På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2014-12-10
Nr 2014:71

Författare

Jerker Moström

arbetar med mark­använd­nings­statistik och geo­grafisk analys på SCB.

010-479 40 31

jerker.mostrom@scb.se

Fakta

Statistiken och kartan är fritt till­gänglig och kan hämtas från Eurostats hemsida. Sök på ˝Geostat population grid” i din webb­läsare. Det krävs dock tillgång till geografiska informa­tions­system (GIS) för att kunna arbeta med informationen.

Den europeiska rutdatabasen över befolkningen har tagits fram inom ramen för projektet GEOSTAT 1. Projektet är ett samarbete mellan Eurostat och de med­verkande medlems­länderna och omfattar alla länder som deltar i det europeiska statistik­samarbetet. Statistiken är i huvudsak från 2011.

Uppgifterna är hämtade från register eller från folk­räk­ningar/census. För att kunna göra kartan full­ständig och täcka hela Europa har man blandat två metoder. Förutom att använda befolk­nings­data på koordinat, som vi gör i Sverige, så har man över­fört upp­gifter från distrikten som används för folk­räk­ningar i vissa länder till rutor. Den senare metoden ger ett betydligt sämre resultat.

Europas befolkning – detaljerna träder fram

På den relativt lilla yta som Europa omfattar ryms en enastående mångfald både vad gäller naturgivna förutsättningar, markanvändning, befolkning och bosättningsmönster.

Kartan nedan är resultatet av ett unikt samarbete mellan Eurostat och EU:s medlemsländer. Från det sparsamt befolkade och skogsrika Nordeuropa till det mer jordbruksintensiva Sydeuropa. Från det starkt urbaniserade Västeuropa till ett Östeuropa som fortfarande har en stor landsbygdsbefolkning. Men variationerna är också stora i ett mer lokalt perspektiv, till exempel är befolkningen sällan jämnt fördelad inom ett land eller en region. Områden med hög befolkningstäthet är i regel historiskt framvuxna och har ofta en koppling till kusten, rika naturresurser eller strategiska kommunikationslägen.

Befolkningstäthet

Antal personer per kilometerruta

Karta: Antal personer per kilometerruta

CItat: 90 procent av de kilometerrutor som täcker Spaniens yta är obefolkade.Det räcker sällan med statistik för större områden om befolkningstäthet och markanvändning för att analysera samband mellan exempelvis urbanisering och förändringar av markanvändningen. För att kunna analysera komplexa samband mellan samhälle och miljö närmare krävs därför data som beskriver lokala förhållanden. I statistiksammanhang brukar detta kallas för ”geostatistik” eller rumslig statistik. Med geostatistik menas statistik på fin geografisk nivå, kilometerrutor, censusdistrikt eller liknande. Genom att statistiken är redovisad på det här sättet kan den analyseras tillsammans med annan geografisk information. En annan fördel med geostatistiken är att den kan avslöja strukturer på ett sätt som sammanslagen statistik inte kan.

Frankrike och Spanien kan tjäna som ett enkelt exempel på geostatistikens potential. I flera avseenden liknar dessa båda länder varandra. Båda har en landyta som är något större än Sveriges, omkring en halv miljon kvadratkilometer, och båda länder har en relativt stor befolkning. Spanien har cirka 47 miljoner invånare, medan Frankrikes befolkning är lite större, omkring 65 miljoner. I genomsnitt har Spanien 94 invånare per kvadratkilometer landyta och Frankrike 121. Till ytan alltså ganska lika.

Spanien och Frankrike – lika men ändå olika

Karta: Spanien och Frankrike

I genomsnitt framstår Spanien och Frankrike som ganska lika, med 94 respektive 121 invånare per kvadratkilometer. Kartan avslöjar dock att skillnaden är stor. I Frankrike är befolkningen betydligt mer utspridd än i Spanien, där nästan alla bor längs kusten eller i större städer.

Studerar man befolkningsfördelningen med hjälp av geostatistiken framträder däremot stora skillnader mellan länderna. Spaniens befolkning är mycket starkt koncentrerad till kusterna och till ett antal storstadsområden, medan stora delar av det spanska inlandet praktiskt taget saknar befolkning. Skillnaden mellan höga och låga befolkningskoncentrationer är påtaglig även i ett lokalt perspektiv. I kartan syns detta som kluster av rutor med stor befolkning omgivna av rutor med liten eller ingen befolkning.

Också i Frankrike finns starka befolkningskoncentrationer i och kring storstäder som Paris och Lyon, samt längs den franska sydkusten. Den övergripande bilden är dock att den franska befolkningen är betydligt jämnare spridd än den spanska. Framförallt har Frankrike en mycket jämnare spridning av befolkningen på landsbygden och konstrasterna mellan höga och låga befolkningskoncentrationer är mindre.

Allt detta går att uttolka visuellt genom kartan, men genom att räkna antalet rutor i olika befolkningsintervall går det också att illustrera de skilda befolkningsmönstren statistiskt. Av den knappa halva miljonen kilometerrutor som täcker Spaniens landyta är närmare 90 procent obefolkade. Motsvarande siffra för Frankrike är endast 32 procent. Annorlunda och lite förenklat uttryckt kan man säga att den franska befolkningen är spridd på 70 procent av landets yta medan den spanska befolkningen är koncentrerad till 10 procent av landets yta.

Fler fransmän i glesbygd

Procentuell fördelning av de befolkade kilometerrutorna efter antal ­personer per ruta i Frankrike respektive Spanien

Stapeldiagram över procentuell fördelning av de befolkade kilometerrutorna efter antal ­personer per ruta i Frankrike respektive Spanien

OBS! Diagrammet har korrigerats 2015-01-08.

