På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2013-03-04
Nr 2013:18

Thomas Bjurenvall

är redaktör för tidskriften SCB‑Indikatorer.

010-479 45 74

fornamn.efternamn@scb.se

Tecken på stabiliserad arbetsmarknad

Efter höstens snabba försvagning ser den svenska arbets­marknaden ut att ha stabili­serats de senaste månaderna med en utplaning för både varslen och arbets­lös­heten. En viss stabili­sering kan skönjas även i EU där arbets­lös­heten upp­hört att öka, dock på en mycket hög nivå. I USA går utveck­lingen på arbet­smarknaden åt rätt håll men i en för­håll­ande­vis långsam takt.

Svetslågor sprutar när person i skyddskläder arbetar

Att mäta situationen på arbetsmarknaden

Hur arbetsmarknaden utvecklas är av mycket stor vikt för ett lands ekonomi och arbets­marknads­statistiken följs med stort intresse av såväl ekonomer och politiker som media och allmänhet. I SCB:s Arbets­krafts­under­sök­ningarna (AKU) beskrivs utveck­lingen på arbets­mark­naden för Sveriges befolkning i åldern 15‑74 år. När man studerar statistiken är det viktigt att känna till vad de olika begrepp som används betyder. Det mest före­kommande måttet på situationen på arbets­mark­naden är den relativa arbets­lös­heten, som ofta brukar benämnas enbart som "arbets­lösheten". Denna definieras som antalet arbets­lösa i förhållande till arbets­kraften. Ett annat välanvänt mått är syssel­sätt­nings­graden, som definieras som antalet syssel­satta i för­håll­ande till befolk­ningens stolek. Båda dessa storheter uttrycks oftast i procent­form.

Illustration över befolkningens indelning i SCB:s Arbets­krafts­under­sök­ningarna (AKU)

En viktig skillnad mellan arbetslösheten och syssel­sätt­nings­graden är således att den först­nämnda mäts som andel av arbets­kraften medan den andra mäts som andel av befolk­ningen. Vad befolk­ningen betyder är nog klart för de flesta men vad som menas med arbets­kraften är sann­olikt inte lika välkänt. Till arbets­kraften räknas de som har ett arbete (de syssel­satta) samt de som inte har ett arbete men kan arbeta och söker ett arbete (de arbets­lösa). Övriga personer räknas som utanför arbets­kraften. Det kan finnas flera olika skäl till att en person inte deltar i arbets­kraften. De van­ligaste orsakerna är att man är lång­varigt sjuk, hel­tids­stud­erande, hem­arbetande eller pensionär. Dessutom räknas vissa deltagare i arbets­marknads­politiska program som utanför arbetskraften.

Arbetskraftsdeltagandet viktigt att följa

Eftersom antalet arbetslösa och antalet sysselsatta relateras till två olika jämförelse­grupper kan arbets­lös­heten och syssel­sätt­nings­graden ibland utvecklas åt samma håll. Vid en stabil arbets­krafts­situation leder en ökad syssel­sättning normalt till ett fall i arbets­lös­heten. Om arbets­krafts­del­tag­andet ökar kan det dock före­komma att arbets­lös­heten, trots ökad syssel­sättning, är oför­ändrad eller till och med ökar. Om man inte känner till hur måtten är definierade kan detta verka förvirrande och för att till fullo förstå hur arbets­marknaden utvecklas är det viktigt att även studera arbets­krafts­del­tagandet.

Arbetskraftsdeltagandet varierar över tiden och på lång sikt kan det påverkas kraftigt av faktorer som förändrad omfattning av arbete utanför arbets­marknaden, ökad utbildning, förändrad sjuklighet och förändrad ålders­samman­sättning. På kort sikt beror rörelserna främst på konjunk­tur­utveckl­ingen. När konjunk­turen försämras och syssel­sätt­ningen sjunker brukar även arbets­krafts­del­tagandet minska. Förklar­ingen är att en del individer betraktar sannolik­heten att få ett jobb som så liten att de slutar söka jobb och drar sig ur arbets­kraften, oftast övergår de till studier. När konjunk­turen vänder upp och arbets­marknaden förbättras ökar sannolik­heten att få ett jobb och då stiger normalt arbets­krafts­del­tagandet.

