På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2012-05-24
Nr 2012:75

Författare

Gerdt Sundström

Professor emeritus i socialt arbete vid insti­tutet för ger­onto­logi, Hälso­hög­skolan i Jön­köping.

036-10 13 17

suge@hhj.hj.se

Fakta

Minskad späd­barns­dödlighet ger högre medel­livslängd

Den historiskt stigande medel­livslängden har sin matematiska förklaring – huvud­sakligen i starkt förbättrad över­levnad för barnen. Död­ligheten minskade under 1700-talet kraftigt för varje levnadsår och om man överlevt till vuxen ålder var den åter­stående livs­längden inte dramatiskt annorlunda än idag. En femtioårig man hade 1750 i genoms­nitt 18 år kvar att leva, en kvinna 20 år, jämfört med dagens 31 respektive 34 år.

Att förlora ett litet barn

På 1700-talet var det få föräldrar som fick uppleva att alla deras barn överlevde till vuxen ålder. Det första levnadsåret var det ­farligaste. Spädbarnsdödligheten 1751 var över 18 procent.

Illustration med citatet: "20 procent av barnen dog under sitt första levnadsår i 1700-talets Sverige."

Så snart for då min fröjd sin kos – så börjar i 1819 års psalmbok psalm 345 av E.G. Geijer, avsedd att användas ”vid ett barns död”. Psalmen behövdes, för två hundra år sedan var barnadödligheten i Sverige hög. I 1937 års psalmbok fanns den kvar tillsammans med ett par andra att användas ”vid en ung människas jordfästning”. I den nya psalmboken är de alla försvunna.

Sverige har världens äldsta fortlöpande och tillförlitliga befolkningsstatistik, insamlad sedan 1749. Redan då noterade Pehr Wargentin, administratör av statistiken, den skrämmande höga barnadödligheten. Idag kan vi, med hjälp av just den statistiken, få en bild av hur barnadödligheten förändrats över tid.

Under 1700-talet hade Sverige en barnadödlighet i nivå med vad man har i de minst utvecklade länderna i dagens Afrika. Omkring 20 procent av de nyfödda dog redan under sitt första levnadsår. Då liksom idag är det första året det farligaste. Dödligheten bland de allra minsta var över 10 procent ända fram till början av 1900-talet och låg på 6 procent under första hälften av 1900-talet. Ofta föll barnen offer för de barnsjukdomar vi idag vaccinerar emot. Lunginflammationer skördade också många spädbarns liv. År 2010 var risken att dö under det första levnadsåret så låg som 2,5 promille, totalt dog då 294 barn under sitt första levnadsår.

Att beskriva den här utvecklingen ur föräldrarnas synvinkel är mer komplicerat. Om vi antar att en barna­föderska på 1700-talet i genomsnitt hade fem fullgångna graviditeter kan vi beräkna risken, att ett eller flera av dessa barn skulle dö redan första levnadsåret, till omkring 67 procent. Den omvända sannolikheten, att inget barn skulle dö under första levnadsåret, var förstås cirka 33 procent. Det är den genomsnittliga risken; historiskt material vid Demografiska Data­basen tyder på att den var ojämnt fördelad, så att vissa familjer löpte större risk, det vill säga drabbades av att flera barn dog.

Allt färre spädbarn dör

Spädbarnsdödlighet per 1000 födda

Linjediagram över spädbarnsdödlighet per 1000 födda, 1761-2011

I äldre tid framhölls det ofta som anmärkningsvärt om en familj sett alla sina barn överleva barnaåren. I kyrkor kan man ibland se gamla porträtt av präster som visar honom med fru och barn. En del av barnen kan ha en gloria: de hade redan avlidit. Barnadödligheten var stor även i de högsta samhällsklasserna. Det kan man se i Elgenstiernas Svenska Adelns Ättartavlor, som följer familjernas demografiska händelser.

I 1935/36 års särskilda folkräkning finns en någotsånär lättillgänglig källa till kunskap om barnafödande och barnadödlighet i äktenskapet, sett ur mödrarnas synvinkel. I den kartläggningen hade i genomsnitt 18 procent av någon gång gifta kvinnor drabbats av att minst ett barn dött. De hade fått i genomsnitt 2,9 barn och risken att barn skulle dö ökade givetvis med antalet barn, från 4 procent av mödrar med ett barn, till 74 procent av kvinnor med elva eller fler barn, även om så många barn var ovanligt även då, före preventivmetodernas genombrott. Totalt 8 procent av gifta kvinnor fick inga barn alls.

Det saknas motsvarande uppgifter för vår egen tid, men om risktalen för att förlora barn minskat i proportion till nedgången i barnadödlighet i stort, och vi antar antalet fullgångna graviditeter till lite över 2 i genomsnitt, torde risken att något av barnen ska dö under första levnadsåret idag vara betydligt under en procent. Flergenerationsregistret vid SCB tillåter beräkningar ur moderns (eller faderns) synvinkel. Totalt har 1,3 procent av kvinnor födda 1960 drabbats av att barn dött före ett års ålder och 0,7 procent av kvinnorna födda 1970. Detta är en dramatisk minskning jämfört med situationen för sjuttiofem år sedan, men fortfarande självklart en tragedi för dem som drabbas.

Etiketter