På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2012-10-03
Nr 2012:99

Författare

Lotta Persson

arbetar som demograf på SCB:s prognos­institut.

010-479 42 11

lotta.persson@scb.se

Fakta

”Risken” (den stat­istiska sannolik­heten) att få ett tredje barn skattas med hjälp av en så kallad Cox pro­port­ional hazard model med separata modeller för varje år (eller tids­period). Över­gången från två­barns­mamma till tre­barns­mamma stu­deras. Två­barn­mödrar som har fått sitt andra barn i Sverige stu­deras fram till och med det år de fyller 45 år eller fram till och med år för event­uell död eller ut­vand­ring. För att ingå i under­laget ska även det tredje barnet vara fött i Sverige. Kvinnor som har fått tvill­ingar i den andra kullen (barn nummer två och tre är tvill­ingar) har ute­slutits. Upp­gift­erna om barn­födslar, invand­ring, utvand­ring, döds­datum, födelse­land och ålder kommer från det Hist­oriska befolk­nings­regist­ret (HBR). Uppgift om tidigare barn kommer från fler­generations­registret.

Könet påverkar val om tredje barn

Att få ett tredje barn är vanligare om de två första barnen har samma kön. Och längtan efter en dotter är särskilt stark i samman­hanget. Bland kvinnor födda i Sverige är det vanligare att skaffa fler barn om de två första är pojkar.

Flicka och pojke sitter rygg mot rygg i gräset

I Sverige vill de flesta ha ett barn av varje kön. Det kan mätas med hjälp av register­statistik över barna­födslar. Be­nägen­heten att skaffa ytter­ligare barn studeras beroende på om föräld­rarna tidigare fått enbart flickor eller enbart pojkar eller en av varje. Det är vanligast att skaffa ett tredje barn bland kvinnor som tidigare har två barn av samma kön. De som redan har en pojke och en flicka är mindre be­nägna att få ett tredje barn. Det har tidigare visats i studier som sträcker fram till början av 2000‑talet, samt nu även i statistik fram till 2010.

Vanligast att få ett tredje barn bland dem som först fått två pojkar

Benägenheten att skaffa ett tredje barn beroende på tidigare barns kön 1970–2010 för kvinnor födda i Sverige. Relativ sannolikhet att få ett tredje barn jämfört med tvåbarnsmammor som fått ett barn av varje kön (=1,0)

Linjediagram över relativ sannolikhet att få ett tredje barn jämfört med tvåbarnsmammor som fått ett barn av varje kön

Det är cirka 20 procent högre sannolikhet att få ett tredje barn bland två­barns­mödrar som tidigare har fått två flickor jäm­fört med dem som har fått barn av olika kön. Bland dem som tidigare fått två pojkar är sannolik­heten omkring 30 procent högre att skaffa ett tredje barn.

Sedan mitten av 1980‑talet är kvinnor med två söner något mer be­nägna att skaffa ett tredje barn än mödrar som tidigare har två döttrar. Av Sverige­födda två­barns­mödrar födda 1965 är det 38 procent som fått ett tredje barn. För kvinnor med två pojkar är andelen 42 procent och för kvinnor med två flickor är den 39 procent.

Citat: Bland kvinnor födda utomlands ser bilden delvis annorlunda ut.

Bland kvinnor födda utom­lands ser bilden delvis annor­lunda ut. Där finns det grupper som har en önskan om pojkar snarare än flickor. Två­barns­mödrar födda i Kina, Indien, forna Jugo­slavien och Irak som har fått två döttrar är klart mer be­nägna att få ytter­ligare barn än kvinnor från samma land som fått två söner eller en son och en dotter. Även två­barns­mammor födda i Iran tycks något oftare vilja ha pojkar än flickor.

Det finns invandrargrupper som har en något större pre­ferens för flickor än pojkar. Det gäller exempel­vis för kvinnor som är födda i Tysk­land, USA eller Norge.

Tvåbarnsmödrar i Sverige som är födda i Finland, Polen eller Chile tycks inte ha någon särskild köns­pre­ferens. Bland dem har benägen­heten att få ett tredje barn de senaste åren i princip varit den­samma oavsett om de tidigare barnen är enbart flickor eller enbart pojkar. Hur länge man bott i Sverige verkar ha viss betydelse. Kvinnor födda i Irak som kom till Sverige i barn­domen har till exempel en större pre­ferens för pojkar än för flickor, men i betydligt mindre grad än de som kommit till Sverige som vuxna.

Att det finns skillnader beroende på kvinnornas födelse­land och tiden de bott i Sverige tyder på att kulturella skill­nader har betydelse för be­nägen­het att få ett tredje barn beroende på de två första barnens kön.

När det gäller be­nägenheten att skaffa ett andra barn syns ingen pre­ferens för flickor. För kvinnor födda i Sverige är benägen­heten att få ett andra barn lika stor för kvinnor vars första barn var en flicka som för dem som först fått en pojke. De allra flesta som fått ett barn skaffar också ett andra oavsett kön på första barnet. Bland kvinnor med ett barn är det mer än 80 procent som får minst ett barn till.

Könspreferensen ser olika ut beroende på bak­grund

Benägenheten att skaffa ett tredje barn beroende på tidigare barns kön 1970‑2010. Relativ sannolik­het att få ett tredje barn jäm­fört med två­barns­mammor som fått ett barn av varje kön (=1,0)

Linjediagram över relativ sannolik­het att i olika länder få ett tredje barn jäm­fört med två­barns­mammor som fått ett barn av varje kön

Etiketter
 

Välfärd

Omslag Välfärd 3, 2012

Artikeln har publi­cerats i tid­skriften Välfärd.

Välfärd 3/2012

Lästips

  • Andersson, Gunnar m.fl (2006) Gendering family composition: Sex Preferences for children  and childbearing ­behavior in the Nordic Countries. Demography, 43 (2), 255–267.
  • Andersson, Gunnar m.fl (2007) Understanding parental gender preferences in advanced societies:  Lessons from Sweden and Finland. Demography, 17 (6), 135–156.
  • Berlin, Marie (2004) Helst en av varje kön. Välfärd Nr 4 2004, SCB. (pdf)