På scb.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Publicerad: 2014-09-29
Nr 2014:57

Författare

Lotta Persson

arbetar med demo­grafisk analys på SCB.

010-479 42 11

lotta.persson@scb.se

Fakta

Statistik om barnafödande efter utbild­nings­nivå görs med register­statistik. Utbild­ning­snivå gäller generellt vid 30 års ålder utom för kvinnor födda 1950 där utbild­nings­nivå vid 40 års ålder används. Beräk­ningarna gäller för kvinnor födda i Sverige. Endast biolog­iska barn ingår i beräkningarna.

Vanligare att högutbildade blir mammor

Tidigare har hög utbildning kunnat kopplas till lägre barna­födande. Men under senare år har trenden börjat vända. Nu är det kvinnor med högst utbild­nings­nivå som oftast skaffar barn. De får dessutom ett andra barn i större utsträckning än andra.

Litet barn i famnen på en kvinna

Det har sedan länge funnits ett negativt samband mellan utbild­nings­nivå och barna­födande, som innebär att högre utbildade får färre barn och lägre utbildade får fler barn. Det här sambandet sträcker sig långt tillbaka i tiden, men det har inte alltid varit så. Inter­nationella studier av barna­födandet så långt bak som till tiden innan 1750 visar att det då var kvinnor med hög social status som fick flest barn. Barna­födandet låg på en mycket hög nivå och enligt normerna skulle man ha många barn. De med högst social status hade helt enkelt större möjlighet att uppnå dessa ideal. När barna­födandet minskade i Sverige under senare delen av 1800-talet var det bland samhällets överklass som nedgången började. De var de som först tog till sig de nya idéerna att begränsa barnafödandet.

Sedan dess har kvinnor med högre utbildning fått färre barn än kvinnor med lägre utbildning. Det gäller generellt för kvinnor i alla länder, även om skill­naderna mellan grupperna tenderar att minska. Det negativa sam­bandet mellan barna­födande och utbildning är starkare i länder där det är svårare att kombinera föräldra­skap och arbete.

En av orsakerna till att kvinnor med högre utbildning får färre barn är att de får sitt första barn senare. Ju senare man får barn desto kortare tid har man på sig att få sina barn. Ett annat skäl till det negativa sambandet är enligt klassiska ekonomiska teorier att alternativ­kostnaderna för barn är större för högre utbildade eftersom de oftast har mer att ”förlora” på att skaffa barn, i form av inkomst­bortfall och karriär­­möjligheter.

Citat: På senare tid är sambandet mellan utbildningsnivå och barnafödande inte längre självklart.Om man jämför barnafödandet för kvinnor med olika utbildningsnivå så är det också så att de med lägst utbild­nings­nivå har fått flest barn i genomsnitt.

Bland kvinnor födda 1950 har de med grundskola som högsta utbild­nings­nivå fått i genom­snitt 2,07 barn, medan de med minst tre års efter­gymnasial utbildning fått 1,90 barn. Kvinnor med gymnasie­utbildning eller med mindre än tre års efter­gymnasial utbildning ligger däremellan.

Även bland kvinnor födda efter 1950 har de med lägst utbild­nings­nivå fått flest barn. På senare tid är dock sambandet mellan utbild­nings­nivå och barna­födande inte längre helt självklart. Bland kvinnor födda 1970 har de med minst tre års efter­gymnasial utbildning i genom­snitt fått lika många barn som kvinnor med gymnasial utbildning och fler barn än dem med en kortare efter­gymnasial utbildning. Vid 30 års ålder låg de långt efter de lägre utbildade kvinnorna i barna­födandet, men vid 43 års ålder har de kommit ikapp de gymnasialt utbildade och passerat kvinnorna med en kortare efter­gymnasial utbildning.

För kvinnor med den högsta utbildningen har utvecklingen gått mot ett ökat genom­snittligt barnantal medan antalet barn snarare har minskat för de övriga grupperna. Detta mönster sticker ut i ett inter­nationellt perspektiv, då det endast är i ett fåtal länder som barna­födandet ökar bland hög­utbildade. I de andra nordiska länderna kan man dock se en liknande utveckling.

