Principerna kring hur KPI ska beräknas kan härledas till den senaste statliga utredningen om KPI från 1999 (SOU 1999:124). I utredningen pekas tre huvudändamål ut som KPI ska användas för:

• Kompensationsändamål
• Beräkningar av volym- och realvärdemått
• Stabiliseringspolitiska ändamål

I denna artikel belyser vi de olika ändamålen och ställer oss samtidigt frågan ifall det kan uppstå någon målkonflikt mellan de olika användningsområdena.

KPI som kompensationsmått

Kompensationsändamålet är utpekat som det primära ändamålet för KPI i utredningen, vilket betyder att vid eventuella metodval och andra principiella frågor bör detta ändamål vara prioriterat.

Reglering av pensioner, bidrag och studiemedel

Att KPI ska användas i kompensationsändamål betyder att indexet ska användas för att justera pensioner, socialbidrag och andra inkomstöverföringar som kan kopplas till statens budget. Även justering av skatteskalor räknas in i detta ändamål. Oftast sker justering med hjälp av ett belopp som kallas prisbasbeloppet. Detta belopp följer KPI och fastställs årligen av regeringen.

Prisbasbeloppet följer KPI

Prisbasbeloppet i tusentals kronor (vänster), KPI 1980=100 (höger)

Källa: Konsumentprisindex (SCB)

Tanken med att reglera en ersättning med KPI eller med prisbasbeloppet är att mottagaren ska kunna upprätthålla samma konsumtionsnivå över tid trots att priserna ändras. Mottagaren ska kompenseras för en oftast högre allmän prisnivå. Ändringar i skatteskalor fungerar på liknande sätt men görs för att undvika att skattebetalare hamnar i en högre skatteklass utan att deras köpkraft har ökat, vilket kallas skatteglidning.

Skiktgränsen, som används för att fastställa brytpunkten för statlig inkomstskatt, justeras vanligtvis upp med två procent plus inflationen efter beslut från regeringen (Inkomstskattelagen (1999:1229)). För 2024 har regeringen dock föreslagit att pausa justering av brytpunkten för statlig skatt. I Finansdepartementets beräkningskonventioner kan man läsa mer om vilken effekt förändringar i KPI har på de offentliga finanserna, både vad gäller ersättningar och skatteändringar.

Pausad uppräkning av skiktgränsen 2024

Skiktgräns för att betala statlig skatt i tusentals kronor (vänster), KPI 1980=100 (höger)

Källa: Finansdepartementet och Konsumentprisindex (SCB)

Pensionsmyndigheten räknar om garantipensionen med prisbasbeloppet. Garantipensionen är grundskyddet i pensionssystemet som man får om man har haft låg eller ingen inkomst. Många ersättningar från Försäkringskassan räknas också om med prisbasbeloppet. Exempel på detta är garantinivå av sjuk- och aktivitetsersättning, arbetsskadelivränta, merkostnadsersättning, vårdbidrag och handikappersättning.

Den sjukpenningsgrundande inkomsten (SGI) begränsas också av prisbasbeloppet. SGI styr i sin tur hur mycket du kan få i ersättning om du blir sjuk eller vill vara föräldraledig. Studiemedel från CSN höjs också med prisbasbeloppet. Även fribeloppet, som anger hur mycket du som studiemedelsmottagare får tjäna vid sidan om studier, regleras med prisbasbeloppet.

KPI i reglering av avtal

Användning av KPI i reglering av avtal kan även det räknas in i kompensationsändamålet. Långa avtal är på många sätt samhällsekonomiskt lönsamma. De minskar transaktionskostnader, skapar trygghet för långsiktiga investeringar i maskiner och innebär att producenter vågar anställa och utbilda personal. Långa avtal kan å andra sidan också innebära risker. En sådan är att priserna på insatsvaror stiger vilket kan innebära att ett avtal blir olönsamt med tiden. För att motverka detta är det vanligt att skriva in prisjusteringsklausuler i långa avtal. Ett sätt att se det är att köpare och säljare omfördelar risken med prisförändringar mellan sig.

I många avtal finns en vilja av att gardera sig mot en allmän urholkning av penningvärdet. Då är det vanligt att använda sig av KPI som prisjustering. Ett exempel på detta är hyresavtal för kommersiella fastigheter som ofta skrivs upp med KPI för oktober varje år.

