På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2017-12-11
Nr 2017:83

Kontakt

Ann-Zofie Duvander

är professor i demografi och utredare vid Inspektionen för socialförsäkringen

08-16 32 12

ann-zofie.duvander@sociology.su.se

Jani Turunen

är fil.dr. i demografi och forskare vid Stockholms universitets demografiska avdelning samt vid Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa vid Karlstads universitet

08-16 46 22 

jani.turunen@sociology.su.se

Fakta

Sverige har en lång tradition av uppgifter om befolkningen boende i landet. Grunden till dessa uppgifter är de kyrkoböcker som under mitten av 1700-talet började samlas in och sammanställas till en nationell befolkningsstatistik. Syftet var att få en bättre överblick över Sveriges befolkning och för detta ändamål grundades år 1749 Tabellverket, som är föregångaren till dagens SCB. Denna tidiga institution är anledningen till att Sverige har världens längsta sammanhållna befolkningsstatistik, från mitten av 1700-talet fram till idag.

Kyrkobokföring har sedan 1990-talet ersatts med folkbokföring i Skatteverkets regi men principen är fortfarande densamma; alla födslar, dödsfall, och flyttar inom, ut ur eller in i Sverige registreras. Dessa uppgifter ligger sedan till grund för forskning, utredningar på lokal och riksnivå, rapporter samt prognoser som används som underlag för politiska beslut och samhällsplanering.

Så blev vi 8 miljoner fler än 1750

Sveriges folkmängd har ökat i stadig takt de senaste 260 åren samtidigt som antalet barn som föds per kvinna och antalet som dör förändrats drastiskt. Antalet födda och döda speglar olika förutsättningar i olika tider, men utvecklingen mot färre barn per kvinna och lägre dödlighet följer ett tydligt mönster som kan observeras över hela världen.

Bild på äldre jordbruk

Drygt åtta miljoner fler människor bor i Sverige idag jämfört med i mitten av 1750-talet. När uppgifter om befolkningen började samlas in uppgick folkmängden till 1,7 miljoner medan antalet i slutet av 2016 var knappt 10 miljoner.

I början av 1800-talet ökade folkmängden snabbare än vad den tidigare gjort och det är då den så kallade demografiska transitionen inleddes i Sverige. Denna transition beskriver övergången från ett samhälle där det föds många barn men där många dör i unga åldrar, till ett där barnafödandet är lågt men där de allra flesta överlever till äldre åldrar. Den demografiska transitionen delas traditionellt in i fyra olika faser, de två första sker under den så kallade dödlighetstransitionen och de två senare under fruktsamhetstransitionen.

Hög barnadödlighet

I den första fasen, den förindustriella fasen, föds det många barn per kvinna men dödligheten är så hög att befolkningstillväxten blir blygsam. Vissa år föds det fler individer än det dör, men till exempel krig, epidemier och svält leder till att det ibland uppstår dödlighetstoppar som raderar ut befolkningsökningen. Även faktorer som förorenade vattenkällor och bristande livsmedelshygien ledde till att många dog i infektionssjukdomar.

Dödligheten började minska långsiktigt under det tidiga 1800-talet medan barnafödandet var fortsatt högt, och denna kombination markerar övergången till den andra fasen. Orsakerna till den sjunkande dödligheten är fortfarande inte helt klarlagda men har bland annat att göra med ökad förståelse för smittspridning, förbättrad livsmedelshygien och vattenförsörjning samt utbyggnad av avlopp i städerna. Detta är också den tid då urbanisering och industrialisering så smått initieras och som för vissa leder till en mer pålitlig ekonomisk situation. Den medicinska utvecklingen kom senare och hade ingen större påverkan på dödlighetsutvecklingen förrän på 1900-talet. Kombinationen av minskande dödlighet, framför allt bland barn, och högt barnafödande ledde till en snabb befolkningsökning. Resultatet blev också att befolkningsstrukturen förändrades då en ökande andel av befolkningen utgjordes av barn och ungdomar. Den snabba befolkningsökningen ledde till överbefolkning på landsbygden. Detta innebar att inte alla barn i de stora syskonskarorna kunde ärva jord att bruka och det fanns små möjligheter att spara ihop pengar för att köpa ett eget jordbruk. Istället tvingades många förbli tjänste­folk i andras gårdar eller söka arbete i de växande städerna. Många valde också att söka lyckan utomlands och den stora utvandringen till framför allt Nordamerika började under denna tid.

