På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2015-12-09
Nr 2015:177

Författare

Göran Nordström

arbetar med Under­sök­ning­arna av lev­nads­för­håll­anden på SCB.

010-479 50 15

goran.nordstrom@scb.se

Sociala relationer - tabellpaket

Detta är ett utdrag ur ett mer omfattande tabellpaket med fler diagram och kommentarer kring sociala relationer, kontakter och umgänge i befolkningen 2012–2013.

Nästan 300 000 ensamma i Sverige

Majoriteten av svenskarna har familj. Det är också vanligt att vi umgås med nära anhöriga eller vänner. Samtidigt lever nästan 300 000 sina liv mer eller mindre ensamma.

Ensam man vid julgran

Det finns omfattande forskning som visar på de positiva effekterna av goda sociala relationer till nära anhöriga, släkt och vänner. Förutom upplevelser av trygghet och lycka samt betydande hälsoeffekter ger nätverken kring individen möjligheter till stöd och hjälp vid olika påfrestningar i tillvaron1.

I SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF/SILC) ställs intervjufrågor om hur ofta man träffar och umgås med personer som står en nära i livet: föräldrar, barn, syskon och andra släktingar, vänner och bekanta. Här ställs också en fråga om man har någon nära vän att kunna prata i förtrolighet med. Med hjälp av dessa frågor i undersökningen blir det möjligt att utläsa umgängesmönster och beskriva socialt isolerade grupper i befolkningen.

Tre fjärdedelar har familj

Det finns markanta skillnader i hur ofta man umgås med en nära anhörig som man inte bor tillsammans med mellan olika åldersgrupper. Detsamma gäller familjeförhållanden. Skillnaderna är också betydande mellan könen för dem som är 75 år och äldre, där kvinnorna delvis till följd av den högre medellivslängden är ensamboende i större omfattning än männen, men ändå tycks ha täta kontakter med nära anhöriga. I åldersgrupperna 25–34 år är istället männen ensamboende i större utsträckning än kvinnorna, även om de liksom kvinnorna i samma åldersgrupp har täta kontakter med nära anhöriga.

ULF/SILC-undersökningarna från 2012–2013 visar att 75 procent av befolkningen som är 16 år och äldre (77 procent av männen och 73 procent av kvinnorna) ingår i familj. De bor alltså tillsammans med en partner med eller utan barn, eller är ensamstående med barn eller bor med föräldrar och/eller syskon. Av dessa är det 36 procent, det vill säga hälften av dem med familj, som dessutom umgås med nära anhöriga (föräldrar, barn, syskon) utanför hushållet minst en gång i veckan, medan 20 procent umgås med anhöriga någon eller några gånger i kvartalet eller mer sällan (diagram 1).

Diagram 1. Boende och umgänge med anhöriga: föräldrar, barn eller syskon utanför hushållet 2012–2013

Stapeldiagram över boende och umgänge med anhöriga: föräldrar, barn eller syskon utanför hushållet 2012-2013

Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden ULF/SILC

24 procent av befolkningen (22 procent av männen och 25 procent av kvinnorna) är ensamboende. Därav är det 13 procent (11 procent av männen och 14 procent av kvinnorna) som umgås med nära anhöriga utanför hushållet minst en gång i veckan, medan fem procent av såväl männen som kvinnorna umgås med nära anhöriga högst några gånger i kvartalet (diagram 1).

Kvinnor över 45 har täta sociala kontakter

Män och kvinnor mellan 35 och 54 år tillhör de åldersgrupper som i störst utsträckning har egen familj. Kvinnor i åldrarna mellan 45 och 64 år förefaller att ha de tätaste sociala kontakterna i och med att de i stor utsträckning har familj och dessutom träffar nära anhöriga utanför hushållet minst en gång i veckan. Även kvinnor som är 75 år och äldre umgås ofta med nära anhöriga, men är samtidigt ensamboende i stor utsträckning.

