Antalet helårsekvivalenter som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag steg med nästan 60 procent mellan åren 1990 och 1994. Sedan dess har antalet stadigt minskat och var 2019 nere på nästan samma nivå som 1990. Mellan 2019 och 2020 ökade antal helårsekvivalenter och mellan 2020 och 2021 minskade antalet helårsekvivalenter igen. År 2022 var antalet helårsekvivalenter på den lägsta nivå sen mätningarna började 1990. De ersättningsformer som minskade under 2022 var Arbetslöshet, Arbetsmarknadsåtgärder, Ekonomiskt bistånd, Sjuk- och aktivitetsersättning och Etableringsersättning medan ersättningsformen Sjukpenning ökade.

Sjuk- och aktivitetsersättning, som är den största ersättningsformen och står för 29,5 procent av det totala antalet helårsekvivalenter, har minskat sedan 2006. År 2022 minskade de med 3,7 procent, och har därmed minskat med 54 procent sedan 2006.

Etableringsersättningen infördes år 2011 och antalet ökade kraftigt fram till år 2017. De senaste åren har antalet dock minskat kraftigt, 2022 minskade antalet med hela 27,4 procent.
Den ersättningsform som bidrog mest till minskningen av antal helårsekvivalenter 2022 var Arbetslöshet som minskade med 33,5 procent.

Stora regionala skillnader

Andelen helårsekvivalenter som försörjs med sociala ersättningar och bidrag fördelar sig inte lika över hela riket. Av befolkningen, 20-64 år, var andelen som försörjs med sociala ersättningar lägst i Stockholms län på 9,4 procent och som högst i Gävleborgs län på 16,3 procent. Skillnaden mellan dessa län var störst för andelen i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I Stockholm var andelen 2,4 procent och i Gävleborgs län 5,2 procent. Mellan 2021 och 2022 minskade andelen helårsekvivalenter i alla län.

På kommunal nivå är skillnaderna ännu större. Andelen helårsekvivalenter år 2022 var som lägst i Danderyd på 5,4 procent och som högst i Filipstad och Söderhamn på 20,3 procent.

Vid en indelning efter kommunens storlek och läge (efter SKR:s kommungruppsindelning) var andelen som försörjs med sociala ersättningar och bidrag i genomsnitt lägst i pendlingskommuner nära en storstad, 9,3 procent, och högst i pendlingskommun nära mindre tätort och lågpendlingskommuner nära större stad, 14,5 procent. Mellan 2021 och 2022 minskade denna andel i samtliga kommungrupper.

Fler kvinnor än män

Av totala antalet helårsekvivalenter år 2022 var 54,8 procent kvinnor och 45,2 procent män. Fördelningen mellan kvinnor och män har varit ungefär densamma sedan 2006 då uppgifterna började redovisas efter kön. För ersättningsformen sjukpenning är kvinnorna i klar majoritet. Det är endast för ersättningsformen arbetslöshet där antalet är fler bland männen.