På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2012-05-24
Nr 2012:33

Författare

Thomas Bjurenvall

är redaktör för tidskriften SCB‑Indikatorer.

010-479 45 74

fornamn.efternamn@scb.se

Svensk inflation lägst i EU

Enligt den senaste statistiken från Eurostat hade Sverige i februari 2012 den lägsta inflationen i EU. Mätt med harmoniserat konsument­pris­index (HIKP) var den årliga pris­öknings­takten i Sverige då 1,0 procent. Inflationen i EU var 3,0 procent och i Euro­området 2,7 procent.

Närbild på svenska sedlar och mynt

Infla­tionen viktig att ha under kontroll

Med infla­tion menas en allmän stegring av prisnivån i samhället vilket gör att penning­värdet sjunker. En låg och stabil infla­tion är inget problem utan är snarare bra för samhälls­ekonomin. Om infla­tions­takten däremot är hög tenderar den också att vara ojämn vilket skapar osäkerhet som i sin tur kan leda till kort­siktiga beslut och låga invest­eringar. Infla­tion snedvrider också inkomst‑ och för­mögen­hets­fördel­ningen mellan olika grupper i samhället. Människor med lån gynnas när värdet av lånen minskar medan sparare istället miss­gynnas. Lön­tagare med trög­rörliga löner får se sin köp­kraft ur­holkas om infla­tionen över­stiger de av­talade löne­ökning­arna. Om infla­tions­takten i ett land är högre än i om­världen innebär det dess­utom att dess kon­kurrens­kraft med tiden för­sämras. Motsatsen till infla­tion, det vill säga när pris­nivån faller, kallas för deflation och är inte heller önskvärt eftersom det finns risk för en skadlig deflationss­piral. När priserna faller tjänar hus­hållen på att spara och skjuta upp sin konsumtion vilket leder till lägre efter­frågan. Lägre efter­frågan innebär i sin tur ytter­ligare pris­sänkningar och därmed är deflations­spiralen igång.

De ovan nämnda skade­verkningarna av infla­tion kan leda till sociala problem, och det finns i historien flera exempel på att hög infla­tion under­grävt den politiska stabiliteten. Det mest kända exemplet är hyper­infla­tionen i Tyskland på 1920‑talet som anses ha bidragit till nazisternas makt­över­tagande. Men det finns även mer dags­aktuella exempel som fjol­årets revolutioner i Tunisien och Egypten där stigande livs­medels­priser ansågs vara en av de tändande gnistorna. Mot denna bak­grund är det naturligt att infla­tionen är en variabel som såväl ekonomer som politiker fäster stor vikt vid. Sedan 1993 är också målet med den svenska penning­politiken att upp­rätt­hålla ett fast penning­värde, dvs. att hålla infla­tionen i schack.

De svenska infla­tionsmåtten

I Sverige är det officiella måttet för infla­tion föränd­ringen över tolv månader i Konsument­pris­index (KPI). Det är denna infla­tions­takt Riks­banken har som uppgift att hålla på 2 procent. KPI avser att mäta pris­utveck­lingen för hela den privata konsumtionen och den enskilt största posten är boende. En del av boende­posten består av ränte­kostnader så när Riks­banken för­ändrar repo­räntan får det direkt påverkan på KPI. Om Riks­banken exempelvis höjer räntan för att mot­verka infla­tion innebär det, allt annat lika, att infla­tions­takten ökar. Detta är såklart proble­matiskt och Riks­banken har därför gett SCB i uppdrag att beräkna andra infla­tions­mått som inte på­verkas av ränte­föränd­ringar.

Sedan 2008 beräknas ett mått på den under­liggande infla­tionen som kallas KPIF, vilket är KPI med fast ränta. Här exkluderas effekten av för­ändrade ränte­satser och ränte­kostnaden för egna­hem påverkas enbart av förändrade fastighets­priser. Ett ytterligare mått på den under­liggande infla­tionen är KPIX (hette tidigare UND1X). I detta mått exkluderas hela ränte­kostnaden för egna­hem, dvs. även den del som beror på förändrade fastighets­priser. Dessutom exkluderas direkta effekter av för­ändrade indirekta skatter och subventioner.

Ett ytterligare infla­tions­mått, som inte används i så stor utsträckning, är Netto­pris­index (NPI). I NPI har konsument­priserna rensats från alla effekter av indirekt beskattning och sub­ventionering. Det innebär att inte bara indirekta skatter vid själva försäljningen räknats bort utan alla indirekta skatter som belastar konsumtions­varorna i samtliga led.