Ungdomar träffar ofta vänner

Ungdomar och unga vuxna är de som oftast träffar och umgås med vänner och släktingar utanför den närmaste familjen. 89 procent av 16–24-åringarna träffar vänner en eller flera gånger i veckan medan motsvarande andel bland män och kvinnor i övre medelåldern (55–64 år) är 48 procent (diagram 2). I åldrarna 85 år och däröver är andelen 37 procent, medan 20 procent aldrig eller mer sällan än någon gång per år träffar andra släktingar eller vänner.

Diagram 2. Umgängesfrekvens med andra släktingar, vänner och bekanta 2012–2013. Män och kvinnor i utvalda åldersgrupper

Stapeldiagram över umgängesfrekvens med andra släktingar, vänner och bekanta 2012-2013. Män och kvinnor i utvalda åldersgrupper

Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden ULF/SILC

Genomgående i samtliga åldersgrupper är att ensamboende träffar vänner och släktingar något oftare än vad sammanboende gör. Personer som har småbarn (0–6 år) i hushållet uppger i stort sett samma umgängesfrekvens med vänner som sammanboende 30–54 år utan barn (cirka 61 procent umgås varje vecka). Bland sammanboende med enbart äldre barn är umgängesfrekvensen lägre, men dessa har också en högre genomsnittsålder än småbarnsföräldrarna.

Ytterst få personer träffar sällan eller aldrig övrig släkt eller vänner. Men denna andel är något högre bland personer med utländsk bakgrund: 4 procent jämfört med 3 procent bland personer med svensk bakgrund.

Fyra procent är socialt isolerade

Diagram 3. Socialt isolerade. Män och kvinnor i olika åldersgrupper 2012–2013. Procent

Stapeldiagram över socialt isolerade. Män och kvinnor i olika åldersgrupper 2012-2013

Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden ULF/SILC

Nära fyra procent av befolkningen, motsvarande omkring 290 000 personer, uppskattas vara socialt isolerade. Det betyder att de bor ensamma och träffar nära anhöriga och andra släktingar, vänner och bekanta mer sällan än en gång i veckan. När kravet på social isolering skärps till att även innefatta frånvaro av kontakter via telefon eller internet oftare än någon eller några gånger i månaden, halveras denna andel till omkring två procent.

Några mätbara skillnader mellan samtliga män och kvinnor kan inte utläsas. Dock syns för åldersgruppen 45–54 år en större andel socialt isolerade bland männen än bland kvinnorna. Och även beaktat att det är mycket låga andelar med viss slumpvariation, antyder resultat från undersökningarna 2008–2011 liknande könsskillnader för personer i åldrarna mellan 35 och 54 år. I de äldre åldersgrupperna är däremot könsskillnaderna mindre, och kanske till och med de omvända.

Var sjätte har ingen nära vän

17 procent av männen och 11 procent av kvinnorna har ingen nära vän, vilket blir vanligare med stigande ålder och mer tydligt för männen än för kvinnorna. I 65–74-års åldern har 26 procent av männen och 13 procent av kvinnorna ingen nära vän utanför en eventuell parrelation.

Sammanboende män 55 år och äldre utan barn har i större utsträckning ingen nära vän än vad ensamboende män i samma åldersgrupp har: 29 procent jämfört med 21 procent. Det behöver dock inte betyda att de sammanboende männen i större utsträckning saknar en närstående person att ha en förtrolig relation med, eftersom intervjufrågan inte avser make/maka/sambo, utan en vän utanför parrelationen.

Det finns ett klart samband mellan hur ofta man umgås med vänner och i vilken utsträckning man uppger att man även har en nära vän. Däremot tycks det inte spela någon större roll hur ofta man träffar och umgås med någon nära anhörig för i vilken utsträckning man även har en nära vän.


1 Sociala relationer, socialt deltagande och hälsa bland äldre personer.
Neda Agahi, Carin Lennartsson, Jenny Österman och Sven Erik Wånell i
Socialmedicinsk tidskrift 3/2010, sid. 175–181.

Etiketter