SCB har mätt arbetslösheten mycket länge. Redan i första utgåvan av Statistisk årsbok från 1914 finns två tabeller, en om Sveriges offentliga arbetsförmedling och en för arbetslösheten inom fackorganisationerna. Arbetskraftsundersökningarna, AKU, kom till SCB 1961 efter att ha genomförts som årsundersökning vid två tillfällen åren före, av Arbetsmarknadsstyrelsen. 

Vem är arbetslös enligt den internationella definitionen?

AKU har som syfte att mäta allt utbud av arbetskraft i åldern 15–74 år, som inte tillgodoses på arbetsmarknaden. I undersökningen definieras arbetslösa som personer som varit utan arbete under en viss given vecka och som antingen sökt arbete under de senaste fyra veckorna eller avvaktar ett arbete som påbörjas inom tre månader. Båda dessa grupper ska också kunna börja ett arbete direkt eller inom två veckor.

I AKU är det den tillfrågades svar på frågor om man söker jobb, och om man kan ta ett arbete, som ligger till grund för att klassa en person som arbetslös. I definitionen för arbetslös tas ingen hänsyn till vad personen gör i övrigt. Det innebär att aktiviteter som studier, eller om personen är inskriven på Arbetsförmedlingen, inte påverkar hur man beräknar arbetslösheten i AKU.

Med dessa definitioner var det i Sverige 510 000 arbetslösa under 2025, motsvarande en arbetslöshet om 8,8 procent. Arbetslösa sätts i relation till arbetskraften och andelen innebär då att 8,8 procent av dem som ville ha ett arbete inte fick något. Däremot säger denna siffra ingenting om i vilken omfattning dessa personer vill arbeta.

Alla arbetslösa söker inte heltidsarbete

I AKU mäts arbetskraftsutbudet efter de internationellt överenskomna definitionerna, vilket innebär att AKU även fångar in personer som vill arbeta få timmar. Samtidigt ville under 2025  majoriteten, eller 64 procent, av de arbetslösa arbeta motsvarande heltid, det vill säga 35 timmar eller mer. Samtidigt ville 17 procent arbeta kort deltid (1–19 timmar) medan 19 procent ville arbeta lång deltid (20–34 timmar).

Hur mycket en person vill arbeta beror delvis på ålder, där framför allt yngre kanske inte är lika beroende av det arbete som de söker och därför söker ett arbete med kortare arbetstid. Det är även i den åldern då många studerar och då också studerar heltid.

Arbetslösa i åldern 15–74 år efter önskad arbetstid i timmar, 2025, procent

Önskad arbetstid i timmar	15-24 år	25-54 år	55-74 år
1-19 timmar	38,5	5,3	8,8
20-34 timmar	23,2	16,1	20,3
35- timmar	38,3	78,6	70,8

Källa: AKU

I gruppen som vill jobba 1-19 timmar inkluderas även de som inte vet hur många timmar de vill arbeta. Det var 1,79 procent av de svarande som inte kunde uppge en önskad arbetstid. 

 

Det som sticker ut bland ungdomar i åldern 15–24 år är önskemål om kortare arbetstid. Medan äldre personer i huvudsak söker heltidsarbete, söker 39 procent av ungdomarna så kallad kort deltid.

Studerande arbetslösa 

Sedan maj 2007 publicerar SCB, enligt regeringsbeslut, arbetslösheten enligt internationell standard, där samtliga som uppfyller kriterierna för att klassas som arbetslösa också redovisas som arbetslösa. Tidigare exkluderade man i Sverige de som var heltidsstuderande från gruppen arbetslösa.

Just heltidsstuderande har ett något annorlunda mönster vad gäller hur mycket arbete de önskar. Under 2025 var 169 500 ungdomar i åldern 15–24 år arbetslösa, varav 102 400 var heltidsstuderande. Just de heltidsstuderande söker inte arbete i samma omfattning som övriga.

