På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2016-10-06
Nr 2016:55

Författare

Tomas Johansson

arbetar med befolk­nings­statistik på SCB.

010-479 64 26

tomas.johansson@scb.se

Fakta

I Sverige har regeringen kartlagt cirkulär migration ur ett svenskt perspektiv. Kartläggningen har främst skett tillsammans med SCB och Migrationsverket. Dessa båda myndigheter har tillgång till registerdata som möjliggör en beskrivning av internationella migrationsmönster som involverar Sverige.

Från lokal till global cirkulär migration

240 000 personer har flyttat över Sveriges gränser minst tre gånger och räknas därmed som cirkulära migranter. Tidigare var de flesta cirkulära migranter födda i Norden, men idag är fler födda i Sverige samt i övriga världen.

Resväskor

Den globala internationella migrationen har förändrats under de senaste decennierna. Ett av de viktigaste in- slagen är att allt fler av de migrationer som går till andra länder är tillfälliga snarare än permanenta. Visserligen har denna typ av rörlighet en lång historia, men den har under senare tid fått uppmärksamhet från bland annat forskare och besluts­fattare. Speciellt har upprepade flyttar mellan till exempel födelse­landet och andra länder uppmärksammats och brukar benämnas som cirkulär migration.

Begreppet cirkulär migration började användas på 1960-talet och då främst för att beskriva flyttar mellan landsbygd och stad i syfte att studera eller arbeta tillfälligt. I slutet av 1990-talet inkluderades även flyttar över nationsgränser med tillfälliga och kortvariga vistelser i begreppet.

Citat: Det är vanligast att cirkulära migranter har flyttat tre gånger.Cirkulär migration anses vara viktigt för flödet av resurser, ofta i form av kunskap eller pengar, mellan hög­inkomst­länder och låg­inkomst­länder. Att underlätta tillfällig rörlighet kan på så sätt vara ett viktigt verktyg för att främja utveckling i fattigare områden och minska eventuell ojämlikhet mellan länder. Utvandring från exempelvis låg­inkomst­länder kan vara en positiv faktor för landets utveckling.

Begreppet fick större spridning i mitten på 2000-talet när den Globala Kommissionen för Internationell Migration (GCIM), som hade bildats på initiativ av FN:s general­sekreterare, lyfte fram begreppet. I den slutrapport som presenterades kopplades cirkulär migration samman med möjligheten till just ekonomisk utveckling. Rapporten pekade även på att det inte endast är ursprungs­landet som har något att vinna på situationen utan även migranten själv och destinations­landet.

Trots att begreppet cirkulär migration har använts under de senaste decennierna har en inter­nationellt etablerad definition saknats, och det är först i början av 2016 som en arbets­grupp under Förenta nationernas ekonomiska kommitté för Europa (UNECE) har föreslagit en definition:

”En cirkulär migrant är en person som har passerat det rapporterande landets nationella gränser minst tre gånger under de senaste 10 åren, varje gång med en vistelsetid (utomlands eller i landet) som varar i minst 12 månader.”

Definitionen är dock inte slutgiltigt fastslagen och i denna artikel har en vidare definition använts. Här räknas en individ som en cirkulär migrant när han eller hon har flyttat över Sveriges gräns minst tre gånger under perioden 1969–2014.

Hos SCB finns data över Sveriges befolkning och händelser som påverkar den, så som in- och utvandringar men även födslar och dödsfall. Dessa uppgifter finns lagrade i en databas sedan slutet av 1960-talet. Detta gör det möjligt att över tid studera i vilken omfattning en individ har rört sig över Sveriges gränser och på så sätt kartlägga cirkulär migration ur ett svenskt perspektiv.