Färre barn per kvinna

Nedgången av födelsetalen började omkring 1880 och transitionen gick därmed in i sin tredje fas, den industriella fasen. Denna nedgång förklaras ofta med att eftersom allt fler barn överlevde till vuxen ålder behövde föräldrar inte längre skaffa lika många barn för att gardera sig för risken att bli utan arvingar eller för att se till att någon tog hand om dem på ålderns höst. Att ha många barn är också kostsamt, särskilt i ett industrisamhälle där barn inte lika lätt kan delta i produktionen som i ett jordbrukssamhälle. Samhällen vars befolkningsstruktur domineras av att en stor andel av befolkningen är barn är också ofta fattiga. Under denna fas fortsatte befolkningen att växa snabbt även då barnafödandet sjönk, eftersom de stora barnkullarna som fötts innan fruksamhetsnedgången själva hade kommit i barnafödande åldrar. Även om de födde färre barn än tidigare generationer så var de numerärt fler än dessa, vilket innebar en ung befolkning och fortsatt befolkningstillväxt. Under denna period nådde utvandringen från Sverige sin kulmen.

Låg befolkningstillväxt

Den fjärde fasen inleddes i Sverige under andra halvan av 1900-talet. Denna fas karaktäriseras av såväl lågt barnafödande som låg dödlighet och en stabil och låg befolkningstillväxt. Liksom i transitionens första fas kan födelsetalen vissa år vara lägre än dödstalen men till skillnad från tiden före 1800-talets början är dödligheten förhållandevis stabil och variationen orsakas istället av att barnafödandet varierar från år till år. Dagens Sverige, liksom andra industriländer, kan sägas befinna sig i den fjärde fasen av den klassiska transitionsteorin. Den ursprungliga modellen har dock reviderats av demografer som föreslagit en femte post-industriell fas. Denna fas karaktäriseras av att födelsetalen sjunkit till lägre nivåer än dödstalen, vilket (om man bortser från invandring) innebär befolkningsminskning. Exempel på länder med en sådan situation är Japan, Tyskland och Italien.

Internationella mönster

Andra länder har haft en liknande utveckling som Sverige, om än med viss variation. Precis som Sverige var fattigt då barnkullarna var stora så har dagens fattiga länder ofta en befolkning som domineras av många barn vilket är ekonomiskt kostsamt för såväl de enskilda familjerna som för samhället. Sverige och de flesta andra europeiska länder hade ökad ekonomisk tillväxt när barnafödandet hade anpassat sig till den lägre dödligheten, något som nu sker i många utvecklingsländer. I de länder där befolkningsökningen var mycket hög på 1970-talet föds idag ungefär lika många barn per kvinna som i Sverige, USA eller Frankrike. Till exempel föds det idag i genomsnitt 2,1 barn per kvinna i Bangladesh där det på 1960-talet föddes nästan 7 barn per kvinna. I Sydkorea har barnafödandet sjunkit från 6,1 barn 1960 till 1,2 idag. Denna situation innebär att Sydkorea istället för snabb befolkningstillväxt nu har problem med för lågt barnafödande, vilket leder till en snabbt åldrande befolkning där framtidens pensionärer kommer behöva försörjas av få i arbetsför ålder.

Långsiktig nedgång i dödlighet följdes av ett minskat barnafödande

Antal levande födda och döda per 1 000 av folkmängden i Sverige, år 1750–2016

Diagram

Den första fasen i den demografiska transitionen kännetecknas av hög dödlighet och högt barnafödande. När dödligheten långsiktigt började sjunka gick Sverige in i den andra fasen. I den tredje fasen, som i Sverige påbörjades i slutet av 1800-talet, började fruktsamheten att minska. När sedan barnafödandet och dödligheten är låg och ligger på en stabil nivå inleds den fjärde fasen.

Befolkningen har ökat med 8 miljoner sedan 1750

Folkmängden i Sverige år 1750–2016. Miljoner

Diagram

Folkmängden har nära nog sexdubblats mellan åren 1750 och 2016. Som mest har befolkningen ökat i mitten av 1800-talet och under senare år. Att det föddes fler än vad det dog var anledningen till folkökningen under 1800-talet medan det idag mest beror på ett invandringsöverskott.

Etiketter