För att räknas som socialt isolerad ska man bo ensam och inte träffa anhöriga, vänner eller bekanta oftare än ett par gånger i månaden. Ungefär 4 procent av befolkningen från 16 år och äldre räknades som socialt isolerade 2016-2017.

Den sociala isoleringen är mindre vanlig bland yngre. Bland ungdomar 16–24 år är andelen 1 procent. Efter ålderspensionen ökar den sociala isoleringen markant. Bland 75–84 åringarna är cirka 10 procent socialt isolerade. Bland de allra äldsta, 85 år och äldre, är andelen 15 procent.

Socialt isolerade
Social isolering i procent för män och kvinnor i olika åldersgrupper 2016–2017

Källa: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC)

Medelålders män sticker ut

Det är inga stora skillnader i social isolering mellan män och kvinnor i de flesta åldersgrupperna. Undantaget utgörs av åldersgruppen 55–64 år. Där är männen mer socialt isolerade än kvinnorna, 7 procent jämfört med 3 procent.

Vad denna könsskillnad bland just 55–64-åringarna beror på ger inte uppgifterna något svar på. Men forskare har visat på ett antal troliga förklaringar. En är att män som separerar blir ensammare än kvinnor på grund av att barnen oftast bor hos modern. Andra förklaringar är att män inte erkänner sig vara i behov av andra, utan försöker klara sig själva med sina känslor. Och att män är sämre på att vårda sociala nätverk.

Äldre kvinnor verkar vara mer socialt isolerade än äldre män, även om skillnaderna vid den senaste mätningen inte var så stor. Den troligaste förklaringen till det är att det är vanligast bland sammanboende par att kvinnan överlever mannen och blir ensamboende. Avsaknad av anhöriga och vänner kan då ge en ökad isolering.

De uppgifter som hittills har presenterats bygger på hela populationen. Om vi istället tittar på endast de som bor ensamma är 18 procent av männen och 16 procent av kvinnorna socialt isolerade.

Bland ensamboende män 55 år och äldre är 26 procent socialt isolerade. Motsvarande andel bland kvinnor i samma åldersgrupp är 17 procent. Det överensstämmer med resonemanget om männens sämre förmåga att vårda sociala nätverk.

Ensamboendes sociala isolering
Social isolering bland ensamboende män och kvinnor i procent efter ålder och hushållstyp 2016-2017

Källa: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC)

Nära vän har betydelse

Det finns ett tydligt samband mellan social isolering och att inte ha någon nära vän. Som nära vän räknas inte sambo eller någon man är gift med.

Andelen som inte har någon nära vän uppskattas till 13 procent. 17 procent av männen saknar en nära vän och 10 procent av kvinnorna. Av dem som uppgett att de inte har någon nära vän är 8 procent socialt isolerade, jämfört med 3 procent av dem som har någon nära vän.

I åldrarna 16–64 år är män som har en nära vän i något större utsträckning socialt isolerade än kvinnor med en nära vän. Motsvarande könsskillnad är inte statistiskt säkerställd i åldrarna 65 år och uppåt.

Förekomst av nära vän
Socialt isolerade, män och kvinnor 16 år och äldre 2016–2017, som har en nära vän, i procent.

Källa: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC)

Ensammast är de äldre

Det går också att se vilka som är så kallat höggradigt socialt isolerade. Med det menas att även kontakter via telefon och över internet sker mer sällan än en gång i veckan. Andelen höggradigt socialt isolerade beräknas till 2 procent av befolkningen. I åldrarna 85 år och äldre är andelen 8 procent.

Höggradig social isolering
Höggradigt socialt isolerade män och kvinnor 16 år och äldre 2016–2017 efter förekomst av nära vän, i procent

Källa: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC)

Bland kvinnor 65 år och äldre utan någon nära vän skattas andelen till 6 procent. Förekomsten av höggradig social isolering är dubbelt så hög bland dem som inte har någon nära vän jämfört med dem som har en.

Fakta om statistiken

Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC) beskriver levnadsförhållanden för olika grupper i befolkningen 16 år och äldre i olika avseenden. Där finns uppgifter för boende, ekonomi, hälsa, fritid, medborgerliga aktiviteter, sociala relationer, sysselsättning och arbetsmiljö, trygghet och säkerhet.

Det finns inga säkerställda skillnader mellan personer födda i Sverige och personer födda utomlands med avseende på social isolering.

Måttet för social isolering visar inte hur ensamma människor upplever sig vara. Antalet sociala kontakter och ensamhetskänslor är två helt olika saker. Många kan känna sig mer ensamma ju mer sällan de umgås med anhöriga och vänner. Samtidigt kan känslor av ensamhet uppstå även med någon man ofta umgås med, om utbytet inte tillför något större värde. Omvänt kan ett umgänge som sker sällan ändå värderas högt, eftersom värdet av det skapar en långvarig känsla av stöd, samförstånd och tillhörighet. Umgänge med vänner och anhöriga kan också frivilligt väljas bort. Den ensamhet som då uppstår kanske inte upplevs negativt, utan istället ger känslor av oberoende och frihet.

Umgängesfrekvens ger med andra ord inte någon tillförlitlig bild av ensamhetens utbredning. Däremot har olika undersökningar visat att avsaknad av sociala kontakter medför ökad risk för ohälsa. Risken ökar för till exempel högt blodtryck, inflammation i kroppen och depression. Brist på sociala kontakter påverkar även koncentration och kognitiva förmågor.

I intervjufrågan om man har någon nära vän ska en eventuell make/maka eller sambo inte räknas in. Tanken bakom detta är att en nära vän utanför det egna hushållet ses som en indikator på en utvidgad umgängeskrets utanför den egna familjen, och på så sätt en positiv tillgång i det sociala stödet runt individen. De personer som lever i ett parförhållande antas då ändå ha ett bättre socialt stöd än de som lever ensamma och inte har någon nära vän. Intervjufrågorna går att hitta på sidan ”ULF/SILC- intervjuformulär”. Se intervjuformulären 2016 eller 2017, avsnittet Sociala relationer.