På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2012-05-24
Nr 2012:7

Författare

Ulrik Lidwall

arbetar som analytiker på Försäkrings­kassans avdelning för Analys och Prognos.

010-116 97 26

ulrik.lidwall@forsakrings­kassan.se

Fakta

Sjukpenning

Den som har en sjukdom som leder till nedsatt arbets­förmåga kan få sjuk­penning (även arbets­skade­sjuk­penning och rehab­iliterings­penning). Anställda får sjuk­lön från arbets­givaren dag 2‑14, och från För­säk­rings­kassan från dag 15. Arbets­lösa får ersättning från Försäkrings­kassan från dag 2. Från dag 8 krävs läkar­intyg.

Sjuk‑ och aktivitets­ersättning

Sjuk­ersätt­ning ges för personer i åldrarna 30‑64 år med en stadig­varande nedsatt arbets­förmåga (för all över­skådlig framtid). I åldrarna 19‑29 år ges istället aktivitets­ersättning som alltid är tids­begränsad.

Vad betyder registrerade försäkrade?

I nämnaren, eller basen, till alla tre måtten utgår vi från de som omfattas av de olika social­försäk­ringarna. Rätten till sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning är baserad på om man är bosatt i Sverige och är mellan 19 och 64 år. Nämnaren blir därför befolkningen mellan 19 och 64 år.

Sjukpenning­försäkringen omfattar de som arbetar i Sverige och är mellan 16 och 64 år. För sjuk­penning‑ och ohälso­talen vore alltså det mest korrekta att relatera till den gruppen. 1994 upphörde dock skyldig­heten att löpande anmäla sjuk­löne­grundande inkomst till Försäkrings­kassan och uppgiften saknas idag. Befolkningen i åldern 16 till 64 år får därför fungera som nämnaren även i sjuk­penning‑ och ohälso­talet. Detta innebär att i sjuk­penning‑ och ohälso­talet under­skattas antal ersatta dagar per individ syste­matiskt, eftersom antalet i befolkningen i en viss ålder alltid är fler än de som faktiskt arbetar och därmed om­fattas av sjuk­penning­försäk­ringen. För analyser av utvecklingen över tid har dock detta sannolikt en mindre betydelse.

Sjukförsäkringen:

Nya mått visar förändringar snabbare

Försäkringskassan introducerar två nya mått på ohälsa i Sverige. Ett av dem visar att skill­naderna mellan kvinnor och män har för­svunnit bland ny­beviljade ersättningar, för de som har en lång­siktigt nedsatt arbets­förmåga.

Bilden av en ung kvinna reflekteras i en glasruta

Försäkrings­kassan har under ett antal år följt utvecklingen inom sjuk­försäk­ringen genom att varje månad redovisa ohälso­talet. Ohälso­talet är trög­rörligt eftersom det främst består av de 400 000 personer som har sjuk‑ eller aktivitets­ersätt­ning. Dessa ersätt­ningar gick tidigare under namnet förtids­pension och många som får dem är berättigade till dem under en lång tid.

För att snabbare få indikationer på förändringar introducerar Försäkrings­kassan två nya mått som ska följas varje månad: ett nytt sjuk­penning­tal som till skillnad från det tidigare sjuk­penning­talet inkluderar rehabili­terings­penning, samt ny­beviljad sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning per 1 000. Det gamla ohälso­talet kommer att publiceras även i fortsätt­ningen.

Uträkning av ohälsotalet

Det gamla ohälsotalet och de två nya måtten beskriver samma utveckling i nyttjandet av sjuk­försäk­ringen och kurvorna på nästa sida liknar därför varandra. I slutet av 1990‑talet börjar en ökning av nytt­jandet av sjuk­försäk­rings­systemet som når sin kulmen under 2002 och 2003. Ökningen i slutet av 1990‑talet kan bland annat förklaras av försämrad psyko­social arbets­miljö och en allt högre arbets­takt samt en åldrande arbets­kraft. Minskningen efter 2002 och 2003 beror till stor del på att sjuk­försäk­ringen i allt högre grad har tillämpats enligt gällande regler.

Ohälsotalet visar en relativt jämn utveckling

Ohälsotalet åren 1994‑2010

Linjediagram över utveckling av ohälsotalet 1994-2010

Det har funnits stora regionala skillnader i nyttjandet av sjuk­försäk­rings­systemet. Dessa har minskat markant. Möjliga förklaringar är bildandet av Försäkrings­kassan, som 2005 ersatte de läns­visa försäkrings­kassorna, och ett stramare regel­verk.