Även om man enbart tittar på de kilometerrutor som är befolkade kan man se stora skillnader mellan länderna. En betydligt större andel av rutorna i Frankrike har relativt lite befolkning, medan Spanien har en större andel rutor med hög befolkningstäthet.

Det finns många orsaker till att befolkningsfördelningen ser så olika ut i Spanien och Frankrike. Spaniens varma, torra och bergiga inland försvårar för bosättning på många håll, både på grund av ogynnsamma förhållanden för jordbruk och för att terrängen är ett hinder för effektiva kommunikationer. Spanien har också under lång tid haft en negativ befolkningsutveckling på landsbygden till fördel för de mer industrialiserade delarna av landet. I Frankrike har en levande landsbygd varit ett mål för politiken.

På samma sätt som befolkningens fördelning varierar starkt mellan olika länder och regioner i Europa så skiljer sig också markanvändningen och bebyggelsen åt. Till stor del beror detta förstås på varierande naturgeografiska förutsättningar som geologi, hydrologi och topografi.

Kartan nedan visar hur skogsmarken fördelar sig i Europa. Merparten av skogen i Europa finns inom det nordeuropeiska barrskogsbältet, taigan, som sträcker sig genom Norge, Sverige, Finland och Ryssland. I mellersta och södra Europa är skogsmarken tydligt knuten till bergskedjorna. Intressant att notera är att skogskartan i princip ger en motsatt bild av befolkningskartan.

Förutom naturgeografiska förutsättningar har även politiska, ekonomiska och sociala faktorer stor betydelse för skillnader i markanvändning. Exempel på just detta är jordbruket, där politik och ekonomi under lång tid flätats samman med markanvändningen. Ofta handlar det om långsamma eller stegvisa förändringar av globala ekonomiska förhållanden, avregleringar eller förändringar i jordbrukspolitiken som får avgörande betydelse för hur användningen av marken utvecklas i olika delar av Europa. Men det finns också exempel på hur politiska system kan resultera i relativt snabba och genomgripande förändringar av markanvändning.

Politiken formar jordbrukslandskapet

Karta: Tjeckien och Österrike

Ett sådant exempel är de östeuropeiska kommunistregimernas kollektivisering av jordbruksmarken under efterkrigstiden då små, familjeägda enheter slogs samman till större kollektivjordbruk. Även om kollektivjordbruken inte finns kvar idag så finns de bestående spåren av dem kvar på vissa håll i landskapet. Den orange linjen i bilden ovan markerar dagens gräns mellan Österrike och Tjeckien, som fram till Sovjetsystemets kollaps utgjorde den forna ”järnridån”. Kollektiviseringen av det tjeckiska jordbruket resulterade i stora, blockformiga åkrar norr om linjen, som står i skarp kontrast till de små åkertäpporna längs den öster­rikiska gränsen söder om linjen.

Citat: 1/3 av EU:s jordbruksföretag finns i Rumänien.Två andra länder som är intressanta att jämföra är Rumänien och Storbritannien. De har totalt sett ungefär lika mycket jordbruksmark, men den fördelar sig och används på helt olika sätt som ett resultat av historiska, ekonomiska och politiska skillnader mellan länderna. Enligt jordbruksräkningen 2010 fanns det 12,2 miljoner jordbruksföretag inom EU. Av dessa fanns nästan en tredjedel i Rumänien. De flesta av de rumänska jordbruksföretagen är alltså mycket små, hela 71 procent har mindre än två hektar jordbruksmark. Det kan jämföras med 47 procent som är genomsnittet för hela EU28 eller 2,4 procent i Storbritannien. Situationen är omvänd när det gäller stora företag. I Storbritannien hade 21 procent av jordbruksföretagen över 100 hektar jordbruksmark medan motsvarande siffra för Rumänien endast var 0,4 procent.

Småskaligt i Rumänien, storskaligt i Storbritannien

Karta: Småskaligt i Rumänien, storskaligt i Storbritannien

Klicka på bilden för en större version.

Utsnitten ovan illustrerar hur de strukturella skillnaderna i jordbruket mellan länderna kommer till utryck i markanvändningen. Utsnittet av Rumänien visar en del av centrala Transsylvanien. Transsylvanien berördes mycket lite av den kollektiviseringspolitik som genomfördes på det rumänska slättlandet och behöll därför det småskaliga jordbruk som var vanligt i stora delar av Östeuropa före andra världskriget. Området utmärks därför av ett jordbrukslandskap som kan liknas vid ett lapptäcke av mark och bebyggelse. Bebyggelsen är spridd i form av större landsbyar eller ”agrostäder” medan större urbana centrum helt saknas.

Ett utsnitt av Storbritannien visar den centrala delen, strax norr om London. Även detta område är präglat av jordbruk men står i stark kontrast till det mosaikartade landskapet i Transsylvanien. Jordbruksmarken är mer storskalig och sammanhängande. Området har ungefär lika stor andel bebyggd mark som i Transsylvanien, men i det brittiska utsnittet är bebyggelsen starkt koncentrerad till flera stora urbana centrum. Storbritanniens jordbrukslandskap var tidigt föremål för olika jordreformer som syftade till att effektivisera jordbruksproduktionen. Den tidiga industrialiseringen i England var dessutom en drivkraft för utvecklingen av nya tekniker och metoder som förändrade markanvändningen i grunden.

Etiketter