På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2012-05-24
Nr 2012:29

Författare

Izabela Krajewska

var under hösten 2010/vår­en 2011 prakti­kant och arbet­ade med under­sökningarna av levnads­för­håll­anden på SCB.

För mer informa­tion om artikeln kontakta Philip Andö.

010-479 44 23

philip.ando@scb.se

Fakta

Trångboddhet

Det första måttet på trång­boddhet (norm 1) kom på 1940‑talet. Enligt det måttet fick det vara högst två boende per rum, köket oräknat, för att hus­hållet inte skulle räknas som trång­bott. På 1960‑talet kom en ny norm på trång­boddhet (norm 2). Gränsen var fort­farande två boende per rum, men med kök och var­dags­rum oräknat. 1974 form­uler­ades norm 3 med syftet att varje barn skulle ha ett eget rum. Enligt denna norm räknas ett hus­håll som trång­bott om det finns mer än en boende per rum, kök och var­dags­rum oräknat. Sam­boende vuxna för­väntas dock dela sovrum.

Enligt norm 3, som används i artikeln, behöver ett hus­håll med en eller två vuxna och två barn 4 rum och kök för att inte räknas som trång­bodda. Ett hus­håll som består av en eller två vuxna behöver 2 rum och kök.

Trångboddheten i Sverige minskar

Trångboddheten har minskat från 20 till 15 procent sedan 1980. Vanligast är det att bo trångt bland yngre och ensamstående och i storstadsområdena. I Stockholm, Göteborg och Malmö med förorter räknas var femte person som trångbodd.

Flerbostadshus

I Sverige finns en definition på trång­boddhet som säger att ett hushåll ska ha en bostad med kök, vardags­rum samt ett sov­rum för varje hus­hålls­medlem, undantaget samman­boende par som förväntas dela sovrum. Har man en bostad som är mindre än så räknas man som trång­bodd. Eftersom även hus­håll som enbart består av en person förväntas ha ett separat sovrum räknas alltså samtliga hus­håll som bor i ett rum och kök som trång­bodda, enligt det här sättet att definiera trång­boddhet. Uppgifter från Boverket visar att ungefär två tredje­delar av de trång­bodda hus­hållen är ensam­boende, vilket alltså innebär att de bor i en etta.

Enligt det här sättet att räkna är 15 procent av Sveriges befolkning trång­bodda. Sedan år 1980 har trång­bodd­heten minskat med 5 procent­enheter, från 20 till 15 procent. Personer som är 55 år eller äldre är i minst utsträckning trång­bodda. De kan ha andra ekonomiska förut­sättningar än yngre, och de kanske också bor kvar i samma bostad även när barnen flyttat ut, vilket ger dem en högre utrymmes­standard.

Trångboddhet vanligt bland unga

Andel trångbodda efter ålder, 2008‑2009

Stapeldiagram över andel trångbodda efter ålder

Vanligast är trångboddhet bland yngre. Ungefär var tredje person mellan 16 och 24 år och var fjärde 25‑34-åring räknas som trång­bodd. Många 16‑24-år­ingar bor fortfarande hemma. Av de som faktiskt har ett eget boende är troligen andelen trång­bodda ännu högre. En förklaring till att trång­boddhet är vanligast bland yngre är att unga i större utsträckning studerar, eller just kommit in på arbets­marknaden, och därför inte har ekonomiska förut­sättningar för att köpa eller hyra en större bostad. Att många yngre räknas som trång­bodda då de bor i ett student­rum eller i en en­rums­lägenhet är kanske heller inte att betrakta som något problem, utan en naturlig fas i livet.

