På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2015-01-08
Nr 2015:80

Författare

Anders Karlsson

arbetar med befolk­nings­statistik på SCB.

010-479 63 07

anders.karlsson@scb.se

Fakta

Indelningen i olika kommun­typer baseras på Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) indelning från 2011.

Exempel på kommuner i de olika kommuntyperna:

  • storstäder: Stockholm, Göteborg och Malmö
  • större städer: Uppsala, Jönköping och Umeå
  • förortskommuner: Huddinge, Lerum och Timrå
  • glesbygdskommuner: Dals-Ed, Ragunda och Pajala.

Vi tog i prognosarbetet hänsyn till regionernas befolk­nings­samman­sätt­ning och de senaste årens utveck­ling av frukt­sam­hets­tal, död­lig­hets­risker och flytt­nings­mönster. Summan av folk­mängden, födda, döda, invand­rade och utvand­rade skulle till­sammans överens­stämma med det väntade antalet för hela Sverige, enligt SCB:s riksprognos 2014.

Sveriges befolkning ökar – men inte i hela landet

Sveriges befolkning koncentreras alltmer till Stockholm, Göteborg och Malmö. Redan idag bor drygt 1,7 miljoner människor i de kommunerna och antalet beräknas öka med 37 procent under de närmaste 40 åren. I glesbygdskommunerna väntas däremot folkmängden minska med 10 procent, vilket påverkar den så kallade försörjningskvoten. 

Unga och gamla människor

År 2053 kommer Sverige enligt SCB:s riksprognos att ha närmare 11,6 miljoner invånare. Det innebär att befolkningen väntas öka med 20 procent under de kommande 40 åren, att jämföra med en ökning på 18 procent under de senaste fyra årtiondena. Folkökningen har tidigare inte fördelat sig jämnt över landet och den väntas inte göra det i framtiden heller. Även befolkningens åldersstruktur kommer sannolikt att utvecklas olika mellan olika typer av kommuner. Här presenterar vi hur det har sett ut och hur det förväntas bli för kommuntyperna storstad, större stad, förort och glesbygd.

Befolkningsutveckling. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Index år 2013=100

Befolkningsutveckling. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommun¬¬typer

Hög andel 20–64-åringar i storstäderna

Befolkningen i storstäderna har ökat från 1984 och framåt, efter vissa perioder av minskningar. Orsakerna till ökningen är främst invandring och att betydligt fler föddes än avled. År 2013 bodde mer än 1,7 miljoner personer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Befolkningen beräknas fortsätta öka och 2053 uppgå till 2,4 miljoner.

Storstäderna väntas få stora födelseöverskott under de kommande 40 åren, medan inflyttningen (från övriga Sverige och utlandet) väntas bli lägre än utflyttningen från 2020-talet. Till stor del beror detta på att invandringen till Sverige på lång sikt förmodas minska, enligt SCB:s riksprognos.

Andel personer 20–64 år i befolkningen. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Andel personer 20–64 år i befolkningen. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Storstäderna har de senaste 40 åren oftast haft en högre andel i åldern 20–64 år än de andra kommuntyperna. Så väntas det också bli i framtiden. År 1973 tillhörde 62 procent av storstädernas befolkning denna åldersgrupp, jämfört med 64 procent 2013. Om 40 år beräknas den bli 58 procent.

Andelen 65 år eller äldre var förhållandevis hög i storstäderna under 1970- och 1980-talen. Därefter har den minskat och sedan 2007 har de den lägsta andelen äldre av kommuntyperna. Under de kommande 40 åren väntas andelen dock öka från 15 procent 2013 till 21 procent 2053.

Andelen barn och ungdomar har varit förhållandevis låg och väntas förbli låg även i framtiden. Fram till 2010 hade storstäderna den lägsta andelen yngre än 20 år av kommuntyperna. År 2053 väntas andelen uppgå till 21 procent, mot 22 procent i nuläget.

Hög andel barn och ungdomar i förortskommunerna

Förortskommunerna till Stockholm, Göteborg och Malmö och de större städerna har haft den största befolkningsökningen av kommuntyperna under de senaste 40 åren. Ökningen beror bland annat på stora födelseöverskott. En annan orsak är att invandringen och den inrikes inflyttningen ofta har varit betydligt större än utflyttningen till resten av Sverige respektive utlandet.

År 2013 bodde 1,9 miljoner personer i landets förortskommuner. Befolkningen beräknas fortsätta växa till 2,5 miljoner år 2053 genom såväl positiva födelsenetton som positiva inrikes och utrikes flyttningsnetton.

