Kort analys

Krismenyn: havregrynsgröt, raggmunk och morotskaka

Senast uppdaterad: 2025-07-01

Om krisen kommer och det inte längre är möjligt att importera livsmedel till Sverige, skulle vårt land då klara av att föda sin befolkning för egen maskin? Utan tvekan skulle dieten i så fall vara begränsad och betydligt mer ensidig jämfört med hur vi äter i dag.

De vita ”sockerbitarna”, rundbalarna, ute på fälten är inte en lika självklar syn i resten av EU som i Sverige.

Foto: Jan Andersson

Drygt sju procent av Sveriges totala landareal är jordbruksmark, vilket ytmässigt motsvarar ungefär all svensk mark söder om Växjö. Samtidigt som befolkningen fortsätter att öka har svensk åkermark sedan 1950-talet minskat med nästan en tredjedel, så frågan är om svenskt jordbruk skulle klara att föda befolkningen om vi i ett krisläge inte längre skulle ha möjlighet att importera livsmedel?


Sveriges totala jordbruksareal motsvarar all mark söder om Växjö.

– Eftersom vi är ett globaliserat industriland med etablerad världshandel har vi i Sverige vant oss vid att regelbundet kunna äta livsmedel som produceras på andra sidan jordklotet, som exempelvis ris och bananer. Utifrån vår inhemska produktion i dag skulle en svensk krismeny bestå av en mestadels spannmålsdominerad kost, säger Robert Almqvist, agronom på SCB.

I den här korta analysen tittar vi närmare på vad vi i Sverige odlar på vår åkermark, vad vi faktiskt odlar tillräckligt mycket av för att mätta hela befolkningen med vårt nuvarande konsumtionsmönster, samt vilka förutsättningar landet har att klara sin försörjning i ett krisläge. 

Vallodling och spannmålsodling dominerar

Odlingen i Sverige domineras av vallodling och spannmålsodling. Dessa grödor utgjorde tillsammans över 80 procent av den totala användningen av åkermarken under 2024. Vallodling (vall och grönfoder) är odling av gräs- och klöverväxter som blir grovfoder till nötkreatur och får. Av de spannmål som odlas blir omkring 65 procent foder, främst till grisar, fjäderfä och mjölkkor.

Svensk åkermark används främst för odling av spannmål, vall och grönfoder

Grödor eller grupper av grödor som växte på svensk åkermark 2024, procent

Runt 40 procent av den svenska åkermarken används för spannmålsodling. Under 2024 gav den en spannmålsskörd på 5,15 miljoner ton, vilket med marginal täcker riksbehovet av spannmålsbaserade produkter, såsom vetemjöl, havregryn och maltkorn och även tillåter export av spannmål. 

– Den svenska produktionen av matpotatis var 476 000 ton under 2024 och är i nivå med riksbehovet med dagens konsumtionsmönster. Noterbart är att det odlas potatis på endast 1 procent av åkermarken, säger Robert Almqvist. 

Även sockerbetor odlas på 1 procent, och produktionen är tillräcklig för att täcka riksbehovet av strösocker och sirap. Av raps och rybs kan man göra matoljor, och totalskörden av dessa grödor var 284 000 ton under 2024. Denna produktion täcker ungefär hälften av riksbehovet av rapsolja med dagens konsumtionsmönster, men ska den ersätta konsumtion av olivolja och andra oljor som vi i dag importerar blir det ännu större brist på olja. Majsen, ärterna och åkerbönorna som odlas i Sverige används nästan uteslutande till foder.

Stor skillnad i odlingsförutsättningar mellan norr och söder

Åkermarkens användning skiljer sig också beroende på var i landet vi befinner oss. Det är i Norrland som den största procentuella minskningen av åkermarken har skett sedan 1950-talet. I Norrbotten har åkermarken minskat med 63 procent, detta som en del av en rationaliseringsprocess där färre jordbruksföretag brukar främst större, sammanhängande åkrar. Den svenska odlingen har därför blivit mer koncentrerad till slättmarkerna i Götaland. I Norrland är växtodlingssäsongen också kortare och odlingsmöjligheterna mer begränsade än på mildare breddgrader.

– I landets nordligaste delar är växtodlingssäsongen inte tillräckligt lång för att man alltid ska kunna räkna med att grödorna hinner bli tröskmogna före vintern, det vill säga generera frön och kärnor som kan ätas. Det är främst på dessa breddgrader som vallodlingen dominerar helt och är den primära odlingen för heltidsjordbruket. Med andra ord är växtodlingen mer kopplad till djurhållning i norr än vad den är i söder, säger Robert Almqvist.

Vallodling på slåttervallar och betesvallar är också väldigt synonym med nordisk växtodling, då djurens foder som produceras på sommarhalvåret behöver räcka till under de kalla, ofta snötäckta, vintermånaderna som vi har här. Ur ett EU-perspektiv är Sverige det land som har högst andel vallareal. De vita ”sockerbitarna”, rundbalarna, ute på fälten är alltså inte en lika självklar syn i resten av EU som den är i Sverige. 