Dagens cirkulära migranter är ofta födda utanför Norden och EU

Antal in- och utvandringar av cirkulära migranter efter födelseregion, 1969–2014

Upprepade flyttar till och från Sverige var till en början vanligast bland födda i Norden. Dagens cirkulära migranter är till stor del födda i länder utanför Norden och EU. Att det är relativt få cirkulära migrationer i början och slutet av perioden beror på i vilken fas i migrations­karriären man är. För att räknas som cirkulär migrant krävs att man har tre registrerade flyttar över landsgränsen under den studerade perioden. Cirkulära migranter som har sin första flytt innan 1969 medan den andra eller tredje har skett efter 1969 ingår därmed inte i statistiken. Detsamma gäller för migranter som endast har flyttat en eller två gånger till och med 2014. Det är först när den tredje flytten registrerats som de två första flyttarna kan räknas som cirkulära.

Knappt 240 000 personer har flyttat över Sveriges gränser vid minst tre tillfällen under perioden 1969–2014 och räknas därmed som cirkulära migranter. Omkring en tredjedel, eller 80 000, av dem har Sverige som födelse­land. En annan vanlig födelse­lands­grupp, omkring 70 000 personer, är personer från de övriga nordiska länderna. Ungefär 26 000 individer födda i något av dagens EU-länder samt 60 000 personer som ingår i gruppen övriga världen har genomfört minst tre flyttar. Sammantaget har alla individer som räknas som cirkulära migranter invandrat eller utvandrat cirka 900 000 gånger.

Citat: 900 000 gånger har de cirkulära migranterna invandrat eller utvandrat.Migrationen till och från Sverige har varierat över tid i fråga om från vilka länder och varför en flytt har skett. Detta avspeglas i statistiken över de cirkulära migranterna. Under 1970-talet bestod invandringen till största delen av personer födda i våra nordiska grannländer, då Sverige hade en gynnsam ekonomisk utveckling och det fanns goda möjligheter till arbete i Sverige för utländsk arbets­kraft. När situationen på arbets­marknaden förändrades, både i Sverige och i ursprungs­länderna, valde många att lämna landet. De som sedan har kommit tillbaka till Sverige ingår då i gruppen cirkulära migranter.

När invandringen under 1980- och 90-talen till stor del utgjordes av människor som flytt från krig eller politiska oroligheter samt anhöriga ökade antalet migranter från länder utanför Norden och EU. När en del av dessa sedan utvandrade och återvände till Sverige ingår de i statistiken. En fortsatt invandring från olika delar av världen under 2000-talet innebär att antalet som räknas som cirkulära migranter har ökat. De cirkulära migranterna som ingår i gruppen övriga världen har sedan mitten på 1990-talet varit en av de vanligaste. Inom denna grupp är det vanligast att vara född i ett asiatiskt land. Sedan 2010 har personer födda i Asien, främst Iran och Irak, stått för fler cirkulära migrationer till och från Sverige än personer födda i våra nordiska grannländer. Ekonomisk lågkonjunktur och Sveriges inträde i EU innebar att många Sverigefödda inledde sin migrations­karriär i början på 1990-talet och sedan dess har denna grupp varit den största till antalet.

Citat: Dagens cirkulära migranter är till stor del födda i länder utanför Norden och EU.Ungefär tre av fyra utrikes födda cirkulära migranter flyttar mellan Sverige och sitt födelseland. Knappt 80 procent av flyttarna till Sverige går från födelselandet, medan knappt 75 procent av flyttarna från Sverige har gått tillbaka till födelselandet. Att andelen är så hög beror på att personer födda i våra nordiska grannländer i mycket hög utsträckning, drygt 90 procent, flyttar mellan sitt födelseland och Sverige. Främst gäller det personer födda i Finland, då nästan samtliga flyttat till Sverige från födelselandet.

När det gäller personer födda i Asien och Afrika är födelse­landet oftast inte involverat. Bland de cirkulära migranterna födda i Afrika flyttar hälften från ett annat land än födelse­landet och när de lämnat Sverige har sju av tio flyttar gått till ett annat land än födelselandet.

