På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2013-03-06
Nr 2013:14

Författare

Örjan Hemström

arbetar som demo­graf på SCB.

010-479 49 97

orjan.hemstrom@scb.se

Christian Skarman

arbetade tidigare som demo­graf på SCB.

Fakta

I rapporten Kvarboende, flyttningar och dödlighet analyseras dödlighet efter flyttstatus under perioden 2001‑2010 efter kön, födelseår, kommungrupp och utbildningsnivå. Analysen av sambandet mellan flyttningsnetto och dödlighet i kommunerna finns inte i rapporten utan har gjorts enbart för denna artikel.

Dödligheten mäts med standardiserade relativa dödstal (SMR). Det observerade antalet dödsfall i gruppen jämförs med det förväntade antalet. Det förväntade antalet dödsfall bestäms från rikets dödstal för kvinnor och män i olika födelseårsgrupper. Rikets dödlighet är satt till 100. Ett SMR‑tal över 100 betyder att gruppen har högre dödlighet än i riket. Om SMR‑talet är mindre än 100 är dödligheten i gruppen lägre än i riket.

Trogna hembygden dör tidigare

Personer som bor kvar i den kommun som de föddes i har högre död­lig­het än de som flyttar därifrån. Den högre dödlig­heten bland kvar­boende hänger samman med att dessa har låg utbild­nings­nivå. Ju lägre utbild­nings­nivå desto högre är död­lig­heten.

Äldre man sitter i ett kök med gula skåpluckor i bakgrunden

De som bor kvar på sin födelseort har högre dödlighet än genomsnittet. Gruppen har ett standardiserat dödstal (SMR) under perioden 2001‑2010 på 104, vilket innebär att de har fyra procent större risk att avlida jämfört med genomsnittet i landet.

De som flyttar från sin födelsekommun har däremot en något lägre dödlighet än genomsnittet i Sverige. För kvinnor är SMR 98 och för män 97. De har alltså två respektive tre procents lägre dödlighet än genomsnittet.

Större dödsrisk bland kvarboende

Standardiserade dödstal (SMR) jämfört med rikets nivå 2001‑2010 efter kön och flyttstatus

Stapeldiagram över dödsrisk bland kvarboende

Siffrorna ingår i en SCB‑studie över alla personer födda i Sverige som levde år 2000. Där framgår också hur vanligt det är att bo kvar i födelsekommunen, flytta därifrån och att flytta för att sedan återvända igen. Drygt hälften av de 7,7 miljoner personer som studerades hade flyttat till en annan kommun, 56 procent av kvinnorna och 51 procent av männen. Tolv procent av båda könen hade flyttat från sin födelsekommun men senare återvänt dit. En högre andel av männen än av kvinnorna bodde kvar i sin födelsekommun, 37 procent jämfört med 32 procent.

Citat: Drygt var tredje person bor kvar i sin födelsekommun hela livet.Utbildningsnivå och dödlighet har ett tydligt samband, ju högre utbildningsnivå desto lägre dödlighet. Denna skillnad beror bland annat på olika inkomster, yrken, livsstilar och konsumtionsvanor som påverkar hälsa och överlevnad. Det finns också ett lika tydligt samband mellan utbildningsnivå och benägenheten att flytta, ju högre utbildningsnivå desto vanligare är det att man flyttar.

Att dödligheten är högre för dem som bor kvar i sin födelsekommun kan därför till stor del förklaras av att de som söker sig till andra kommuner generellt har en högre utbildningsnivå. Ofta är det en nödvändighet att flytta för att skaffa sig en högre utbildning.

Men utbildningsnivå förklarar inte alla skillnader. De som är födda i storstäder och deras förortskommuner mellan åren 1936 och 1980, och som bor kvar där, har särskilt hög dödlighet, trots att utbildningsnivån är högre bland kvarboende i dessa kommuner än bland kvarboende i landet som helhet. I den här gruppen är dödligheten 24 procent över rikets nivå för kvinnor och 27 procent för män. Det är svårt att sätta fingret på förklaringen till denna höga dödlighet, men det kan vara så att det finns särskilda livsstilsfaktorer i denna grupp som gör att de sticker ut.

Lägre dödlighet i växande kommuner

Samband mellan kommunens flyttningsnetto i procent och dödlighet jämfört med riket (SMR) för dem som bor i kommunen 2001‑2010

Punktdiagram över dödlighet i kommuner

I flera förortskommuner till storstäder är dödligheten låg för invånarna totalt sett, men inte för dem som är födda i kommunen. Den högre dödligheten bland dem som är födda i kommunen gäller oavsett om de bor kvar i kommunen eller inte. Anledningen till detta är främst att dessa kommuner har stor inflyttning. Inflyttare är i stor utsträckning personer med eftergymnasial utbildning, som är en grupp med låg dödlighet.

Det finns därför ett samband mellan flyttningsnettot i en kommun och dödligheten för dem som bor i kommunen. Dödligheten är låg om antalet som flyttar in i en kommun är större än antalet som flyttar därifrån. Om fler flyttar från kommunen än till den är dödligheten däremot hög.

Många kommuner med högre dödlighet än rikssnittet finns därför bland glesbygdskommuner, som under lång tid har haft större utflyttning än inflyttning. Geografiskt finns dessa kommuner främst i norra delen av Sverige. Detta geografiska mönster finns också om man enbart studerar kvarboende i de olika kommunerna.

Bland dem som flyttat från sin födelsekommun för att senare åter bosätta sig där är dödligheten något högre än riksgenomsnittet.

Denna skillnad gäller dock bara för de återvändande männen, vars dödlighet är i nivå med de kvarboende männens. Kvinnorna i gruppen har däremot en dödlighet i nivå med kvinnor i hela landet.

Återvändare har en förhöjd dödlighet bland gymnasialt och förgymnasialt utbildade, men inte bland eftergymnasialt utbildade, vilket återigen visar på kopplingen mellan dödlighet och utbildningsnivå. I vissa studier har det föreslagits att en del av dem som återvänder kan ha haft ett svagt socialt stöd på de orter de flyttat till. En utsatt grupp verkar vara män som återvänt och som saknar eftergymnasial utbildning.

Kvarboende i Norrland lever farligt

Standardiserade dödstal (SMR) i kommunerna jämfört med rikets nivå 2001‑2010 bland personer som bor kvar i sin födelsekommun.

Tematiska kartor över kvinnors och mäns dödlighet i kommuner jämfört med riksgenomsnittet

Etiketter