På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2013-09-30
Nr 2013:66

Författare

Alexandra Kopf Axelman

är chefredaktör för Välfärd.

010-479 43 51

alexandra.kopf.axelman@scb.se

Statistikskolan:

SCB:s Arbetskraftsundersökning: Ett träd med många grenar

I politiska debatter om syssel­sätt­ning hör man ofta den ena sidan hävda att antalet syssel­satta har ökat, medan den andra sidan hellre pratar om att antalet arbets­lösa har ökat. Hur hänger detta ihop? Det kan så klart bero på en ökande befolk­ning, men även med en oför­änd­rad befolk­ning kan faktiskt båda ha rätt.

Del av AKU:s trädstruktur

SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) är en stor urvals­under­sök­ning, som genom­förs varje månad genom telefon­intervjuer. Med hjälp av den kan man följa grupper som antal syssel­satta och arbetslösa.

Att mäta sysselsättning och arbetslöshet är inte alldeles enkelt, men för att reda ut begreppen brukar vi på SCB rita ett träd. Allting börjar med alla. Fast alla är inte riktigt alla. Det är Sveriges befolkning, alltså de som är folk­bok­förda i Sverige. Och inte alla dem heller, för hur intressant är det egent­ligen att under­söka hur mycket betalt arbete 5‑år­ingar står för? Nej, befolk­ningen är i det här fallet alla som är mellan 15 och 74 år och folk­bok­förda i Sverige.

Syftet med AKU är att beskriva läget på arbets­marknaden, men alla finns ju inte där. Därför delar vi i AKU upp befolk­ningen i två grupper; i arbetskraften och ej i arbetskraften. Vi börjar med arbetskraften.

Som del av arbetskraften kan man antingen vara sysselsatt eller arbetslös. Man kan lite slarvigt säga att man "finns på arbets­mark­naden", antingen genom att jobba eller genom att söka jobb. Det senare är ett krav för att räknas som arbetslös i AKU. Det räcker alltså inte med att inte jobba för att räknas som arbets­lös, man måste också aktivt söka arbete den veckan vi frågar om eller veckorna innan och dess­utom kunna ta ett arbete inom två veckor. För att räknas som arbetslös så spelar det ingen roll vad man gör i övrigt, så länge man inte har ett jobb. Om man till exempel studerar på heltid, men sam­tidigt söker arbete och kan börja arbeta inom två veckor, så räknas man som arbetslös och inte som heltids­studerande.

Man skulle kunna tro att sysselsatt helt enkelt betyder att man jobbar. Men som sysselsatt kan man antingen vara i arbete, alltså på jobbet, eller frånvarande hela veckan, alltså inte på jobbet.

Varför kan man då inte bara mäta dem som faktiskt jobbar? Jo, de som har ett jobb, och således är sysselsatta, behöver man kanske inte oroa sig så mycket för, även om de inte arbetat just under den senaste veckan. Det är till exempel inget problem att vi inte är i arbete under semestern eller att föräldrar inte är i arbete under föräldra­ledigheten.

Men även bland de sysselsatta finns grupper som fångat politik­ernas intresse. Frånvaro på grund av sjukdom kan innebära en släng av influensan, men det kan också innebära lång­tids­sjuk­skriv­ning om man har en anställ­ning som man är sjuk­skriven från.

Nu återvänder vi till stammen och följer den andra grenen, ej i arbetskraften. Här finns det grupper som ibland kallas för en out­nyttjad arbets­krafts­reserv.

De två största grupperna i denna gren är pensionärer och heltids­studerande. Sjuka utan arbete åter­finns också här, liksom gruppen övriga där vi hittar allt ifrån del­tids­stud­erande som inte jobbar till personer som sitter i fängelse. Även en del personer som betraktar sig själva som arbetslösa räknas som ej i arbetskraften. Det är de som inte uppfyller AKU:s krav för att räknas som arbetslös, att ha sökt jobb och kunnat ta det.

Nu när vi har hela bilden klar för oss blir det enklare att förstå hur både antalet sysselsatta och arbetslösa kan öka, även om vi inte skulle bli fler i befolk­ningen. Det kan alltså inträffa om arbetskraften blir större, genom att gruppen ej i arbetskraften minskar. En sådan för­skjut­ning sker till exempel om fler avslutar sina studier tidigare eller om fler väljer att jobba ett år extra innan pensionen. Det kan också ske om arbetslösa som tidigare inte aktivt sökt arbete faktiskt börjar göra det. Fler arbetslösa, som AKU definierar dem, kan alltså till och med vara ett positivt tecken på arbets­mark­naden – om de tidigare velat och kunnat arbeta, men inte sökt jobb.

Etiketter