På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2012-05-24
Nr 2012:64

Författare

Lotta Persson

arbetar med demo­grafi och statistik om barn på SCB.

010-479 42 11

lotta.persson@scb.se

Dagis och fritids:

Fler barn men inte fler vuxna

1990-talets utbyggnad av förskolan och fritids medförde att grupp­storlekarna blev större och personal­tätheten lägre. I slutet av 2000-talet är barn­grupperna fortfarande stora i förskolan och personal­tätheten har inte ökat. När det gäller fritids har 1990-talets ut­veckling fortlevt på 2000-talet med fortsatt ökade grupp­storlekar och minskande personal­täthet.

Ett barn viskar i ett annat barns öra

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, eller fritids, har i allt högre grad kommit att betraktas som en självklar del av det moderna svenska välfärds­samhället. Ändå är offentligt finansierad förskole­verk­samhet och skol­barns­omsorg en relativt ny före­teelse. Visserligen fanns det redan i början på 1900‑talet barn­krubbor med syfte att se efter barn till arbetande mödrar. Men det var inte förrän på 1970‑talet som barn­omsorg sågs som statens ansvar. Behovet av kvinnlig arbets­kraft på arbets­marknaden var stort och det ställde krav på till­gång till barn­omsorg. År 1972 hade 12 procent av 1‑6‑år­ingarna någon form av offentlig barn­omsorg. ­Efter­frågan var större än så och de flesta föräldrar fick själva ordna med tillsyn.

Köerna till barnomsorgen var fortsatt långa, långt in på 1980‑talet och bristen på dag­hems­platser var en ständigt åter­kommande diskussion. Under 1990‑talet på­skynd­ades ut­bygg­naden i och med riks­­dagens princip­beslut Förskola för alla barn. Då utökades ­målet till att barn­omsorgen inte bara skulle omfatta barn med för­värvs­arbet­ande föräldrar utan även barn med arbets­lösa och föräldra­lediga föräldrar.

Allt fler barn inskrivna i förskola och fritidshem

Inskrivna barn i förskoleverksamhet och sko­lbarns­omsorg 1995‑2009 i procent

Staplat ytdiagram över inskrivna barn i förskoleverksamhet och sko­lbarns­omsorg 1995‑2009 i procent

Förskolor, fritidshem och peda­gogisk omsorg kan drivas av enskilda, t.ex. ett bolag, en förening, ett registrerat tros­samfund, en stiftelse eller av en enskild individ. Den enskilda verk­samheten har rätt till bidrag om den godkänts av kommunen. Peda­gogisk omsorg är detsamma som familje­daghem, det vi i dagligt tal kallar dag­mamma. Begreppet familje­daghem ersattes med peda­gogisk omsorg den 1 juli 2009. Källa: Skolverket

Idag har de allra flesta småbarns­familjer tillgång till, och utnyttjar, förskole­verksamhet eller skol­barns­omsorg. År 2009 var 86 procent av alla barn i åldern 1‑5 år inskrivna i någon för­skole­verk­samhet. Bland 4‑5‑år­ingarna var det nästan alla, 98 procent. Bland de lite äldre barnen, 6‑9 år, var 80 procent inskrivna i skol­barns­omsorgen.

Idag finns det inga skillnader i andel inskrivna barn i förskola beroende på föräldrars utbildnings­nivå eller ursprung. Under ut­bygg­naden av för­skolan fanns det dock tydliga skillnader – tjänste­män och hög­utbildade föräldrar utnyttjade i större ut­sträck­ning den offentliga barn­omsorgen medan exempelvis utrikes födda ut­nytt­jade den i mindre ut­sträck­ning.

Maxtaxans införande i början av 2000‑talet var ett sätt att begränsa eko­nomiska hinder för att utnyttja förskolan. Idag kan man säga att målet om förskola för alla är uppnått och kommunerna är skyldiga att erbjuda för­skole­verk­samhet till alla barn från 1 år upp till skol­åldern oavsett föräld­rarnas syssel­sättning.

När det gäller barn i skol­åldern ska de erbjudas plats i skol­barns­omsorg. Detta gäller dock bara om föräld­rarna förvärvs­arbetar eller studerar. Skolbarn har ingen rätt till skol­barns­omsorg om föräld­rarna är arbets­lösa eller föräldra­lediga. En del kommuner låter dock barn få tillgång till skol­barns­omsorg ändå. År 2009 var det 81 kommuner av 290 som lät barn behålla sin plats i skol­barns­omsorgen om föräldern för­lorade sitt arbete. Barn till föräldra­lediga fick behålla sin plats i 50 kommuner.

Barngrupperna blev större på 1990‑talet

Genomsnittliga gruppstorlekar och personal­täthet i förskolan

Antal barn per gruppAntal barn per års-
arbetare
199013,84,2
199115,14,5
199215,74,9
1993165,2
199416,55,2
199516,65,5
199616,95,5
199716,95,7
199816,55,7
199916,85,4
200017,25,4
200117,55,4
200217,45,3
200317,25,4
200417,25,4
2005175,2
200616,75,1
200716,75,2
200816,95,3
200916,85,3

Källa: Skolverket

Antalet barn i förskoleverksamhet eller skol­barns­omsorg ökade markant på 1990‑talet. År 1990 var drygt 570 000 barn inskrivna. År 1997 hade antalet ökat med drygt 180 000 till 750 000 barn. Att ta emot fler barn i barn­grupperna var det vanligaste sättet att till­godose det ökande behovet av platser. År 1990 var den genom­snittliga grupp­storleken knappt 14 barn i för­skolan och för­skole­­personalen hade i medel­tal drygt 4 barn var att ta hand om.