KPI och obligationer

En ytterligare användning inom kompensationsändamålet är enligt utredningen att KPI ska justera avkastningen på realobligationer. Realobligationer är en sorts statsobligation som ges ut av Riksgälden för att finansiera statens lånebehov. Avkastningen på en realobligation består av en fastslagen ränta plus en ersättning för inflation (vilket skiljer den från en nominell obligation). Detta gör det möjligt för investerare att hantera inflationsrisker. Köpare av obligationerna är främst försäkringsbolag, pensionsfonder och andra fonder samt centralbanker.

KPI i beräkningar av volym- och realvärdemått

Det andra huvudändamålet som pekas ut i KPI-utredningen är i beräkningar av volym- och realvärdemått.

Deflatering i BNP

Nationalräkenskaperna beräknar BNP för att visa på hur mycket vi producerar och konsumerar i Sverige. Men att värdet på vår konsumtion har ökat betyder inte nödvändigtvis att vi konsumerar mer, inte om priserna i samhället samtidigt har ökat. BNP tas därför fram i löpande och fasta priser.

Förenklat kan man säga att värdeförändring i BNP (v) kan förklaras av förändring av priser (p) eller kvantiteter (q).

Konsumtionsutvecklingen påverkas av både volym och pris

Hushållskonsumtion (enligt NR). Löpande respektive fasta (2015 års) priser. Miljarder kronor

Källa: Nationalräkenskaperna (SCB)

Utvecklingen i BNP i fasta priser kan också kallas volymutvecklingen och här räknas prisutvecklingen bort. Detta görs genom att värdeutvecklingen från en viss tidpunkt divideras med prisutvecklingen från samma tidpunkt. Det är detta som kallas deflatering.

                        

KPI används för att deflatera hushållens konsumtion. Då KPI även justeras för ändrad kvalitet, kommer även volymen påverkas av ändrad kvalitet. Volymen i BNP bör alltså inte enbart tolkas som antal konsumerade enheter, utan även kvaliteten på det som konsumeras påverkar volymen. Exempelvis om hushåll ersätter den enklare herrgårdsosten med en mer exklusivare gruyèreost, kommer volymen stiga utan att själva mängden konsumtion av ost förändras. Deflatering görs på motsvarande vis även i till exempel utrikeshandeln och produktionsvärdesindex.

KPI som riktmärke i avtalsrörelsen

Under avtalsrörelsen då fackföreningar och arbetsgivarföreningar förhandlar om kommande löner sätts märket. Märket är en riktpunkt för hur mycket löneökningarna ska bli i hela samhället. KPI-utvecklingen används ofta som en referenspunkt i förhandlingarna om märket för att bedöma om lönerna utvecklas tillräckligt snabbt för att motverka prisutvecklingen, så att inte löntagarnas köpkraft minskar.

Man skiljer på nominell löneutveckling, som är i löpande priser, och real löneutveckling som är rensad från inflation. Den reala löneutvecklingen visar på löneutvecklingen med hänsyn tagen till hur köpkraften förändras.

Sjunkande reallöner 2022 och 2023

Löneutveckling. Nominellt respektive realt (inflationsjusterad med KPI). Procentuell förändring jämfört med motsvarande månad föregående år.

Källa: Medlingsinstitutet

KPIF som målvariabel för penningpolitiken

Det kanske mest uppmärksammade ändamålet med KPI är att det ska användas som underlag för stabiliseringspolitik, och då i första hand som målvariabel för penningpolitiken. Enligt riksbankslagen ska Riksbanken upprätthålla varaktigt låg och stabil inflation, vilket Riksbanken har preciserat som att den årliga förändringen av konsumentpriser ska vara två procent.

”Riksbanken har valt att använda KPIF som målvariabel”

Det primära verktyget som Riksbanken har till sitt förfogande för att påverka inflationen är styrräntan. För att sänka inflationen höjer de räntan, och vice versa. Eftersom hushållens räntekostnader för bolån ingår i KPI kan detta ge en direkt motsatt effekt till vad ändringar i styrräntan är tänkt att uppnå. Det vill säga att om styrräntan höjs med syftet att sänka inflationen, kommer den direkta effekten på hushållens bostadslån bidra till att konsumentprisindex stiger. För att exkludera de direkta effekterna av förändrade räntesatser för hushållens bolån har Riksbanken valt att använda Konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) som målvariabel sedan 2017. 

