På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2016-05-13
Nr 2016:24

Författare

David Lööv

arbetar med konjunk­tur­­statistik för industrin på SCB.

010-479 47 71

david.loov@scb.se

Fakta

Statistiken över kapacitetsutnyttjandet använder företagens årsomsättning som vikt medan industriproduktionen viktas efter branschens förädlingsvärde. Det kan förklara vissa skillnader, vid sidan av de faktorer som tas upp i artikeln.

Ökat kapacitetsutnyttjande inte alltid detsamma som ökad produktion

När finanskrisen drabbade den svenska industrin i slutet av 2008 sjönk produktionen såväl som det vi kallar kapacitetsutnyttjandet. Nu är kapacitetsutnyttjandet tillbaka på tidigare nivåer medan produktionen inte har återhämtat sig. Detta kan indikera att industrin har krympt sin kostym under krisåren, genom konkurser såväl som medvetna neddragningar.

Industrilokal

Undersökningen Industrins kapacitetsutnyttjande bygger på uppgifter från företagen där de uppskattar i vilken grad de utnyttjat företagets produktionskapacitet under föregående kvartal. Resultatet från undersökningen belyser därmed konjunkturläget inom industrin och hur stor del av sin potential som industriföretagen utnyttjar för att möta den efterfrågan som finns uppdelat på branscher.

Ett högt kapacitetsutnyttjande, nära hundra procent, indikerar att fabrikerna producerar nära sin fulla potential för att möta efterfrågan, medan ett lågt indikerar att det finns en vilande produktionspotential som just nu inte används. Kapacitetsutnyttjandet är alltså inte ett mått över hur stor kapacitet industrin har att producera utan ett relativt mått över hur mycket av den aktuella kapaciteten som utnyttjas.

Men för att kunna göra en skattning av hur stor del av sin potential en fabrik utnyttjar krävs förstås en uppfattning om hur ett kapacitetsutnyttjande på hundra procent ser ut.

Svaret på det är inte helt enkelt. Den maximala potentialen kan variera mycket beroende på hur man definierar ett företags produktionspotential. Om man till exempel endast bedömer kapaciteten efter vad maskinparken rent teoretiskt kan producera så får man en helt annan maxpotential än om man också tar hänsyn till att fabriken eventuellt har stängt under helger och nätter. Den definition som undersökningen använder är ”kapacitetsutnyttjande under rådande produktionsmetod”. Det betyder att maxpotentialen ska ta hänsyn till allt som för tillfället ingår i den rådande produktionsmetoden.

Säg att en fabrik bara har schemalagd arbetstid under dagen och då kör sina maskiner för fullt. I det fallet anses utnyttjandet vara hundra procent, trots att maskinerna förmodligen skulle kunna köras hela dygnet. Skulle fabriken däremot införa ytterligare ett skift i personalens ordinarie arbetstid så har den maximala produktionspotentialen ändrats. Detta innebär att ett företag som till exempel har infört ett nattskift i sin ordinarie produktionsmetod teoretiskt kan ha ett lägre kapacitetsutnyttjande, trots att det producerar mer än det gjorde tidigare med bara dagskift.

Ett motsatt exempel skulle kunna vara att en fabrik av någon anledning stänger ner en anläggning. I det fallet har också produktionsmetoden ändrats med en ny maxpotential. Ett företag kan också ha ett utnyttjande över 100 procent om det under en tid av väldigt hög efterfrågan temporärt måste gå utanför den rådande produktionsmetoden och till exempel införa ett temporärt extraskift. Det fulla kapacitetsutnyttjandet beskriver alltså inte någon bestämd produktionsnivå utan kan variera beroende på vad som anses vara den ordinarie rådande produktionsmetoden.

Säsongrensat kapacitetsutnyttjande totala industrin

Linjediagram över säsongrensat kapacitetsutnyttjande totala industrin

När vi talar om industribranscher i det här sammanhanget så använder vi det som kallas SNI (svensk näringslivsindelning.) I diagrammet ovan ser vi statistik över det säsongrensade kapacitetsutnyttjandet från första kvartalet 1990 till första kvartalet 2016 för den totala industrin eller SNI-kod B+C (gruv- och mineralutvinning samt tillverkningsindustri). Om man studerar grafen ser man de stora konjunkturnedgångarna som drabbat Sverige under de senaste 25 åren. Den stora 90-talskrisen i början av grafen hade en tydlig negativ effekt på den svenska industrins kapacitetstutnyttjande. Det syns att det skedde en kraftig nedgång av kapacitetsutnyttjandet under sista kvartalet 2008, i samband med finanskrisens utbrott. Kurvan nådde botten under första kvartalet 2009 för att sedan återhämta sig sakta och i slutet av 2010 vara strax under nivån som var innan krisens utbrott.