Hur kommer det sig då att barnafödandet har ökat bland hög­utbildade i Sverige? Det visar sig att det ökade genom­snittet kan förklaras av en ökad benägenhet att få det första barnet såväl som det andra barnet. Numera skaffar de högre utbildade kvinnorna ett första barn i något större utsträckning än de andra grupperna. Eller om vi vänder på det, så förblir de i mindre utsträckning barnlösa. De får också ett andra barn i större utsträckning än kvinnor med lägre utbild­nings­nivå. Det är emellertid fortfarande så att det är kvinnor med den lägsta utbild­nings­nivån som i störst utsträckning får ett tredje eller fjärde barn.

En förklaring till det ökade barnafödandet bland högutbildade kvinnor kan vara att de högst utbildade inte längre utgör en mindre och selektiv grupp. Bland kvinnor födda 1950 var det 17 procent som vid 30 års ålder hade minst tre års efter­gymnasial utbildning. Denna andel hade ökat till 38 procent bland kvinnor födda 1975. Bland kvinnor födda 1980 är minst tre års efter­gymnasial utbildning den enskilt vanligaste utbildningsnivån.

En annan förklaring är den svenska familjepolitiken som har underlättat möjligheten att förena förvärvs­arbete och föräldra­skap samt främjat jämställdhet mellan mammor och pappor. Det kan ha medfört att karriär­inriktade kvinnor i mindre utsträckning behöver välja mellan antingen arbete eller barn. De kan välja både och. Dessutom är det svenska föräldra­försäk­rings­systemet starkt kopplat till inkomst och förvärvs­arbete, något som kan gynna barna­födandet bland högre utbildade som har bättre anknytning till arbetsmarknaden.

Om kvinnor med högst utbildning går mot ett allt högre barna­födande så är det nu gruppen med efter­gymnasial utbildning kortare än tre år som har intagit jumbo­platsen när det gäller barna­födande. Barna­födandet bland dem har till skillnad från de högst utbildade kvinnorna minskat. En förklaring kan vara att gruppens samman­sättning har förändrats. Tidigare ingick sjuk­sköterskor och förskol­lärare här, men i och med högskole­reformen 1993 så förlängdes dessa utbildningar från två till tre år. Sjuk­sköt­erskorna och förskol­lärarna ingår nu i gruppen med högst utbild­nings­nivå och hjälper till att bättra på barna­födandet bland de högst utbildade, eftersom kvinnor som arbetar inom hälso- och sjuk­vård och under­visning generellt har ett högt barnafödande.

Högutbildade 70-talister står för trendbrott

Genomsnittligt antal barn efter utbildningsnivå och ålder. Kvinnor födda 1950, 1960, 1970 och 1975

Linjediagram över genomsnittligt antal barn efter utbildningsnivå och ålder. Kvinnor födda 1950, 1960, 1970 och 1975

Ju högre utbildningsnivå desto färre barn. Detta gäller för födda 1950 och 1960. Bland födda 1970 och 1975 har detta samband luckrats upp, då det inte längre är de med högst utbildning som får minst antal barn.

Många barn fortfarande vanligast bland grundskoleutbildade

Andel som har fått minst ett, två, tre respektive fyra barn efter ålder. Kvinnor födda 1975

Linjediagram över andel som har fått minst ett, två, tre respektive fyra barn efter ålder. Kvinnor födda 1975

Vid 38 års ålder hade 85 procent av kvinnorna med minst tre års eftergymnasial utbildning fått minst ett barn. Motsvarande andel bland kvinnor med förgymnasial utbildning var 81 procent. Det betyder att barnlösheten vid 38 års ålder var 15 procent bland de högst utbildade kvinnorna medan den var 19 procent bland kvinnorna med lägst utbildningsnivå.

Etiketter