Stora avdelningar vanligt

Avdelningar i förskola efter antalet barn 2009 i procent

Avdel-
ningar med
Andel av alla avdel-
ningar
Därav småbarns-
avdelningar med
Andel av alla småbarns-
avdelningar
‑15 barn37‑10 barn16
16‑17 barn1811‑13 barn25
18‑20 barn2814‑16 barn45
21‑25 barn1417‑ barn14
26‑ barn3
Summa100Summa100

Källa: Skolverket

Under hela 1990‑talet ökade gruppstorlekarna och personal­tätheten minskade. År 2001 nådde ut­vecklingen sin kulmen med i genom­snitt 17,5 barn per för­skole­grupp. När det gäller personal­tät­heten så gjordes en satsning att få upp den genom ett riktat stats­­bidrag till kommunerna för att öka antalet anställda i förskolan. Stats­­bidraget resulterade i att antalet barn per års­arbetare sjönk 2005 och 2006. Det riktade stats­­bidraget upphörde dock 2007 och personal­tät­heten i för­skolan är nu på samma nivå som i början på 2000‑talet.

37 barn i en fritidsgrupp

Personaltäthet och gruppstorlekar i fritids­hemmen

ÅrAntal barn per års-
arbetare
Barn per avdelning
19908,317,8
199511,523,7
199611,524,1
199712,426,2
199815,529,9
199917,8.
200017,5.
200117,4.
2002118,4.
200318,230,1
200418,231
200518,630,6
200618,931,2
200719,533,5
200820,539,4
200920,936,7

Uppgift om genomsnittlig gruppstorlek saknas för år 1999–2002.

Källa: Skolverket

På uppdrag av regeringen har Skolverket utarbetat allmänna råd som stöd vid bedömning av för­skole­verk­sam­hetens kvalitet. När det gäller barn­grupper­nas storlek anser Skol­verket att en grupp på cirka 15 barn är lämplig för att barnen ska utvecklas på ett optimalt sätt. År 2009 var det 37 procent av för­skole­avdelning­arna som hade 15 barn eller färre. En majoritet av barnen går således i grupper som kan anses vara för stora. Enligt Skol­verket bör de yngsta barnen och barn i behov av särskilt stöd ingå i ännu mindre grupper. Endast 41 procent av små­barns­avdel­ningarna hade färre än 14 barn i sina grupper. Enligt en kommun­enkät utförd av Skol­verket fram­gick att barn­grupper­nas storlek främst är resultatet av eko­nomiska priori­teringar.

När det gäller fritids­hemmen har utvecklingen varit än mer påfallande. På 1990‑talet ökade grupp­storlekarna från 18 barn per avdelning till i me­deltal 30 barn. Utvecklingen mot allt större grupper har fortsatt på 2000‑talet och år 2009 var grupp­storleken i genom­snitt 37 barn. Samtidigt har personal­tät­heten i fritids­hemmen minskat. År 2009 ansvarade varje års­arbetare i genom­snitt för 21 barn. Det är en ökning de senaste tio åren med drygt 3 barn och sedan början av 1990‑talet har personal­tät­heten mer än halverats. I Skol­verkets allmänna råd för kvalitet i fritids­hem menar man att det är svårt att ange en optimal grupp­storlek, men man slår fast att förut­sätt­ningarna för en bra verk­samhet för­sämras med större grupper.

Enligt Skolverket ges fritidshemmen ofta låg prioritet i kommunerna jämfört med för­skolan och skolan. Skol­­inspek­tionen har granskat 77 fritids­hem runt om i landet och menar att många fritids­hem har brustit i det peda­gogiska upp­draget och mest ägnat sig åt barn­passning. Syftet att komplettera skolan och erbjuda barn en menings­full fritid och stöd i utveck­lingen har inte alltid upp­nåtts.

Vid sidan av gruppstor­lekar och personal­täthet finns även andra faktorer som kan betraktas som betydelse­fulla ur kvalitets­syn­punkt. Det gäller exempel­vis barn­grupper­nas samman­sättning, personalens kompetens och lokalernas utformning.

Etiketter
 

Välfärd

Artikeln har tidigare publi­cerats i tid­skriften Välfärd.

Lästips

Upp till 18 – Fakta om barn be­skriver lev­nads­för­håll­an­dena för Sver­iges två miljoner barn. I boken finns bland annat fakta om barns hälsa, situa­tionen i för­skolan och skolan, fri­tids­vanor, familje­för­håll­anden och för­ut­sätt­ning­arna för barn i ut­satta situa­tioner.

Rapporten kan hämtas som pdf och beställas i tryckt form på www.barn­ombuds­mannen.se