Räntan har höjts kraftigt på grund av den höga inflationen

Styrränta och inflationstakt mätt med KPIF, procent

Källa: Riksbanken och Konsumentprisindex (SCB) 

Risk för målkonflikter

KPI ska användas för att besvara olika frågor från olika användare. Även om det inte finns några självklara svar, kan de olika användningsområdena ge upphov till möjliga målkonflikter vid metodologiska och principiella avvägningar. I detta avsnitt diskuteras några av de mest omnämnda riskerna för målkonflikter.

Levnadskostnadsindex eller varukostnadsindex

Då kompensationsändamålet är satt som det primära användningsområdet för KPI har det även påverkat val av beräkningsmetoder. Främst handlar det om att KPI är ett så kallat levnadskostnadsindex (COLI), åtminstone ett approximativt sådant. Ett levnadskostnadsindex karaktäriseras bland annat av att viktunderlaget baseras både på hur man konsumerar i aktuell period och i referensperioden. På så sätt fångas eventuell substitution upp, det vill säga att konsumenter justerar sin konsumtion och väljer att köpa relativt billigare varor. Då vikterna uppdateras en gång per år kommer denna substitutionseffekt in i KPI för januari, och sänker i regel inflationstakten med någon tiondel.

Alternativet till ett levnadskostnadsindex är ett varukostnadsindex (COGI), där vikterna vanligtvis enbart representerar konsumtion i referensperioden. Exempelvis är Europeiska Centralbankens (ECB) målvariabel HIKP ett varukostnadsindex, där vikterna i index enbart är representerade från helåret innan.

KPIF och HIKP har en snarlik utveckling

Prisutveckling enligt KPI, KPIF och HIKP. Index 1996=100

Källa: Konsumentprisindex (SCB)

Även olika beräkningar av boendekostnader kan härledas till de olika koncepten levnadskostnadsindex och varukostnadsindex. I ett varukostnadsindex, likt HIKP, bör enbart monetära transaktioner av konsumentvaror och tjänster mätas. Kostnaden för produkten uppstår då samtidigt som den köps, vilket står i kontrast till brukarkostnadsansatsen där de löpande kostnaderna för att använda boendet mäts, exempelvis räntekostnaden för bolån. ECB förespråkar istället att HIKP ska mäta ägande av boende med en så kallad nettoanskaffningsansats, där köp av boende behandlas som vilken vara som helst som konsumeras vid inköpstillfället. I praktiken innebär detta att enbart nyproduktioner bör prismätas.

”KPI är ett levnadskostnadsindex medan ECB:s målvariabel HIKP är ett varukostnadsindex”

Att ECB har valt att använda ett varukostnadsindex istället för ett levnadskostnadsindex som målvariabel betyder inte att det finns några självklara teoretiska fördelar med det ena eller det andra för tillämpning i penningpolitik. Både i KPI-utredningen och i ECB:s senaste policyöversyn från 2021 framkommer det att ett levnadskostnadsindex bör vara ett bra index för penningpolitiska syften. Det ECB beskriver som en nackdel med ett levnadskostnadsindex är att det medför praktiska problem då det är svårt att i realtid skatta vikter från aktuell period. I KPI justeras vikterna för både referensperiod och aktuell period i efterhand, vilket gör att vissa priseffekter sker med eftersläpning.

Vikter och boende i KPI och BNP

Även vid användandet av KPI som deflator för BNP tillkommer det en målkonflikt som kan härledas till vikterna. Då BNP-deflatorn ska användas för att fastprisberäkna aktuell konsumtion i ett referensår, torde det bästa prisindexet vara ett som enbart använder vikter från aktuell period. Här uppstår det en målkonflikt då KPI (på kort sikt) enbart använder vikter från referensperioden. För att överbrygga denna målproblematik deflateras hushållskonsumtionen på en så elementär nivå som möjligt. Sedan aggregeras hushållskonsumtionen i BNP ihop med konsumtionsbelopp från aktuell period. Rent praktiskt blir således det implicita prisindex som används i deflatering av hushållens konsumtion (HUKO-deflatorn) ett index som mestadels baseras på vikter från aktuell period.