Att flytten går mellan Sverige och ett annat land än födelse­landet är vanligast bland personer födda i Iran, Irak och Somalia. Bland dessa cirkulära migranter har mer än fyra av tio kommit från ett annat land än födelse­landet när de flyttat till Sverige. När de sedan har lämnat Sverige är det heller inte vanligt att återvända till sitt födelse­land. Mellan 60 och 80 procent flyttar till ett tredje land då de lämnar Sverige. De vanligaste länderna att flytta från eller till är Stor­britannien och Norge. För personer födda i Somalia är flyttar till eller från Stor­britannien särskilt vanliga.

För personer födda i Sverige har flest migrationer gått mellan Sverige och Norge följt av migrationer mellan Sverige och USA. Cirka 25 procent av de Sverige­föddas flyttar har gått till eller från dessa båda länder.

Mer än sju av tio flyttar mellan Sverige och födelselandet

Andel av utrikes föddas in- och ut­vandringar som går från respektive till födelse­landet efter födelse­region,1969–2014. Procent

Det är vanligt att utrikes födda cirkulära migranter flyttar mellan Sverige och sitt födelseland. Knappt 80 procent av flyttarna till Sverige går från födelse­landet, medan knappt 75 procent av flyttarna från Sverige har gått tillbaka till födelse­landet. Andelen är högre bland födda i Norden men lägre bland födda i EU-länder samt övriga världen.

Vanligast att ha flyttat tre gånger

Antal personer efter antal flyttar under perioden 1969–2014

Det är vanligast att cirkulära migranter har flyttat just de tre gånger som krävs för att ingå i definitionen. Omkring 8 000 personer har under den studerade perioden hunnit flytta sju gånger eller mer.

Vanligt med 3–7 år mellan första och senaste flytt

Antal år mellan den första och senaste flytten under perioden 1969–2014. Procent

Ungefär en tredjedel av de cirkulära migranterna har gjort den första och den senaste flytten inom sju år. Omkring 10 procent har tagit 28 år eller mer på sig att genomföra minst tre flyttar.

Studerar man antal flyttar som har gjorts blir det tydligt att många har gjort just de tre flyttar som krävs för att ingå i definitionen av en cirkulär migrant. Drygt hälften, eller 122 000, av alla som räknas som cirkulära migranter har flyttat till eller från Sverige vid tre tillfällen medan cirka en tredjedel har flyttat fyra gånger. 8 000 personer har flyttat sju eller fler gånger.

För de allra flesta har det gått en tid mellan den första och den senaste flytten. För omkring en tredjedel har det gått högst sju år från det att migrations­karriären påbörjades till att den senaste flytten registrerades. Drygt hälften har gjort den senaste flytten inom elva år. Det är relativt ovanligt att den första och senaste flytten äger rum under samma år, men nästan 1 000 personer har hunnit med att flytta minst tre gånger under ett år.

Vi kan följa cirkulära migranter under 45 år och under denna tid har samman­sätt­ningen på migranterna förändrats. I början av 1970-talet rörde det sig ofta om invandring av utländsk arbetskraft som kom för att arbeta inom yrken som inte krävde någon utbildning. Under den senaste tio­årsperioden har däremot de cirkulära migranterna i relativt hög utsträckning varit personer med en hög utbild­nings­nivå. I slutet av 2014 fanns det närmare 15 000 utrikes födda personer som var 18 år eller äldre och hade invandrat minst två gånger sedan 2005. Av dem hade omkring hälften en efter­gymnasial utbildning. Vanligast med en efter­gymnasial utbildning var det bland personer födda i Nord­amerika och Australien, där fler än sju av tio var hög­utbildade. Även bland cirkulära migranter födda i länder i Afrika och Asien är det vanligt med en hög utbild­nings­nivå, 40 respektive 50 procent av dessa migranter hade en efter­gymnasial utbildning.

Vilka räknas som cirkulära migranter?

I denna artikel räknas en individ som en cirkulär migrant när han eller hon har flyttat över Sveriges gräns minst tre gånger under perioden 1969–2014. För en person född i Sverige innebär det att man utvandrat, invandrat och sedan utvandrat igen. För utrikes födda innebär det att man invandrat till Sverige, utvandrat och sen invandrat igen.

Etiketter