Antalet helårsekvivalenter som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag steg med nästan 60 procent mellan åren 1990 och 1994. Sedan dess har antalet stadigt minskat och var 2019 nere på nästan samma nivå som 1990. Mellan 2019 och 2020 ökade antal helårsekvivalenter kraftigt i och med att fler personer försörjdes av ersättningar avseende arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder i samband med att pandemin slog till. Den högre nivån låg kvar även 2021, för att därefter falla tillbaka under 2022 och 2023, till de lägsta nivåerna sedan mätningarna startade i början av 90-talet.

Under 2023 minskade antalet som försörjdes av arbetsmarknadsåtgärder, ekonomiskt bistånd, sjuk- och aktivitetsersättning samt etableringsersättning medan ersättningsformerna arbetslöshet och sjukpenning ökade.

Sjuk- och aktivitetsersättning, som är den största ersättningsformen och står för 29,3 procent av det totala antalet helårsekvivalenter, har minskat sedan 2006. År 2023 minskade den med 1,3 procent, och har därmed minskat med 55 procent sedan 2006.

Etableringsersättningen infördes år 2011 och antalet ökade kraftigt fram till år 2017. De senaste åren har antalet dock minskat kraftigt. År 2023 minskade antalet med 3,3 procent.

Störst ökning av antalet helårsekvivalenter mellan 2022 och 2023 var det för ersättningsformen sjukpenning, vilken uppgick till 4,8 procent.

Fler kvinnor än män

Av totala antalet helårsekvivalenter år 2023 var 54,7 procent kvinnor och 45,3 procent män. Fördelningen mellan kvinnor och män har varit ungefär densamma sedan 2006 då uppgifterna började redovisas efter kön. För ersättningsformen sjukpenning är kvinnorna i klar majoritet. Det är endast för ersättningsformen arbetslöshet där antalet är fler bland männen.

Stora regionala skillnader

Andelen helårsekvivalenter som försörjs med sociala ersättningar och bidrag fördelar sig inte lika över hela riket. Av befolkningen, 20–64 år, var andelen som försörjs med sociala ersättningar lägst i Stockholms län med 9,3 procent och som högst i Gävleborgs län med 16,2 procent. Skillnaden mellan dessa län var störst för andelen i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I Stockholm var andelen 2,4 procent och i Gävleborgs län 5,1 procent.

På kommunal nivå är skillnaderna ännu större. Andelen helårsekvivalenter år 2023 var som lägst i Danderyd på 5,7 procent och som högst i Perstorp på 20,7 procent.