Uträkning av det nya sjukpenningtalet

Det nya sjukpenningtalet beskriver utvecklingen av sjuk­skrivningar. För att föränd­ringarna av antalet sjuk­skrivna inte ska döljas av det stora antalet personer med sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning har det skapats ett mått som bara beskriver förändringar i uttag av ersätt­ningar i samband med sjuk­skrivning.

Det nya sjukpenningtalet visar förändringar i tillfällig frånvaro tydligare

Det nya sjukpenningtalet åren 1994‑2010

Linjediagram över utvecklingen av det nya sjukpenningtalet 1994-2010

Kurvans toppar och dalar blir tydligare när sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ningen inte ingår i måttet, men nivån blir betydligt lägre. I det nya sjuk­penning­måttet syns förändringar i samhället snabbare än i de andra två måtten. Sjuk­penningen är ofta den ersätt­nings­form som sjuka med nedsatt arbets­förmåga möter först.

Efter en ökning under åren 1998 till 2002 har det nya sjuk­penning­talet minskat kontinuerligt för både kvinnor och män och 2010 var det 7,4 dagar för kvinnor och 4,7 dagar för män. Utöver orsakerna till minskningen i alla mått förklaras minskningen i det nya sjuk­penning­talet också av att många sjuk­skrivna slussats över till sjuk‑ eller aktivitets­ersätt­ning.

Måttet nybeviljad sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning per 1 000 mäter inflödet till sjuk­försäk­ringen vid stadig­varande nedsätt­ning av arbets­förmågan. Det skiljer sig från ohälso­talet genom att det mäter inflödet av individer istället för alla sjuk­dagar som betalts av sjuk­försäk­ringen under en given tids­period. Ohälso­talet påverkas starkt av hur länge individer stannar i sjuk­försäk­ringen. Utflödet från sjuk‑ eller aktivitets­ersätt­ning är relativt litet vilket gör ohälso­­talet trög­rörligt.

Uträkning av nybeviljad sjuk- och aktivitetsersättning per 1000 individer

Utvecklingen av nybeviljad sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning per 1 000 är snarlik den för det nya sjuk­penning­talet men med en tydlig efter­släpning på 1–2 år. Det beror på att inflödet till sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ningen från lång­varig sjuk­skrivning har en tids­för­dröjning. En prövning av rätten till sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning sker ofta först efter en längre tid med sjuk­penning. Botten under slutet av 1990‑talet nås först 1998 med detta mått, och den därpå följande toppen nås 2004. Det är i båda fallen ett år efter botten och toppen om man jämför med det nya sjuk­penning­talet.

Nybeviljad sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning visar förändringar i stadig­varande ned­sätt­ning av arbets­förmågan snabbt

Nybeviljad sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning per 1 000 åren 1994‑2010

Linjediagram över nybeviljad sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning 1994-2010

Nybeviljad sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning för kvinnor har i likhet med sjuk­penning­talet legat betydligt högre än för män. År 2004 beviljades högst andel sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning, med 18,8 per 1 000 för kvinnor och 11,6 per 1 000 för män. Därefter har andelen minskat. Det har också skill­naderna mellan kvinnor och män. 2010 hade köns­skill­naderna försvunnit och nivån var 2,8 per 1 000 för både kvinnor och män.

Ohälsotalet återspeglar än så länge inte denna förändring. Eftersom nybeviljandet av sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning under många år varit högre bland kvinnor har fler kvinnor rätt till sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning och köns­skill­naderna är fortfarande tydliga i ohälso­talet. Att skillnaden mellan könen försvunnit i nybeviljandet av sjuk‑ och aktivitets­ersätt­ning kommer inte att åter­speglas i ohälso­talet på många år ännu.

Etiketter
 

Välfärd

Omslag Välfärd 4, 2011

Artikeln har publi­cerats i tid­skriften Välfärd.

Välfärd 4/2011

Källor

  • Lidwall, U (2010) Long-Term Sickness Absence. Aspects of Society, Work, and Family. Akademisk av­hand­ling, Sektionen för För­säk­rings­medicin, Karo­linska Insti­tutet: Stock­holm.
  • Lidwall, U (2011) Nya ohälso­mått inom sjuk­för­säk­ringen. Social­för­säk­rings­rapport 2011:6. För­säk­rings­kassan: Stockholm