Arbetslösa i åldern 15–24 år efter heltidsstuderande respektive inte och efter önskad arbetstid, 2025, procent

Önskad arbetstid	Heltidsstuderande	Ej heltidsstuderande
1–19 timmar	54,6	13,8
20–34 timmar	24,2	21,7
35– timmar	21,2	64,5

Källa: AKU

I gruppen som vill jobba 1-19 timmar inkluderas även de som inte vet hur många timmar de vill arbeta. Det var 2,83 procent av de svarande heltidsstuderande som inte kunde uppge en önskad arbetstid, respektive 1,21 procent av dem som inte var heltidsstuderande.

 

Av de som var heltidsstuderande i åldern 15–24 år ville drygt hälften arbeta så kallad kort deltid. Det kan jämföras med dem som inte var heltidsstuderande, där även deltidsstuderande ingår, där drygt en av tio ville arbeta kort deltid. Däremot sökte nästan var femte heltidsstuderande heltidsarbete. Av dem som inte var heltidsstuderande sökte nästan två tredjedelar heltidsarbete. Det innebär att av de heltidsstuderande ville nästan varannan arbetslös arbeta minst halvtid, och att drygt åtta av tio av dem som inte var heltidsstuderande ville arbeta i den omfattningen.

Bland dem som studerar finns det de som egentligen betraktar sig som arbetssökande. Av de unga heltidsstuderande uppgav cirka sex procent att de betraktar sig som arbetssökande. Av dem som inte var heltidsstuderande betraktade sig omkring 55 procent som arbetssökande.

Inskrivna arbetssökande

Det internationella arbetslöshetsmåttet ska inte vara beroende av hur utbyggd den nationella arbetsförmedlingen är. I en rapport från 2015 samkördes data från AKU och med Arbetsförmedlingens data över antalet inskrivna arbetssökande per den sista varje månad. Omkring 60 procent var då arbetslösa enligt båda källorna. Samtidigt var det många, framför allt yngre heltidsstuderande, som endast klassades som arbetslösa enligt AKU då de inte var inskrivna på Arbetsförmedlingen. Utfallet är i princip detsamma som utfallet från 2011, då en rapport på samma tema publicerades.

Ett syfte med AKU är att mäta aktiviteter på arbetsmarknaden. För arbetslösa innebär det att de aktivt försöker få ett arbete. I rapporten syntes där en skillnad mot dem som var inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Omkring en femtedel av dem som då redovisades som arbetslösa av Arbetsförmedlingen, klassades av AKU som utanför arbetskraften. Orsaken till detta var att de inte hade sökt arbete aktivt eller uppgav att de inte var tillgängliga för arbete.

Fakta

Arbetskraftsundersökningarna (AKU) är en internationellt reglerad undersökning som tillämpar de definitioner över sysselsatta och arbetslösa som ges av International Labour Organisation (ILO). Tanken med undersökningen, som utförs i flertalet länder, är att ge internationellt jämförbara siffror över sysselsättning och arbetslöshet som inte är beroende av institutionella faktorer, som exempelvis arbetsförmedlingar och hur väl utbyggda dessa är.

För att kunna uppnå internationell jämförbarhet behöver definitionerna vara enkla och transparenta, just för att undvika påverkan av institutionella faktorer. Över tid har det gjorts ändringar i dessa definitioner och den senaste är den 19:e ICLS-resolutionen (International Conference of Labour Statisticians 2013). I denna resolution gjordes en justering av definitionen av sysselsatt, där vissa långvarigt frånvarande från arbetet inte längre ses som sysselsatta, medan definitionen av arbetslösa var opåverkad.

Sverige ingår även i det europeiska statistiksystemet ESS via Eurostat och 2021 anpassades Arbetskraftsundersökningarna (AKU) till EU:s nya ramlag (förordning 2019/1700) för den sociala statistiken.

Den nya ramlagen ger en hård styrning av hur undersökningen ska genomföras och i dag utförs AKU, till skillnad från tidigare, på samma sätt i samtliga medlemsländer, i syfte att göra siffror över arbetslöshet och sysselsättning mer jämförbara.

Länkar

Statistisk årsbok 1914

Jämförande studie AKU och Af 2015

ICLS 19:e resolution (International Conference of Labour Statisticians 2013)

EU Förordning 2019/1700 för den sociala statistiken.