Till innehåll på sidan

Skördetid och arbetstid för 110 år sedan

| Nyhet

Vid sekelskiftet 1900 är ungefär hälften av Sveriges invånare sysselsatta med jordbruk. Då ingår även kvinnor och barn. Men det är ett lantbruk i förändring. Under de kommande åren ska odling av sockerbetor och potatis för industrin leda vägen för ett mer storskaligt jordbruk, samtidigt som landsbygden avfolkas och städerna växer.

Lantarbetare på 1900-talet, kvinna och två män med räfsa och lie

Även ute i landet konkurrerar industrin med jordbruket om arbetskraften, och statistikmyndigheterna ser ett behov av att kartlägga situationen. 1911 utkommer nummer 1 av serien Arbetsstatistik:

Till belysning av lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden i Sverige år 1910

Enligt rapporten arbetade manliga lantarbetare i genomsnitt 10,5 timmar per dag med vissa variationer över landet, vilket var åtminstone en halvtimma längre än industri- och hantverksarbetare. Själva arbetsdagen var betydligt längre men avbröts av raster. Enligt sidan 20 i rapporten fanns två system parallellt, den ”gamla” och den ”nya” arbetstiden. Den nyare arbetstiden förekom i de landsändar som var mer industrialiserade, som Mälardalen och Skåne.

Om arbetstid för lantarbetare faksimil

Enligt den förra börjar arbetet kl. 6 à 7 på morgonen och fortgår intill kl. 7 à 8 på kvällen, afbrutet af raster för frukost vid 8—9-tiden (0,5—1 timme), middag kl. 12 (1—2 timmar) och aftonvard vid 5-tiden (0,5—1 timme) samt stundom därjämte af kortare kafferaster före och efter middagen. Enligt den »nya» arbetstiden börjas däremot arbetet först kl. 7 och pågår därefter till kl. 6,30 eller 7 e.m. med längre af- brott allenast för den 1,5—2 timmar långa, arbetsdagen tudelande middagsrasten; frukost intages före arbetets början och aftonvard efter detsammas slut. På grund af måltidsrasternas inskränkning blir sålunda den effektiva arbetstiden under det »nya systemet» endast omkring 0,5 timme kortare än under det »gamla», d. v. s. c:a 10—10,5 tmmar i st. f. c:a 10,5—11 timmar. Fördelen med den nya anordningen är för arbetsgifvaren, att rasternas inskränkning medger ett intensivare utnyttjande af arbetstimmarna, och för arbetaren, att han får mera tid till eget förfogande, då han endast är bunden i sitt arbete 11,5—12 timmar i stället för eljes 13—14 timmar.

Drängar tjänade mer än pigor

Lönerna varierade enligt rapporten stort över Sverige, den högsta inrapporterade dränglönen redovisas på sidan 26 som 570 kronor per år, och den lägsta som 185 kronor, med en medellön på 317 kronor. Den högsta lönen fanns i Jämtlands län, och den lägsta i Gävleborgs län. Den låga lönen kan dock delvis förklaras med att man i denna landsända också fick lön i natura som till exempel kläder, och att det totala värdet för lön och andra förmåner närmar sig 300 kronor, alltså mycket närmare snittlönen. 

Dränglöner

Om man sedan till lönen lägger till förmånen av kost och logi, som en dräng hade rätt till, beräknar man årslönen till 675 kr. Det var högre än samma uppgift från Danmark, där den genomsnittliga årslönen hamnade på 625 kronor (danska och svenska kronor var vid denna tid lika mycket värda eftersom båda ingick i den skandinaviska myntunionen.)

Pigornas löner var betydligt lägre: På sidan sju rapporterads att den högsta uppgivna lönen för en piga uppgick till 285 kronor, och den lägsta till endast 75. Även här ses den låga lönen som beroende på ett större inslag av naturaförmåner. Snittlönen beräknades till 187 kronor.
piglöner

Rapportförfattaren påpekar också att de största löneskillnaderna finns i norra Sverige, där dränglönerna är högst i landet, medan piglönerna är de lägsta. Kost och logi beräknas vara värda något mindre för pigorna. Det ger en årslön för pigor på i genomsnitt 479 kronor, jämfört med 450 i Danmark.