På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2012-05-24
Nr 2012:12

Författare

Christian Skarman

arbetade med demo­grafiska analyser på SCB.

demografi@scb.se

På flykt från klimatet?

Trots en betydande ökning av antalet väder­katastrofer har inte klimat­förändringar hittills lett till någon kraftig ökning av migra­tionen i världen. De flyttningar som skett har varit kortväga och oftast tillfälliga. Inte heller framöver är någon större invandring av klimat­flyktingar till Sverige att vänta.

Hus i område drabbat av översvämmning

År 1990 noterade FN:s klimatpanel (IPCC) att den största enskilda effekten av klimat­föränd­ringen troligen skulle komma att bli en om­fattande migration, med miljon­tals människor som skulle för­drivas till följd av erosion av strand­linjen, kust­nära över­sväm­ningar och för­sämrat jord­bruk. Sedan dess har flera forskare försökt att sätta siffror på framtida flöden av klimat­flyttare, eller klimat­flyktingar som de ibland kallas.

En ofta upprepad förutsägelse är Norman Mayers prognos från 1993 att antalet klimat­flyktingar skulle komma att utgöra cirka 200 miljoner personer år 2050. Mayers och andra tidiga prognoser har blivit allt mer ifrågasatta. Dessa studier av klimat­föränd­ringarnas konse­kvenser gjordes av natur­vetare som baserade sina ”skräck­scenarier” på en relativt enkel metod.

I stora drag gick metoden ut på att man tittade på prognoser över klimat­förändringen och sedan räknade antalet människor som levde i områden med risk för över­svämning. Alla dessa personer benämnde man sedan som klimat­flyktingar.

Först på senare år har befolknings­geografer, demo­grafer och andra experter på migration börjat intressera sig för frågan. Medan de veten­skapliga bevisen för att klimatet förändras blir allt starkare, är klimatets konse­kvenser för befolkningens flytt­mönster mer otydliga och oförutsäg­bara enligt migrations­forskarna. Miljön är bara en del av en bredare samling av sociala, ekonomiska och politiska för­hållanden som motiverar personer att flytta.

Idag brukar forskare dela upp klimat­förändringarnas inverkan på migrationen i två huvud­kategorier; processer och händelser. Klimat­processerna är lång­samt pågående föränd­ringar som ger sig uttryck i stigande havsnivå, för­salt­ning av jord­bruks­mark, öken­spridning och ökad vatten­brist. Klimat­händelserna ger mer kort­variga effekter så som över­sväm­ningar och stormar.

Det är inte helt lätt att se ett tydligt samband mellan migration och miljö då det oftast är en rad olika faktorer som påverkar migrationen. Men när det gäller den stigande havs­vatten­nivån är det nästan ofrån­komligt att folk blir tvungna att flytta. Fast höjningen av vatten­nivån förväntas ske relativt lång­samt. Från slutet på 1900‑talet till år 2100 beräknas havs­nivån stiga mellan 18‑59 centi­meter, alltså som mest en höjning på ca 0,5 centimeter årligen.

Höjningen av havsnivån sker i så pass lång­sam takt att den inte lär ge upphov till en akut mass­flykt. Personerna som bor i de drabbade områdena har tid att anpassa sig och flytta inåt land. Höjningen av vattennivån kan däremot lång­siktigt sett hota matförsörjningen i regionen och på så vis tvinga folk till mer långväga flytt. Detsamma gäller personer i områden som drabbas av för­salt­ning av jordbruksmark och ökenspridning, för vilka möjligheterna till försörjning är drivkraften bakom flytt­ningarna.

Detta är inget nytt. Minskade försörjnings­möjligheter på lands­bygden har varit en av driv­krafterna bakom urban­iseringen världen över. I utvecklings­länderna drivs urban­iseringen både av befolknings­ökningen och klimat­relaterade försämringar av för­sörjnings­möjlig­heterna så som vatten­brist och öken­spridning.

Klimathändelser är till skillnad från de lång­samma klimat­processerna något som kan tvinga människor från sina hem­trakter mycket snabbare och mer dramatiskt.

Katastroferna ökar…

Antal väderkatastrofer fördelat på torka, översvämning och storm, år 1950‑2009

Stapeldiagram över antal väderkatastrofer fördelat på torka, översvämning och storm, år 1950-2009

Källa: EM‑Dat, International Disaster Database

Antalet väderkatastrofer som registreras har ökat under 1900‑talet och början av 2000‑talet. Samtidigt har antalet dödsfall orsakade av extremt väder minskat. Främst är det dödsfall orsakade av torka och över­sväm­ningar som har minskat. Dessa stod för 93 procent av alla som avled på grund av extremt väder under 1900‑talet. När det gäller antalet personer som avlider på grund av storm eller orkan har antalet döda legat på en relativt låg nivå och det finns ingen tydlig trend som talar för att dessa skulle öka eller minska.

… men dödsfallen minskar

Antal klimatrelaterade dödsfall årligen fördelat på katastrofer orsakade av torka, översvämning och storm, år 1950‑2009

Stapeldiagram över antal klimatrelaterade dödsfall årligen fördelat på katastrofer orsakade av torka, översvämning och storm, år 1950-2009

Källa: EM‑Dat, International Disaster Database

Trots att väderkatastroferna ökat i antal, är det allt ovanligare att personer dör av väder­katastrofer. Detta tyder på att katastrof­bered­skapen har blivit allt bättre anpassad för att hantera de värsta effekterna av extrema väder­händelser. De flyttningar som skett i samband med väder­katastrofer har oftast varit kor­tväga och tillfälliga.

Enligt den senaste forskningen finns det få bevis för att klimat­förändringar hittills skulle ha lett till en kraftigt ökad migration, varken regionalt eller internationellt. Detta trots att Mayers och andra tidiga prognoser talade om miljon­tals klimat­flyktingar år 2010.

Oftast är det de fattigaste i de lågt utvecklade länderna som drabbas av vatten­brist, miss­växt, jord­erosion etc. Hur långt en person har möjlighet att flytta är beroende av personens resurser, både ekonomiska och sociala. Med andra ord; de människor som är mest utsatta för klimat­föränd­ringarna är de som har minst möjlighet att utvandra.

När det gäller Sverige och vad vi kan förvänta oss i form av klimat­relaterad invandring så finns inget som talar för någon dramatisk ökning. Klimat­flyktingar anses inte vara flyktingar enligt FN:s definition och har inte möjlighet till asyl i Sverige. Det är främst som arbets­kraft som dessa personer kan få uppe­­hålls­tillstånd i Sverige och då i konkurrens med övriga arbets­sökande. Utifrån de lagar och policys som gäller idag kan klimat­föränd­ringarna i sig självt inte antas ge upphov till någon större invandring till Sverige.

Etiketter