Att ungdomar i gymnasie­åldern bor kvar hemma är inte så konstigt. Bland unga vuxna i åldern 20‑24 år är det också många som fort­farande bor kvar hos föräldrarna. Det skiljer sig dock mellan könen och mellan boende i olika kommun­grupper. 29 procent av kvinnorna och 45 procent av männen i den här åldern bor fort­farande hemma hos föräldrarna. Att en större andel män bor kvar hemma beror på att kvinnor i allmänhet flyttar hemifrån ungefär ett år tidigare än män. Det är vanligare att unga bor kvar hemma i stor­stads­områdena Stockholm, Göteborg och Malmö med tillhörande förorter jämfört med andra större städer och pendlings­kommuner. Övriga kommuner ligger på en nästan lika hög nivå som i stor­stads­områdena. Att en stor andel unga bor kvar hos föräldrarna kan bero på att man ännu inte känner något behov av att flytta. Andra faktorer som inverkar kan vara tillgången på bostäder och de ungas ekonomi.

Om man tittar på hela befolkningen så är trång­boddhet vanligast i stor­stads­områdena, alltså samma områden där det också är vanligast att unga bor kvar hos sina föräldrar. I Stockholm, Göteborg och Malmö med förorter räknas var femte person som trång­bodd. I större städer och pendlings­kommuner är andelen trång­bodda 14 procent, och i övriga kommuner 10 procent.

Trångboddhet är olika vanligt i olika slags bostäder. Det är vanligare med trång­bodd­het bland boende i fler­bostads­hus än bland boende i små­hus. Detta hänger samman med att en stor andel av de trång­bodda hus­hållen bor i enrums­lägenheter i fler­bostads­hus. Bland boende i hyres­lägen­heter finns överlag få stora bostäder att tillgå. Endast ett par procent av hyres­lägen­heterna består av 5 eller fler rum. Bland boende i fler­bostads­hus är trång­bodd­het vanligare bland de som bor i hyres­rätt jämfört med de som bor i bostads­rätt.

Trångboddhet vanligt bland personer med utländsk bakgrund

Andel trångbodda efter svensk och utländsk bakgrund, 2008–2009

Stapeldiagram över andel trångbodda efter svensk och utländsk bakgrund

Personer med utländsk bakgrund är oftare trångbodda än personer med svensk bakgrund. Det gäller särskilt män med utländsk bakgrund.

Trångboddhet vanligt bland ensam­stående

Andel trångbodda efter hushållstyp, 2008‑2009

Stapeldiagram över andel trångbodda efter hushållstyp

Även hushållstypen har samband med hur vanligt det är med trång­bodd­het. Vi har redan konstaterat att ensam­stående oftare är trång­bodda än samman­boende. Det gäller oavsett om det finns barn i hushållet eller inte. En anledning till att ensam­stående och personer med utländsk bak­grund i större utsträckning är trång­bodda kan vara de ekonomiska för­utsätt­ningarna. Ensam­stående och personer med utländsk bakgrund har ofta en lägre ekonomisk standard, vilket även kan påverka möjligheten att ha en rymlig bostad.

Vanligare att killar bor kvar hos föräldrarna

Andel kvarboende i hemmet, 20‑24 år, 2008‑2009

Stapeldiagram över andel kvarboende i hemmet, 20‑24 år

Kvinnor flyttar i genomsnitt hemifrån ett år tidigare än män.

Vanligt att barn har ett eget rum

Andel barn som har ett eget rum. Barn 10‑18 år, 2008‑2009

Stapeldiagram över andel barn som har ett eget rum, barn 10‑18 år

Även om trångboddhet är relativt vanligt i barn­familjer så har mer än nio av tio barn i åldern 10‑18 år ett eget rum. I Under­sökningarna av barns levnads­förhållanden (Barn‑ULF) får barn själva berätta om de har ett eget rum. Det är vanligare att äldre barn har eget rum än att yngre har det. Barn med svensk bakgrund har i större utsträckning än barn med utländsk bakgrund ett eget rum, och barn i tjänste­manna­hushåll har i större utsträckning än barn i arbetar­hushåll eget rum.

Att så många barn har eget rum, trots att trång­bodd­het är relativt vanligt bland barn­familjer, kanske kan bero på att barnen som intervjuas är 10 år och äldre. Det är troligt att familjer i större utsträckning prioriterar att äldre barn ska få ett eget rum, jämfört med yngre barn. En annan möjlig förklaring är att barnen får eget rum, och att för­äldern/föräld­rarna sover i vardags­rummet.

Etiketter