Produktionen har inte nått samma nivåer igen

Diagrammet antyder alltså att utnyttjandet inom industrin var ungefär lika högt vid slutet av 2010 som det var under 2007. Men det innebär inte att den faktiska produktionen också har återgått till samma nivå som före krisen. I diagrammet nedan har vi lagt till indexet över industriproduktion (IPI), som speglar industrins produktion. Det tåls att understrykas att kapacitetsutnyttjande och produktion är två olika saker. Som nämnts tidigare så är förmodligen mätandet av en utnyttjandegrad mycket mer problematisk och lämnar mer utrymme för tolkning än vad produktionsuppgifter baserat på omsättning gör. Att titta på de två statistikprodukterna mot varandra kan dock ändå ge en intressant bild.

Säsongrensad produktion och kapacitetsutnyttjande totala industrin

2010=100

Linjediagram över säsongrensad produktion och kapacitetsutnyttjande totala industrin

Som vi ser föll även industriproduktionen kraftigt under 2008 med en bottennotering under första halvan av 2009 för att sedan återhämta sig under 2010. På det sättet är mönstret likt utvecklingen för kapacitetsutnyttjandet. Men medan kapacitetsutnyttjandet under 2010 var uppe i ungefär samma nivå som innan krisen så var produktionsnivån fortfarande långt under den tidigare nivån.

Mönstret detsamma i delbranscherna

Ser man till de stora delbranscherna som publiceras i statistiken över kapacitetsutnyttjandet är mönstren för de flesta detsamma som för den totala industrin. Kapacitetsutnyttjandet föll dramatiskt under finanskrisens djupaste år men återhämtade sig relativt snabbt, dock utan att produktionen har återhämtat sig på samma sätt. I diagrammet nedan visas ett exempel där motsvarande jämförelse görs för motorfordonsindustrin som är en av industrins största delbranscher. Även där är kapacitetsutnyttjande uppe i nästan samma nivå som innan krisen medan produktionen är lägre än vid samma period. Tillsammans ger det en bild av hur en nivå av kapacitetsutnyttjande 2015 kan innebära en helt annan produktionsnivå än vad motsvarande kapacitetsutnyttjande innebar första kvartalet 2008.

Säsongrensad produktion och kapacitetsutnyttjande motorfordonsindustrin

2010=100

Linjediagram över säsongrensad produktion och kapacitetsutnyttjande motorfordonsindustrin

Industrin har krympt sin kostym?

Hur kan man då förklara att kapacitetsutnyttjandet är uppe i liknande nivåer som innan krisens utbrott medan produktionen fortfarande är långt under samma nivå?

En möjlig förklaring är att industriföretagen har anpassat sin maximala produktionsnivå till en lägre efterfrågan än innan krisen. Till exempel kan ett företag som tidigare hade nattskift gått över till att bara ha dagsskift, som i exemplet ovan. En annan förklaring kan vara att företag som tidigare bidrog till produktionssiffrorna helt enkelt har gått i konkurs under krisen och inte längre bidrar till den totala industriproduktionen.

I och med det kan företagen som överlevde krisen vara tillbaka i samma kapacitetsutnyttjande som innan, samtidigt som industrin som helhet har tappat produktion och blivit mindre. Motorfordonsindustrin, som är en av de absolut största branscherna i svensk industri och som har haft en turbulent utveckling i både produktion och kapacitetsutnyttjande, är ett exempel på en bransch som drabbades av kännbara konkurser under krisen.

Industrin mer flexibel för en ökad än en minskad produktion?

När vi studerar kurvorna över kapacitetsutnyttjandet och produktionen i samma diagram är mönstret tydligt. Vid högkonjunktur när industriproduktionen ökar dramatiskt blir det ändå inte några dramatiska nivåskillnader i kapacitetsutnyttjandet. Däremot faller kapacitetsutnyttjandet snabbt när det motsatta sker och produktionen minskar.

En möjlig förklaring kan vara att det är lättare att växla upp produktionen än att växla ned. När efterfrågan börjar svikta finns trögheter som gör det svårt för företagen att på kort varsel ställa om en produktionsprocess nedåt. Orderingången kan vid kraftiga kriser falla väldigt snabbt och mycket på kort tid men att sälja maskiner, dra ner på arbetskraft eller säga upp lokaler kan ta betydligt längre tid vilket innebär att det under en tid finns en överkapacitet som sedan syns i det lägre utnyttjandet. Det vill säga den potentiella maxnivån är fortfarande hög fast efterfrågan och utnyttjandet är lågt. Det kan nog finnas goda skäl att under en period också acceptera en viss överkapacitet om nedgången bedöms som temporär. Att sedan växla upp när nedgången väl är över går då betydligt lättare om allt finns på plats.

När industrin är i högkonjunktur och produktionen ökar stadigt, som exempelvis innan krisen, ser vi däremot inte motsvarande dramatiska ökning av kapacitetsutnyttjande. Detta antyder att det går relativt lätt att anpassa produktionen uppåt. Det går att öka den potentiella maxkapaciteten relativt snabbt när det finns en maskinpark på plats och kanske extraskift att sätta in. Den maximala produktionspotentialen verkar alltså vara relativt flexibel uppåt medan den är mer trögrörlig nedåt. Att ställa om produktionsprocessen, med allt vad den innebär, för en ökad efterfrågan går snabbare än det verkar gå att dra ner den vid en motsvarande minskad efterfrågan.

Etiketter