På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2013-05-27
Nr 2013:38

Författare

Inge Göransson

arbetar med befolk­nings­statistik på SCB.

befolkning@scb.se

Fakta

Namnstatistiken

Undersökningen omfattar svenskfödda som gift sig med person av annat kön under perioden 1983‑2012. Giftermål där en eller båda personerna är utrikes födda har inte tagits med, dels för att det finns en osäkerhet kring om namnvalet styrts av möjligheterna till integration i det nya samhället, dels för att det i vissa fall är svårt att avgöra om det är fråga om en namnändring eller inte. Par där både kvinnan och mannen haft samma gemensamma efternamn både före och efter vigseln har inte tagits med.

Regler för efternamn

I de officiella registren kan man inte ha två efternamn. Den som antar sin partners efternamn och ändå vill ha kvar sitt gamla efternamn kan behålla det som mellannamn. De som har behållit sina tidigare efternamn efter vigseln men tagit sin partners efternamn som mellannamn inräknas här bland dem som tagit sin partners efternamn.

Den 28 maj 2013 presenterade Namnlagskommittén ett förslag till ny namnlag som ska ersätta 1982 års namnlag. Enligt förslaget ska det bli lättare att byta till efternamn som är vanliga eller relativt vanliga.
De som gifter sig ska kunna ha dubbla efternamn och man ska själv kunna välja ordningsföljd mellan namnen. Man ska också kunna välja om det ska vara bindestreck eller inte emellan och om något namn ska bytas ut.

Brudpar överger namntradition

Sedan 1980‑talet har det blivit betyd­ligt ovan­ligare att följa tradi­tionen att kvinnan tar mannens namn vid gifter­mål. Istället tar mannen oftare kvinnans namn eller så byter bruden och brud­gummen inte namn alls.

Olikkönat brudpar i närkontakt

Enligt 1920 års giftermålsbalk var kvinnorna tvungna att anta sin makes släkt­namn. I och med namn­lagen från 1963 blev det möjligt för kvinnan att behålla sitt efter­namn och 1982 fick vi en helt köns­neutral namn­lag. Först då blev det tillåtet även för mannen att ta hustruns släktnamn.

Under 1900-talet har kvinnan nästan alltid tagit mannens efter­namn vid gifter­mål och fort­farande i början av 1990‑talet skedde så i nära nio fall av tio. Huvud­delen av den resterande tion­delen behöll sina tidigare efter­namn. Gifter­mål där mannen tog kvinnans efter­namn eller där båda tog ett helt nytt gemen­samt efter­namn var relativt ovanliga.

Fler behåller sina tidigare efternamn vid giftermål

Antal vigslar och andel (%) som ändrat respektive inte ändrat efternamn vid vigsel 1983‑2012

Linjediagram över antal vigslar och andel som ändrat respektive inte ändrat efternamn vid vigsel 1983‑2012

1983199320032012
Antal vigslar i undersökningen28 57925 30527 80634 204
Kvinnan tog mannens efter‑ eller mellannamn87,886,976,663,9
Båda behöll sina tidigare respektive namn7,96,011,621,1
Mannen tog kvinnans efter‑ eller mellannamn2,14,47,510,2
Båda tog ett helt nytt gemensamt efternamn1,72,43,94,3
Den ena parten tog ett helt nytt efternamn0,40,20,40,5

Under de senaste 30 åren har dock synen på namnval förändrats och blivit mer jämlik. Sedan början av 1990‑talet har andelen kvinnor som tar mannens efter­namn successivt sjunkit och är nu mindre än två tredje­delar. Sam­tidigt blir det vanligare att båda parterna behåller sina tidigare efter­namn och att mannen tar kvinnans efternamn.

Användningen av mellannamn ökar i samband med gifter­mål. Av de drygt 34 000 kvinnor i under­sök­ningen som gifte sig under 2012 hade 859 ett mellan­namn före vigseln men 5 127 hade det efter vigseln. Antalet män med mellan­namn ökade på mot­svarande sätt från 390 till 1 158. Oftast behålls det gamla efter­namnet som mellannamn.

Citat: Vid 10 procent av vigslarna 2012 tog mannen kvinnans efter- eller mellannamnDen så kallade änkepensionen avskaffades 1 januari 1990, men genom generösa över­gångs­regler kunde kvinnor födda 1944 och tidigare beviljas änke­pension enligt de gamla reglerna. Äkten­skap var dock en förut­sätt­ning, vilket ledde till ett stort antal gifter­mål under 1989, före­trädes­vis mellan personer som varit sambopar under längre tid.

Benägenheten att behålla sina tidigare efter­namn var betydligt större bland de ny­gifta 1989 än övriga år. Vart fjärde par behöll sina tidigare namn det här året jämfört med 7‑8 procent under de in­tilligg­ande åren. Man kan anta att de som först varit sambor under många år och sedan gift sig vill behålla sina gamla namn i större utsträck­ning än de som gift sig vid unga år.

Vigslarna 1989 visar också att det kan finnas ett samband mellan valet av efter­namn och de ny­giftas ålder. De personer som gifte sig 2012 var i snitt 38 år. Lägst medel­ålder, 34 år, hade par där mannen tog kvinnans namn medan de par som tog ett helt nytt gemen­samt efter­namn också låg klart under snittet. Högst medelålder, 42 år, hade par där båda behöll sina tidigare namn.

Vanligaste efternamnen väljs också ofta bort vid giftermål

De mest bortbytta namnen vid giftermål 2012. Antal

PlaceringEfternamnAntalRang*
1Johansson1 192(2)
2Andersson1 117(1)
3Karlsson1 031(3)
4Nilsson743(4)
5Eriksson636(5)

* Namnets rang bland samtliga folkbokförda 2012

Det har betydelse för namnvalet om parterna varit gifta tidigare eller inte. Bland de nygifta 2012 där ingen av parterna varit gifta tidigare behöll 19,7 procent sina tidigare namn. I de fall båda parterna varit gifta tidigare behöll 27,1 procent sina namn. De tidigare gifta har istället en lägre andel där mannen tagit kvinnans namn.

Det finns regionala skillnader, även om det kan vara vanskligt att dra några långt­gående slut­satser på basis av ett enskilt år. I Väst­man­lands län var brud­paren mest tradi­tions­bundna 2012 och där tog 70 procent av paren mannens efternamn.

Minst traditionsbundna var man på Gotland där 58 procent av paren tog mannens namn. På Gotland var det istället för­håll­ande­vis vanligt att båda parterna behöll sina tidigare namn och 32 procent av paren gjorde så. Att behålla sina tidigare namn var minst vanligt i Jönköp­ings län, 14 procent. Krono­bergs län hade den högsta andelen par som tog kvinnans efter­namn, 14 procent, medan Norr­bottens län hade den lägsta andelen, 5 procent.

Etiketter