I denna nya rapport presenteras en genomgång och analys av de statliga anslagen till forskning och utveckling (FoU) relaterad till försvar, tillsammans med en mer allmän överblick över försvarsanslaget, från 2006 till 2026. Rapporten jämför anslagen över tid på såväl detaljnivå som på aggregerad nivå och ställer de i relation till den historiska statistiken. Tyngden i rapporten ligger på den senare delen av perioden där vi ser störst förändringar. I rapporten jämförs även den svenska statistiken med våra nordiska grannländer och EU.

- De senaste årens förändringar inom försvarsområdet är historiska, och inte minst märks detta på forskningsanslagen för försvaret, säger Philip von Schéele, nationalekonom och statistiker på SCB.

På anslagsnivå kan vi se att utvecklingen på senare år främst drivits av de mer direkta forskningsanslagen för försvaret och medel till Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Samtidigt har sammansättning bland våra ingående anslagsposter förändrats något över tid. I början av perioden låg en stor del av forskningsmedel tillsammans med anslaget för materielframtagning. Även anslaget som berör förbandsverksamhet har sett sitt bidrag till den statligt finansierade FoU:n skifta under perioden. Däremot ligger medlen som avsätts för Försvarshögskolan och officersutbildning väldigt stabilt under det mesta av den observerade perioden.

Jämfört med andra länder sticker Sverige ut. Bland våra nordiska grannländer har Sverige 2026 den högsta andelen av statliga FoU-medel som är avsatta för forskningsändamålet försvar. Både Sverige och Norge har ökat sin andel kraftigt från 2022 och framåt, medans Finland och Danmark har legat mycket mer stabilt. Även på EU-nivå ligger Sverige över snittet både vad gäller andelen av den statligt finansierade forskningen som går till försvar och hur stor andel av BNP som är avsatt för försvaret.

Publikation

Rapporten finns att läsa i sin helhet här: Försvar, forskning, förändring? 2006-2026