknings definition ändå fått stöd i andra former.

För elever som ska ges särskilt stöd ska enligt Skollagen ett så kallat åtgärdsprogram utarbetas, där de aktuella stödåtgärderna beskrivs. Bland eleverna som undersöktes 2008–2014 är det omkring 10 procent som haft ett åtgärdsprogram någon gång under grundskoletiden, men som inte haft någon av de stödåtgärder som ingår i undersökningen.

Etiketter