Andel personer yngre än 20 år i befolkningen. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Andel personer yngre än 20 år i befolkningen. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Den högsta andelen barn och ungdomar har funnits, finns och förväntas finnas i förortskommunerna. År 1973 uppgick andelen yngre än 20 år till 32 procent. 2013 var andelen 26 procent och 2053 beräknas den bli 24 procent.

Andelen 65 år eller äldre var under 1970–1990-talen betydligt lägre i förortskommunerna än i de andra kommuntyperna, År 1973 utgjorde de äldre endast nio procent av befolkningen. Andelen hade 2013 stigit till 17 procent. Även om den förväntas öka, beräknas den fortfarande vara förhållandevis låg, 23 procent, om 40 år.

Andelen personer i åldern 20–64 år uppgick 1973 i förortskommunerna till 59 procent. År 2013 uppgick den till 57 procent men väntas minska till 53 procent 2053.

Åldersfördelningen i de större städerna liknar den i hela Sverige

De större städerna utanför storstäderna har haft en ganska jämn befolkningstillväxt under många år. År 2013 bodde 2,9 miljoner personer i landets större städer. Orsakerna till den växande befolkningen är födelseöverskott och ibland ett stort positivt inflyttningsnetto, på senare år främst genom invandring. Befolkningen beräknas fortsätta öka under alla de kommande 40 åren, och 2053 uppgå till 3,4 miljoner.

Befolkningsstrukturen i de större städerna liknade för 40 år sedan åldersfördelningen i hela Sverige. Så var fallet även 2013 och det väntas bli så också om 40 år. Det innebär att andelen 65 år eller äldre ökar över tid, medan befolkningen i övriga åldrar minskar. År 2053 väntas 24 procent av invånarna i de större städerna vara 65 år eller äldre, 22 procent yngre än 20 år och 54 procent vara i åldern 20–64 år.

Hög andel äldre i glesbygdskommunerna

I glesbygdskommunerna har befolkningsutvecklingen under de senaste 40 åren oftast varit på nedåtgående. År 2013 bodde 161 000 personer i en glesbygdskommun. Orsakerna till minskningen är både att antalet döda varit fler än antalet födda, och att utflyttningen till övriga Sverige ofta varit större än inflyttningen. Under de senaste åren har ett positivt utrikes flyttningsnetto dämpat minskningen. Den negativa trenden väntas fortsätta och om 40 år beräknas folkmängden bli 145 000. Till minskningen bidrar framförallt negativa födelsenetton.

Andel personer 65 år eller äldre i befolkningen. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Andel personer 65 år eller äldre i befolkningen. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Glesbygdskommunerna har haft, har och väntas även få en högre andel äldre än de andra kommuntyperna. År 1973 uppgick andelen 65 år eller äldre till 20 procent. Mellan 2005 och 2013 ökade den från 24 till 27 procent. Andelen beräknas därefter öka till 31 procent 2053.

Det som också utmärker glesbygdskommunerna är att de under hela perioden 1973–2053 är den kommuntyp som har haft eller väntas få den lägsta andelen personer i åldern 20–64 år. För 40 år sedan uppgick andelen till 55 procent, år 2013 till 53 procent och 2053 väntas den bli 49 procent.

Andelen yngre än 20 år i glesbygdskommunerna uppgick 1973 till 25 procent. År 2013 var den 20 procent. Sedan 2010 har denna kommungrupp haft den lägsta andelen 0–19-åringar av kommuntyperna. Detta förhållande väntas visserligen kvarstå men andelen beräknas i alla fall inte minska fram till 2053.

Få ska försörja många i glesbygdskommunerna

Försörjningskvoten är ett mått som anger hur många personer i så kallad icke arbetsför ålder det går på varje person i arbetsför ålder. Vanligtvis brukar 20–64 åringar räknas till personer i arbetsför ålder. Högst försörjningskvot 2013 hade glesbygdskommunerna med 0,89. Det innebar att 100 personer i åldern 20–64 år, förutom sig själva, skulle ”försörja” ytterligare 89 personer som var yngre eller äldre. I mitten av 2030-talet väntas kvoten uppgå till 1,09, för att därefter minska till 1,04 år 2053.

Försörjningskvoten. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Försörjningskvoten. Faktisk utveckling 1973–2013 och förväntad utveckling 2014–2053 för olika kommuntyper

Den lägsta försörjningskvoten 2013 hade storstäderna med 0,57. Under de kommande 40 åren förväntas den öka till 0,71. Men storstäderna kommer ändå att ha en betydligt lägre kvot än de övriga kommuntyperna.

Med tanke på att medellivslängden ökar talar mycket för att vi kommer att arbeta längre upp i åldrarna. Det kan noteras att för att få samma försörjningskvoter om 40 år som i nuläget, måste den arbetsföra befolkningen baseras på åldern 20–68 år.

Etiketter