Arbetslöshet

Trend

Linjediagram över arbetslöshet 2008-2013

Arbetslösheten planar ut

Under de senaste fem åren har arbets­lös­heten varierat i takt med de snabba konjunk­tur­sväng­ning­arna. I början av 2008 hade arbets­lös­heten, efter flera goda år, pressats tillbaka till strax under 6 procent. Under hösten för­svagades dock arbets­marknaden kraftigt till följd av finans­krisen. Försäm­ringen fortsatte ända fram till början på 2010 då arbets­lös­heten stigit till över 9 procent. Därefter kom en vändning och fram till hösten 2011 sjönk arbets­lös­heten tillbaka med cirka 1,5 procent­enheter. Till följd av förnyad oro i världs­ekonomin vände den svenska konjunk­turen ned igen i slutet av 2011 vilket ledde till en ny försvag­ning på arbets­marknaden.

Sysslesättningsgrad

Trend

Linjediagram över sysselsättningsgrad 2008-2013

2012 uppvisade arbetslösheten en uppåtgående trend och efter sommaren kom en tydlig konjunk­tur­för­svag­ning. Under hösten ökade antalet varsel om upp­sägning kraftigt men mot slutet av året planade de ut och Arbets­för­med­lingen skrev i ett press­meddelande 8 februari att höstens snabba försvag­ning på arbets­marknaden i det närmaste har upphört. Trots de många varslen har inte arbets­lös­heten ökat nämn­värt på senare tid. I januari var den 8,4 procent vilket är precis samma nivå som i januari 2012. Säson­grensade data visar att arbets­lös­heten efter en uppgång i november sjönk tillbaka i december och sedan låg stilla i januari.

Arbetskraftsdeltagande

Trend

Linjediagram över arbetskraftsdeltagande 2008-2013

Noter­bart är också att den ökning av arbets­lös­heten som skedde under 2012 inte berodde på minskad syssel­sätt­ning. Antalet syssel­satta växte istället ungefär i takt med befolk­ningen, vilket innebar att syssel­sätt­nings­graden var i stort sett oförändrad. Upp­gången i arbets­lös­heten berodde istället huvud­sakligen på ett ökat arbets­krafts­delt­agande.

Svagare arbetsmarknad i Europa

Även i EU har arbetslösheten upphört att öka de senaste månaderna, dock på en betydligt högre nivå än i Sverige. Innan och under finans­krisen var arbets­lös­heten i EU mindre än 1 procent­enhet högre än i Sverige. I många EU‑länder kom dock ingen åter­hämt­ning efter krisen utan arbets­lös­heten låg kvar på en hög nivå. I mitten av 2011 började sedan arbets­lös­heten åter att stiga kraftigt och i december 2012 var arbets­lös­heten i EU 10,7 procent, vilket var drygt 3 procent­enheter högre än i Sverige. I euro­området är situa­tionen ännu värre med en arbets­lös­het på 11,8 procent. Den högsta arbets­lös­heten i EU finns i Grekland och Spanien där över en fjärdedel av arbets­kraften går utan jobb. Den lägsta arbets­lös­heten återfanns i december i Österrike med 3,8 procent följt av Tyskland med 5,3 procent.

Arbetslöshet

Säsongsrensat

Linjediagram över arbetslöshet 2008-2013 i Sverige, EU, Euroområdet och USA

Långsam förbättring i USA

Till skillnad från den europeiska så har den amerikanska arbets­mark­naden stärkts de senaste åren. Arbets­lös­heten har sedan toppen 2010 sjunkit med drygt 2 procent­enheter och låg i december på ungefär samma nivå som i Sverige. Antalet syssel­satta har i säson­grensade tal ökat varje månad sedan oktober 2010 och så väl syssel­sätt­nings­grad som arbets­krafts­del­tag­andet har det senaste året upphört att sjunka. Utveck­lingen ser ut att gå åt rätt håll men åter­hämt­ningen går lång­sammare än många hoppats på. Det är fort­farande långt kvar till situa­tionen innan finans­krisen då arbets­lös­heten låg runt 5 procent. För att nå den nivån skulle, med nuvarande storlek på arbets­kraften, ytter­ligare cirka 4,5 miljoner jobb behöva skapas. Med det senaste årets takt på cirka 180 000 jobb i månaden skulle det ta drygt 2 år till.

Etiketter