Harmoniserat infla­tionsmått inom EU

Eftersom metoderna för att beräkna KPI varierar över lands­gränserna kan det vara vanskligt att använda indexet för att jämföra infla­tionen mellan länder. EU har därför tagit fram ett gemen­samt mått som kallas harmoniserat index för konsument­priser (HIKP). Metoderna för att beräkna detta index är desamma i alla EU‑länder och vissa poster, där metod­skill­naderna mellan de olika länderna är särskilt stora, har exkluderats.

Inflationstakten enligt HIKP

Linjediagram över inflationstakten enligt HIKP, 2005-2012

Källa: Eurostat

HIKP skiljer sig från det svenska KPI i synner­het genom att ränte­kostnader för egna­hem inte ingår. Dess­utom exkluderas vissa andra egna­hems­kostnader och bostads­rätts­avgifter samt lotteri, tips och toto. HIKP inne­håller också några poster som inte är med i KPI ‑ äldre­om­sorg, sjuk­hus­vård och vissa finansiella tjänster. Förutom skill­nader i vad som ingår i indexen finns även vissa beräk­nings­tekniska olik­heter.

Infla­tionen i EU planar ut

Infla­tionstakten (enligt HIKP) i euro­området var 2,7 procent i februari medan den för hela EU var något högre på 3,0 procent. Infla­tionen i båda områdena har planat ut under det senaste året efter att ha stegrats under 2010 till följd av den eko­nomiska åter­hämt­ningen efter finans­krisen. Under det senaste året har infla­tionen legat ungefär på den nuvarande nivån vilket är en bit över Europeiska central­bankens mål på högst 2 procent. Det som framförallt dragit upp infla­tionen är höjda priser på transporter samt ökade boende­kostnader. Även alkohol och tobak har stigit relativt mycket i pris, men då denna post har relativt liten vikt påverkar den inte index i någon större utsträckning.

Inflationstakt i februari* 2012 enligt HIKP

LandFörändring
från före-
gående
månad, %
Förändring
från mot-
svarande
månand
föregående
år, %
Belgien2,33,3
Bulgarien0,42,0
Cypern0,43,1
Danmark1,02,7
Estland0,44,4
Finland0,83,0
Frankrike0,52,5
Grekland-1,71,7
Italien0,23,4
Irland-0,41,3
Lettland0,23,3
Litauen0,43,7
Luxemburg1,63,3
Malta0,62,4
Nederländerna1,02,9
Polen0,44,4
Portugal0,13,6
Rumänien0,72,7
Slovakien0,24,0
Slovenien0,62,8
Spanien0,01,9
Storbritannien-0,53,6
Sverige0,71,0
Tjeckien0,24,0
Tyskland0,92,5
Ungern0,65,8
Österrike0,52,6
EU0,53,0
Euroområdet0,52,7

*Irland och Storbritannien avser januari

Källa: Eurostat

Sverige är det EU‑land som för närvarande har lägst infla­tion med 1,0 procent. De enda övriga länderna med infla­tion under 2 procent är kris­länderna Irland, Grekland och Spanien. Den i särklass högsta infla­tionen i EU finns i Ungern med 5,8 procent, därefter följer Estland och Polen med 4,4 procent.

Sveriges infla­tion stabil sedan mitten på 90‑talet

Inflationstakten i Sverige

Linjediagram över inflationstakten i Sverige, 1995-2012

Källa: SCB

Efter att ha legat på en hög nivå under 1980‑talet och början av 1990‑talet sjönk den svenska infla­tionen dramatiskt i samband med att den ekonomiska krisen bröt ut 1991. Efter att Riks­banken året därpå övergav kronans fasta växel­kurs blev dess primära uppgift att kontrollera infla­tionen. Målet att den årliga öknings­takten i KPI ska ligga runt 2 procent (+/‑ 1 procent­enhet) har gällt sedan 1995 och har i stora drag upp­nåtts. Undan­taget är 2008 då infla­tionen steg till över 4 procent på grund av globala ökningar av livs­medels‑ och energi­priser. Dessutom har Sverige periodvis upp­levt deflation, dvs. sjunkande priser. Detta har dock främst orsakats av Riks­bankens egna ränte­föränd­ringar och den under­liggande infla­tionen har bara vid enstaka till­fällen legat utanför intervallet 1 till 3 procent.

Observera att sedan artikeln publicerades i SCB-Indikatorer mars 2012 har nya inflationsdata kommit.

Etiketter