Sverige är det land som har högst andel vallareal i EU

Länder med högst andel vallodling (slåtter- och betesvall) av nationell åkermarksareal i EU under 2023, procent

Andra villkor i dag än på 1950-talet

Förutsättningarna att vara jordbrukare i dag är inte desamma som för 75 år sedan. Det svenska lantbruket har effektiviserats mycket med större maskiner, gödslingsrekommendationer, växtförädling, digitalisering och forskning. Vi använder åkermarken mer effektivt sett till avkastning nu än förr i tiden. Med denna effektivisering ställs det fler krav på jordbruket i dag än tidigare.
 
– Ur ett historiskt perspektiv har jordbruket inneburit att uteslutande producera föda för människor och djur. I dag efterfrågar samhället även fler samhällstjänster av jordbruket, som biologisk mångfald, ett rikt odlingslandskap, giftfri miljö och en levande landsbygd, säger Robert Almqvist.

Olika kriser ger olika effekter

Den livsmedelsproduktion vi har i Sverige är i nuläget beroende av insatsvaror som ofta inte tillverkas här. Dessa insatsvaror är exempelvis drivmedel och mineralgödsel. Diesel produceras på svenska raffinaderier, men från råolja som importeras. Om importen av dessa insatsvaror skulle minska eller upphöra helt så är inte nuvarande produktionsnivåer möjliga.
 
– Under 2023 importerade Sverige över 72 000 ton ris, vilket motsvarar ungefär 1 800 fulla lastbilsekipage. En hypotetisk europeisk handelskris med helt stoppad import av ris från Asien skulle innebära att denna basföda behöver ersättas med exempelvis mer potatis, vilket innebär att nuvarande konsumtion av potatis skulle öka, säger Robert Almqvist. 

Då skulle också den inhemska potatisproduktionen behöva öka. Om importen av ett livsmedel upphör behöver livsmedlet ersättas, inte nödvändigtvis produktmässigt utan näringsmässigt, med mer av det vi kan producera i vårt klimat.

Svensk krismeny

Som EU-land tillämpar Sverige den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket innebär bland annat fri handel inom unionen och gemensamma ekonomiska jordbruksstöd.
 
– I dag konsumerar vi betydligt mer ost, lammkött och nötkött i Sverige än vår inhemska produktion tillhandahåller. Med dagens konsumtionsmönster har vi, av animalieprodukterna, produktion av konsumtionsmjölk och ägg för att täcka riksbehovet, säger Robert Almqvist.

Livsmedelsproduktionen i Sverige är styrd av oss konsumenter och de val vi gör i livsmedelsbutiken. Om inhemskt producerade matvaror efterfrågas mer, skapas förutsättningar för ökad inhemsk produktion. Av trädgårdsgrödorna, frukt och grönt, är vi exempelvis enbart självförsörjande på morötter i Sverige.

– Utifrån vår inhemska produktion i dag kan en krismeny bestå av mestadels spannmålsdominerad kost. Exempelvis havregrynsgröt med mjölk till frukost och raggmunk till middagsmålet från vetemjöl, potatis, mjölk och ägg. Till mellanmål kan morötterna användas till morotskakan, säger Robert Almqvist.


Fakta: Om statistiken

Ytmåttet hektar motsvarar 100 m × 100 m, vilket är ungefär en och en halv fotbollsplan. Det fanns strax under 3 miljoner hektar jordbruksmark i Sverige år 2024. Jordbruksmarken delas sedan upp i åkermark och betesmark, och den absoluta merparten av jordbruksmarken bestod av åkermark medan omkring 15 procent utgjordes av betesmarker. Från 1951 till 2020 har åkermarken i Sverige minskat med nästan 1,1 miljoner hektar, motsvarande 30 procent. Det innebär att åkermark motsvarande Skånes landareal har upphört under perioden. Samtidigt som befolkningen i landet vuxit har åkermarken minskat. År 2024 fanns det knappt 0,24 hektar åkermark per person i landet, vilket kan jämföras med 1950 då det fanns drygt 0,51 hektar åkermark per person. Sedan början av millennieskiftet har även arealen med betesmark minskat med 41 000 hektar.

Merparten av den tidigare åkermarken har antingen vuxit igen med träd och buskage, då den har slutat brukas eller avsiktligt blivit planterad skog. Exploatering av åkermark innebär att marken i stället tas i anspråk för bebyggelse och att dess odlingsförmåga helt upphör. Under senare år har exploateringen fortgått och tidigare åkermark har tagits i anspråk för bostäder, anläggningar och infrastruktur. Under den femtonåriga perioden 2006–2020 exploaterades 9 000 hektar och de sista fem åren stod exploateringen för runt 10 procent av den totala minskningen av åkermarken.

Statistikmyndigheten SCB producerar skördestatistik på uppdrag av Jordbruksverket. Därtill producerar SCB själva statistik om Sveriges markanvändning och Jordbruksverket om jordbruksmarkens användning, handel av jordbruksvaror och livsmedelskonsumtion, vilket ligger till grund för denna korta analys.

Källor 

Markanvändningen i Sverige 2020 (pdf)

Jordbruksmarkens användning 2024. Slutlig statistik - Jordbruksverket.se

Skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall 2024. Slutlig skörd - Jordbruksverket.se

Nya siffror visar Sveriges försörjningsförmåga – Från Sverige

Eurostat: Crop production in EU. (Crop production in EU standard humidity)

Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel 2021-2023

Livsmedelskonsumtion och näringsinnehåll. Uppgifter till och med 2023 - Jordbruksverket.se

Statistiken berättar historier

Läs fler korta analyser

 

Etiketter