De nya bestämmelserna innebar att det skulle finnas ett högkostnadsskydd i form av en högsta avgift (ofta kallat maxtaxa) för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård. Varje kommun fastställer avgiften utifrån insatstagarens inkomst efter avdrag för boendekostnad och personliga utgifter. Detta kallas avgiftsutrymme och avgiften får aldrig bli större än vad avgiftsutrymmet tillåter.

Förbehållsbeloppet är det belopp som skall finnas kvar för personliga utgifter när skatt, bostadskostnad och hemtjänstavgift är betalda. Förbehållsbeloppet är en procentsats av prisbasbeloppet. Miniminivån är 1,3546 gånger prisbasbeloppet för ensamstående och 1,1446 gånger för sammanboende. Om hemtjänsttagaren tillhandahåller något gratis från kommunen kan förbehållsbeloppet sänkas. Om däremot t.ex. matkostnaden är hög kan förbehållsbeloppet höjas.

Taxekonstruktioner

Maxtaxa

Från och med 1 juli 2016 får avgiften vara maximalt 53,92 % av prisbasbeloppet. Tidigare var maxgränsen 48 %. Kommunerna kan beräkna taxan på olika sätt:

• Fast avgift – brukaren betalar en fast avgift beroende på inkomst/insats ofta indelad i nivåer efter insatsens omfattning. Kommunen bestämmer själv vad som skall ingå i respektive nivå. Det är därför svårt att jämföra nivåer mellan olika kommuner.
• Procentuell avgift – brukaren betalar en viss andel av inkomsten eller avgiftsutrymmet beroende på inkomst/insats, ofta indelad i nivåer efter insatsens omfattning. Kommunen bestämmer själv vad som skall ingå i respektive nivå. Därför är det svårt att jämföra nivåer mellan olika kommuner.
• Timtaxa – brukaren betalar timpris och avgiften beror på antal insatstimmar

Taxan kan beräknas utifrån prisbasbeloppet, nettoinkomsten, bruttoinkomsten eller avgiftsutrymmet.

Många kommuner har en fast avgift för vissa insatser som trygghetstelefon. Därutöver används någon av de tre avgiftstyperna.

Taxor 2018

Prisbasbeloppet var 45 500 kronor år 2018. Då maxtaxan för äldreomsorgen är 53,92 procent av prisbasbeloppet var därför den maximala avgiften 2 044 kronor/månad. Miniminivån på förbehållsbeloppet för ensamstående var 5 136 kronor i månaden och för sammanboende 4 340 kronor.

Timtaxa är den vanligaste taxeformen och 187 kommuner, 64 procent, av alla har denna. 82 kommuner, 28 procent, tillämpar fast avgift för en eller flera insatsnivåer och 21 kommuner har en avgift i nivåer som bygger på procent av inkomsten eller avgiftsutrymmet. Då kommunen själv bestämmer vad som ska ingå i respektive nivå är det svårt att jämföra nivåkostnaden mellan olika kommuner.

Den genomsnittliga timtaxan för de kommuner med en sådan taxa är 288 kronor men skillnaden är stor mellan den lägsta och den högsta timkostnaden. Som lägst är timkostnaden 39 kronor medan den högsta är 455 kronor. I kommuner med låg eller ingen timkostnad för omsorg finns ofta en separat timkostnad för service, som t.ex. städning, som är högre. Kostnaden för trygghetstelefon är i genomsnitt 248 kronor i månaden.

Taxorna som redovisas är för 2018 så långt som det har varit möjligt att få fram dessa. I avgiften ingår både omvårdnad och service. Några kommuner har olika avgifter för omvårdnad och service där omvårdnadsavgift är mycket låg och serviceavgift är högre. Då har serviceavgiften redovisats. Maxtaxan är dock alltid densamma. Alla kommuner ska ha ett minimibelopp, ett självkostnadspris, för hemtjänst vid enstaka tillfällen, om kommunen inte har en timtaxa. Denna timkostnad har använts vid enstaka fall.