En annan målkonflikt för användandet av KPI i nationalräkenskaperna visar sig i en skillnad i beräkning av ägandekostnader av eget boende. I BNP används en så kallad hyresekvivalensansats där kostnaderna antas följa kostnaderna för att hyra sitt boende. I KPI används som nämnts brukarkostnadsansatsen. Att man i BNP-beräkningarna använder en annan ansats är främst av harmoniseringsskäl. BNP-beräkningarna styrs av EU-förordningar, där de av praktiska skäl har valt en ansats som alla EU-länder har möjlighet att beräkna. De olika ansatserna leder till att HUKO-deflatorn avviker från KPI. Mer om skillnaderna finns att läsa i denna artikel: KPI och HUKO-deflatorn är två sidor av samma mynt (scb.se).

Huko-deflatorn och KPI ligger nära varandra men följs inte exakt

Prisförändring hushållskonsumtion i NR (Huko-deflatorn) samt KPI, procent jämfört med föregående år

Källa: Nationalräkenskaperna och Konsumentprisindex (SCB)

Plutokratiskt eller demokratiskt

En annan målkonflikt som nämns i KPI-utredningen är om vikter i KPI ska baseras på total konsumtion enligt nationalräkenskaperna eller genomsnittlig konsumtion från någon hushållsbudgetundersökning. Om vikterna baseras på total konsumtion kommer de hushåll som konsumerar mer få större genomslag än hushåll som konsumerar mindre. Index blir således ett mer plutokratiskt index.

Alternativet till detta är att vikterna i index baseras på en hushållsbudgetundersökning som beräknar genomsnittlig konsumtionsandel, vilket skulle göra KPI till ett mer demokratiskt index. I nuläget baseras vikter i KPI främst på nationalräkenskaperna, vilket betyder att det borde ses som ett plutokratiskt index. Att hushåll som konsumerar mer blir mer representerade i index torde inte vara det mest optimala för kompensationsändamål. För användning i BNP borde dock nuvarande design med ett plutokratiskt index vara att föredra, detta då BNP ska beskriva den totala ekonomiska aktiviteten i landet. I penningpolitiskt syfte är det mer oklart vad som skulle vara att föredra.

Nya produkter och kvalitetsvärderingar

Det finns även anledning att diskutera hur nya produkter och tjänster inkluderas i KPI och när befintliga produkter ändrar karaktär. På ett eller annat sätt behöver dessa nya produkter jämföras med det som redan finns på marknaden, vilket ger upphov till olika metoder för så kallade kvalitetsvärderingar. En kvalitetsvärdering handlar om att skilja ut den rena prisutvecklingen från volymutvecklingen. I KPI bör kvalitetsvärderingarna utgå från hushållens upplevda nytta översatt i monetära värden.

Exempelvis bör KPI justeras för hur mycket mer pengar ett genomsnittligt hushåll tycker att en ny telefon är värd jämfört med en äldre modell, vilket i praktiken är väldigt svårt att skatta. SCB använder sig av genomlysta och godkända metoder för att göra dessa skattningar men om resultatet blir mer eller mindre relevant vid justering av garantipensioner eller vid analys av Sveriges ekonomiska utveckling är oklart.

Regionala skillnader

Även inom ett användningsområde kan det uppstå målkonflikter knutna till regionala skillnader. Sverige är ett stort land, exempelvis har det varit stora regionala skillnader i elpriserna de senaste åren. Det borde även finnas skillnader i konsumtionsmönster, där ett hushåll i närheten av kollektiva färdmedel nödvändigtvis inte kör lika mycket bil som ett hushåll utan tillgång till kollektiva färdmedel. Trots eventuella regionala skillnader är det ett och samma KPI som reglerar olika kompensationsändamål.

Enkelhet, tydlighet och transparens

Uppenbarligen finns det målkonflikter mellan de olika användningsområdena, annars hade inte både nationalräkenskaperna och Riksbanken gjort sina justeringar för att ändamålet ska passa in så bra som möjligt. Överlag är det dock få teoretiska skillnader mellan huvudändamålen. På övergripande nivå verkar designen av KPI vara väl avvägd för att användas i flera olika sammanhang.

Även om det går att hitta anledningar för att producera flertalet olika index för olika syften, behöver det ställas i relation till de fördelar som finns med ett enskilt index. En stor fördel med att KPI har en bred användning är att indexet är välkänt i samhället. Detta skapar transparens och tydlighet, vilket för användare gör det både enklare och mer legitimt att använda KPI för olika ändamål.

Läs hela numret

Denna artikel är publicerad i tidskriften Sveriges ekonomi - statistiskt perspektiv, nr 11 - 2023.

Ladda ner nummer 11 - 2023 (pdf)

Se alla nummer av Sveriges ekonomi – statistiskt perspektiv