Den svenska dödsorsaksstatistiken är en av de äldsta i världen. Redan 1756 rapporterades svenskarnas dödsorsaker till Statistiska centralbyråns föregångare Tabellkommissionen.

Från 1911 sammanställs alla dödsfall och dödsorsaker i riket i rapporten Dödsorsaker som gavs ut fram till 1996. Enligt den tidens språk kallas cancer för kräfta. 

Rapporterna finns digitaliserade på scb.se

1911 rapporteras att 2 921 män och 3 182 kvinnor dör av kräfta eller svulster. 

Dödsorsaker 1911, s 22 (pdf)

1951 förändrar man statistiken för att anpassa sig till WHO:s definitioner av cancersjukdomar, och i det årets upplaga av dödsorsaker gör man därför en sammanställning över dödligheten i cancer under flera decennier. Dödsfallen jämförs som antalet dödsfall på 100 000 av medelfolkmängden eftersom folkmängden vuxit med en miljon människor från 1921 till 1950.

Dödsorsaker 1951 sidan 15 och framåt (pdf)

I rapporten beskriver man hur dödligheten i cancer ökat sedan 1921, förmodligen eftersom befolkningen blivit äldre och att bröstcancer och underlivscancer gör att fler kvinnor dör i sjukdomen än män.

”Dödligheten i kräfta har under de senaste årtiondena i stort sett visat en för båda könen långsamt fortgående ökning. Dödstalet för kvinnorna har genomgående legat högre än för männen och detta gäller för redogörelseåret även maligna tumörer och kräfta enligt WHO:s definition. Den observerade ökningen torde även delvis bero på det ökade antalet åldringar. Att kvinnorna visa ett högre dödstal än männen sammanhänger med sjukdomarnas lokalisationer; frånsett bröstkräfta och underlivskräfta är nämligen dödligheten i kräfta större bland männen.” 

Särskilt hög är kvinnors dödlighet i cancer i åldrarna 30-59 år, vilket man förklarar med ”den stora roll, som bröstkräfta och underlivskräfta spela för kvinnorna redan i medelåldern.”

Cancervårdens utveckling, bland annat inom bröstcancervården, har gjort att det är idag är färre kvinnor än män som dör i cancer. 

Statistik om nyupptäckta cancerfall 2018, från Socialstyrelsen (pdf)